Vilket skräp!

När söndagens inköpslista inför kommande vecka skulle skrivas ned råkade jag hitta en ny bok bland kokböckerna, Sommarmat med Fredrik och Fredrik, som sambon tydligen fått i sommarpresent av jobbet. Redan några sidor in inser jag att skribenterna inte har något som helst miljötänk. Tonfiskreceptet såg inbjudande ut på bilden, det kryllade av laxrecept av allehanda slag och när det började dyka upp recept på Tigerräkor fick undertecknad nog och resterande sidor fick finna sig i att förbli osedda.

Tack och hej boken, nu är den på väg mot återvinningen. Sådant här dravel vill vi inte ha i bokhyllan.


Fyra saker.

4 tv-program jag följer:
The Walking Dead
Supernatural
Revolution
Marvel’s Agents of S.H.I.E.L.D.

4 saker jag gjort idag:
Ammat.
Gosat med barnen.
Fikat med brorsan.
Lagat mat.

4 saker jag längtar efter:
Varmare väder.
Ett bröllop jag skall fota i sommar.
Tapetsering i köket.
Maken som är på tjänsteresa.

4 saker på önskelistan:
Att mina nära och kära får må bra. ♥

4 saker jag hatar:
[hata är ett på tok för starkt ord men jag ogillar starkt;]
Företag som förgiftar människor & natur.
Bönsyrsor.
Empatilösa människor.
Människor som inte använder hjärnan de är född med.

4 personer som jag utmanar
Jag utmanar ingen då jag själv snodde på mig denna för att bota bloggtristessen. )


En tupplur i soffan.

Numera är detta åbäke – soffan d v s, jag menar inte bebisen ) – fraktad till återvinningen och farmors gamla soffa har tagit dess plats. <3


Börja förskola?

Ju äldre Tyra blir desto oftare kommer frågan om hon går på förskola. Hon är numera äldre än vad Wille var när han började förskolan (1 år och 9 månader) och det finns inte på världskartan att låta henne börja så här tidigt. Faktum är att jag får lite ångest när jag tänker på Willes tidiga förskolestart, men där och då upplevde vi inte att vi hade något annat val. Som några av er vet var förskolan under all kritik och efter endast 9 månader tog vi hem honom och sedan fick han vara hemma med mig i över ett halvår innan han fick en plats på en ny förskola. Denna gång gick det betydligt bättre, även om vissa saker kommit fram så här i efterhand. Vi har genom åren valt att ha honom där ungefär 15-20h/veckan, beroende på hur mycket jag haft i skolan. Han har även haft runt 15 v ledigt varje år under alla lov och det är något jag håller hårt på än idag. Ledighet med familjen är viktigt anser jag.

När Tyra föddes var jag och sambon rörande överens om att hon skulle vara hemma med mig tills ungefär 3 års ålder, men ju större hon blir desto mer skjuter vi upp en möjlig förskolestart. Med tanke på hur det ser ut på många förskolor idag med personalstyrka etc är jag glad att vi valt att ha henne hemma. Tanken är att jag skall börja halvtidsarbeta runt 4 års åldern (jag är så klart flexiblel – jag hade kunnat börja jobba ett par timmar i veckan redan imorgon, men jag ammar fortfarande mycket och varken jag eller sambon vill ta det ifrån henne) och att vi då försöker pussla ihop det med pensionerade föräldrar samt sambons möjlighet till flex.

Vilda Barn har skrivit om ämnet i detta inlägg.
Många intressanta diskussioner finner ni på Hemmaföräldrars Nätverk på Facebook.
Hemmaföräldrar

Oktober, 2012.


Den bästa dikt jag läst.

MODERNISMENS SPÄDBARN

Strindberg skrev om att riva hus
För att få in mera luft och ljus
Det gamla samhället skulle bort
Även mänskan skulle bli en ny sort

Utan bidragsberoende och kriminalitet,
Lättja och annan besvärlighet
Det moderna samhället kräver karaktär
Och passar bäst en härdad solitär

Så hände det som aldrig tidigare hänt
De minsta barnen ingick i ett experiment:
I ett slag så underkändes
Nedärvd visdom, allting vändes:

Mödrar och mormödrar förklarades som dumma
Barnuppfostran skulle ske till vetenskapens fromma
Myndiga män gav mammor råd
Kärlek och ömhet fann ingen nåd.

Med förlöjliganden, hot och skam
Nådde de nya råden fram
Rutiner och renlighet!
Och inte minst, regelbundenhet!

Ammar du för ofta är du lat
Amning blir till bara mat
Där ständig närhet förut fanns
Höll Den Goda Modern nu distans

Att hålla spädbarnen på gott humör
Blev på samhällskroppen en tumör
Som måste skäras bort
Och barn i stället hållas kort

Kring barnens sömn spreds ett märkligt rykte
Som kom sig av att någon tyckte
Att samsovning förstärkte barnens närhetstörst
Somna själv i egen säng var budet som kom först!

Pavlovs klockas ringning
Skapade hos hundar en betingning
När hundar hörde klockan ringa
Började saliven rinna

Så man försökte lära spädbarn likadant
Att somna där det mest var vant
Med spjälsäng, tröstnapp och en saga
Kunde väl barnen knappast klaga?

Men barnen ville inte bli moderna
Stenåldern styrde alltjämt deras hjärna
Somna själv var för dem en dödlig fara
Tillsammans med en vuxen ville varje bebis vara

Och sömn är ingen autonom reflex
Det är en hjärnrytm, mycket mer komplex
Ensamsovning går emot våran natur
Tillsammans med sin unge sover alla digivande djur

Barnen grät i sängars ensamhet
Hur det faktiskt kändes blott de själva vet
När gråten till slut tystnade
Och de vuxna lättat lyssnade

Sa de: ”Nu har hon kommit till ro”
Jo det kunde de just tro!
Med fullt av kortisol i sitt blod
De slocknade av rädsla, inte mod

Också mammor hade fullt av stresshormon
Men ledsna mammor mötte bara hån:
”För barnen gör det just detsamma!
Värst av allt är det för mamma!”

Pappor skuffades undan och fick veta
Att de gjorde bäst att lön ihoparbeta
Så mamma, pappa, barn var ensamma på varsitt håll
Åt var och en en färdigskriven roll.

Så hur gick då detta stora experiment?
Har mänskligheten mot det bättre vänt?
Resultatet av försöken, som ni vet
Blev oro, ensamhet och sömnlöshet.

Råden är kvar, men med nya motiv
Barn ska ur vägen för föräldrars egna tid
Föräldrar ser sig inte som så speciella
Barnuppfostran är nu en sak för professionella

Ut med det gamla och in med ljus och luft
Men de minsta barnen fick det riktigt tufft
Några gick över gränsen för vad en mänska tål
Och andra härdades till kyligt stål

Hela generationer går i terapi
För att bota sina kärlekslösa liv
Är priset för vår civilisation
En ständigt växande alienation?

© Marit Olanders, 2013


God Jul!

…och ett Gott Nytt År önskar jag er!

Femte året av projekt 365 påbörjas om några få dagar (jag veeet – helt galet! hur tusan har jag pallat så här länge liksom?!) och efter att ha gått igenom mina föräldrars gamla foton under julen är jag extremt inspirerad! Då det inte riktigt finns pengar att lägga ut på en analog kamera i dagsläget så har jag än så länge nöjt mig med att ställa in så att min Mark3 endast tar bilderna i formatet 1:1 samt i svartvitt. Det sistnämnda har jag ju fotograferat i under hela hösten, det ger en helt annan känsla i bilderna.

Hoppas julen har varit tillfredsställande för er. Här hemma känns det som att vi äntligen kan pusta ut lite, vi har haft besök under hela julen och det är skönt att lilla familjen får ytterligare ledighet tillsammans – bara VI. Sen tillkommer julfirande med närstående som inte kunde vara med på självaste julafton, samt en födelsedag eller två.

Ha det gott!


Svartvitt.


EFIT 19 september.

Jag insåg att det gått ett helt år sedan jag fotograferade Ett Foto I Timmen, helt galet vad tiden går snabbt! I början var jag som sagt mer rabiat vad gällde tiderna. )

(började räkna och insåg att det är sju år sedan jag startade med efit! jäklar i min låda vad tiden går!)

Skoldags! Tyra och jag följer Wille till skolan varje morgon. <3

…sen blir vi ute en timme eller två.

Har kommit hem och dricker morgonens andra kopp kaffe.

Dotra roar sig med att bygga torn.

Nu är vi på biblioteket!

Morsan försöker truga Wille med en bok om vikingar, men han kommer hem med en Monsterbok istället. )

Letar efter avdelningen för stora barn.

Hittad!

Leker inne i ett av de små rummen.

Nu är vi på väg hem.

Ammar en stund.

Ungarna busar medan undertecknad lagar mat = värmer upp sambons goda matlådor. P

Tyra hjälper till med disken efter maten. )

Det börjar mörkna ute.

Maken är hemma från sin tjänsteresa. <3


Ett livstecken.

Löven har börjat falla på cykelbanan härutanför och hösten ligger onekligen i luften. Morgnarna blir kyligare, kvällarna mörkare. Fortfarande har vi ganska varmt vissa dagar men jag är glad att den här limbofasen vi lever i börjar vara till ände. Jag älskar sommaren, men veckorna när hösten inte riktigt intagit Sverige känns lite tråkiga. Jag längtar till när alla vackra färger kommer fram, när lukten av regn slår emot en när man stiger ut genom dörren men när det fortfarande är varmt ute nog för att slippa vinterjackan.

Nu när sommaren är över och vi mestadels är hemmavid i lägenheten har jag återigen börjat använda mitt 35mm objektiv, det har inte suttit på kameran många gånger denna sommar. Jag drog fram den vid ett tillfälle när ungarna badade pool för ett par veckor sedan men det var lite för mycket vidvinkel kände jag där och då. 85:an däremot! Den sitter som en smäck på min Mark3 när det gäller utomhusfotografering på ungarna. Allra helst när vatten är involverat. )

Vad gäller det fotografiska planet har jag påbörjat ett projekt i projektet så att säga, har under ett femtontal dagar enbart fotograferat i svartvitt vilket öppnar upp för en helt ny värld. Jag har alltid varit fascinerad av svartvita bilder och har genom åren fotograferat väldigt mycket svartvitt men inte fullt så här planerat. Nu när jag tänker efter har det dock blivit ganska mycket svartvita bilder på ungarna vintertid, men det är ju en annan sak att fotografera i bildstilen svartvit än att fotografera i färg för att sedermera konvertera bilden. Rekommenderas om ni känner att ni vill skaka om vardagen liten.

Dotra sover fortfarande flera timmar mitt på dagen vilket jag hoppas håller i sig en tid framöver då jag börjat plugga.

OOF över Malmö Central.

Träden har börjat tappa sina löv och vi roar oss med att blöta ned fötterna på hemvägen.


Falsterbo.