Människor borde börja använda hjärnan.
En av anledningarna till att jag varit dålig på att uppdatera här (och svara på era mail) är för att jag i stort sett varit konstant irriterad på sistone. I början av sommaren fick vi en ny granne som spelar sån hög musik att det ibland inte ens går att prata inne i vardagsrummet. Ja, jag gillar musik, men jag hyser faktiskt respekt för mina grannar och lyssnar inte på vrålhög volym. Vi bor i en mindre väldigt lyhörd trea och när han drar på volymen finns det ingenstans för mig att fly, inte ens till köket som ligger två rum bort.
Utöver detta har har min kattallergi från att ha varit kontrollerbar i och med min behandling med allergisprutor skjutit i höjden nå grymt sedan han flyttade in. Ögonen är ständigt uppsvullna, rinniga och kliar och jag har vid flera tillfällen sett ut som att jag supit konstant i ett par veckor. Vi har vid flera tillfällen sett katter som befunnit sig i trapphuset under flera timmar i sträck och jag har sett hur hans katt har smitit då han öppnar dörren. Att katten smiter in och ut när dörren öppnas är en sak, men hur fan kan man inte ha koll på att den är borta i timmatal? Inget att göra dock – det är inte ok från hyresbolaget att vi numera har TRE katter som sover lite här och var i trapphuset, men de gör inget åt det. Jag har vid de tre senaste allergispruttillfällena fått skjuta upp dem då jag varit i för dålig form för att ta dem.
JA. Jag har sedan länge förlikat mig vid tanken att djuren prioriteras före allergiker i samhället. En medmänniska borde enligt mig inte värderas lägre än ett djur men så är det i realiteten. Folk är egoister och överlag rätt korkade. Hundägare på bussar har skällt ut mig när jag vänligt påpekat att djuret bör sitta längst bak i bussen på grund av oss allergiker [hello? kan ni inte läsa skyltarna?!], människor i hans närhet har varit på hundälskande farsan om att han borde köpa hund – så allergisk kan man väl ändå inte vara att man inte klarar det? (Nu har jag lyckligtvis en far som älskar sin dotter och som värdesätter henne och hennes familj över en hund, det är inte alla som har det!) Jag har till och med haft nära kompisar som köpt katt – ett par veckor innan vi skulle semestra hos dem. Som ni förstår ställdes besöket in. Lillbrorsan hade en tjej för ett par år sedan som hade katter och jag fick till och med sluta komma hem till mitt eget föräldrarhem för att det var för mycket kattallergener där. Nu var hon ju dum i huvudet och struntade i att mina föräldrar bad henne byta kläder när hon kom då även morsan är kattallergiker. Som jag sagt förr. Folk är idioter.
Jag är som ni förstår och hört tidigare van vid att många djurägare beter sig som idioter, men vissa personer har överraskat. Ett par gamla vänner jag inte har så tät kontakt med bjöd in mig på fika när jag var i Småland för ett par år sedan. Tanken var att sitta ute men när jag står i dörren berättar de att infravärmen slutat fungera och att vi tvingas sitta inne istället. De hade stoppat båda hundarna i sovrummet, städat och skurat hela huset för min skull.
Ni som hade lösenordet på gamla bloggen känner även till vaktmästaren som [...när han väl dök upp...] var nyduschad med nytvättade kläder för att jag skulle slippa få in allergener i hemmet. Eller grabben som skulle fixa ventilationen som efter lunchen samma dag han skulle komma ringde och frågade om han kunde komma dagen efter så han slapp åka hem och duscha och byta kläder då han varit i ett hem med djur. Låt mig tillägga att det var på eget bevåg. Sådana personer förtjänar all min respekt.
Som jag sagt förr – ta inte åt er alla ni som har djur. Jag har genom hela min uppväxt haft djurägare runt omkring mig och många har varit väldigt omtänksamma om min hälsa. Jag spyr däremot galla på alla er empatilösa personer som inte tänker på era medmänniskor. Som tycker att en människa som verkar hundrädd är löjlig och som inte förstår att det kan ligga annat bakom att man ryggar när hunden kommer. Som inte tycker att allergi är en sjukdom och som anser att vi bara överdriver, ert djur som är så gulligt! Hur kan jag inte vilja ha den i knät?! Som inte bryr er om skyltar om djurförbud och som bara har er och era älsklingar i åtanke och som tycker att vi allergiker ska anpassa oss efter era djur och inte tvärtom. Som bryr er så lite om era egna barn att ni behåller djuren trots att barnet i fråga visar symptom på allergi.
Faktum är att det finns människor ute i samhället som är så allergiska mot pälsdjur att de blir medvetslösa bara genom ytterst liten kontakt med djur. Det finns de som till och med avlidit av sin allergi. Ha detta i åtanke. Vi allergiker kan inte sluta handla mat, så kom för i helvete inte in med era ridkläder i matbutiken. Eller klädbutiken heller för den delen. Personligen slutade jag prova kläder för länge sedan. Jag köper, tvättar och hoppas på att de skall passa.
Snälla. Tänk. På. Någon. Annan. Än. Er. Själva.
Jag – en bra dag nuförtiden.
Mitt konstanta tillstånd sedan grannen flyttade in ser ni ovan. Anledningen till att ni överhuvudtaget får se dessa bilder är för att jag vill poängtera att allergi inte enbart innebär att du käkar en tablett och sen är allt bra. De röda prickarna är också en konsekvens av allergin, liksom rynkorna vid ögonen. Som ni förstår känner jag mig verkligen snygg och på topp. Not.
Ett tips till er som inte bryr er om era medmänniskor: ta tre små sugrör i munnen. Håll över näsan. Ta bort dem en efter en. När ni bara andas genom ett av dem så kan ni ana hur det är att ha ett astmaanfall. Nå. Kändes det bra?
Mycket mycket bra skrivet!!!
Ridkläder, pälsdjur och annat hör inte till i butiker
. Det är inte bara en gång jag sagt till om små hundar i klädbutiker. Att det finns idioter som tar in hundarna vet man ju, men tänk då vilka flata butiksbiträdern som inget säger, eller kanske t.o.m gullar med hunden!! Jag häpnar och där kan iaf inte jag hålla käft, trots att jag själv inte är allergisk!
Det är synd och skam att du (och många fler) skall ha det så jobbigt, främst för att folk inte har vett till empati!
Stor Kram
[Reply]
Little Gamers fick till det bra aprop fredspriset, tycker jag:
http://www.little-gamers.com/2009/10/09/leave-it-to-the-norweigans/
Apropå allergi så hörde jag från en bekant att det tydligen ska vara ok att ta med sig hunden in på apoteket där hon bor. Snacka om galet, hur tänker man då!? Ok, det är i sthlm och man kan alltid gå till ett annat apotek kanske, men ändå?
Själv har jag blivit utskälld och befarade att kärringen skulle ta till våld när jag hyffsat snällt bad en tant som stank parfym sätta sig nån annanstans på tunnelbanan en morgon. Hon hade minsann rätt att sitta varsomhelst och jag skulle enbart hålla käften och kunde ta min allergi och stoppa upp den nånstans… jotack. Jag bytte vagn men för sent, fick dras med svullna slemhinnor, störtrinnande näsa, igenmurade ögon och huvudvärk resten av den dan. Tack för den.
[Reply]
Elli: Det är rätta takter Elli! Hundar har verkligen inget att göra i en klädesbutik, det finns otaliga butiker här i stan som jag bojkottar trots att de har snygga kläder just för att de tar in hundar i butiken.
Uh-huh-me.com: You´ve got mail.
Kicki: Det du tar upp är själva kärnan i problematiken: att folk inte tänker på andra än sig själv. Den största frågan är varför allergiker skall tvingas gå till andra Apotek istället för att hundarna får stanna utanför. Men som sagt, folk är… Idioter.
Själv slutade jag förresten med parfym _helt_ när Wille föddes och idag förstår jag inte hur jag ens kunnat ha den stinkande skiten på mig
Kul bild hos Little Gamers!
[Reply]
WORD!
Kunde inte sagt det bättre själv. Fattar inte hur folk kan vara så själviska…eller är dom bara dumma i huvudet??
Är helt inne på din linje…Folk är Idioter, helt klart.
Kramar
[Reply]
oktober 11th, 2009 at 12:33
Enfinity: WORD!!
[Reply]
Jag har själv parfymallergi och jag vet att folk kan vara idioter! Jag hade en arbetskamrat där jag jobbade som på ren jävelskap ställde sig och sprutade parfym rakt bredvid mig! Fullständigt dum i huvudet och visst blev jag förbannad! Tyvärr fick jag sluta på mitt jobb, mycket pga av min parfymallergi för företaget hade inte lust att försöka få kollegorna att inse allvaret och försöka få dem att sluta bära de tyngsta parfymerna! Visst förstår jag att jobbet inte kan förbjuda att använda parfym men de kan upplysa om att det vore bra att inte göra det för det finns de som blir sjuka! De kan sätta upp skyltar så alla vet om vad som händer! Men inget hände!
När det gäller djurallergier så är det jättesvårt! Jag själv har tre katter som jag älskar över allt annat och skulle aldrig kunna tänka mig att leva utan! Jag lever ensam och min största skräck är att träffa någon som är allergisk! För även ifall valet borde vara enkelt så är det inte det! Självklart ska ju mina katter gå först eftersom de är min familj men kärlek är stark så vem vet! Usch…en mardröm att ens tänka tanken!
Dock försöker jag inte ta med dem där de inte hör hemma MEN jag vet ju och förstår att jag är full av kattdofter och allergener och det kan jag inte göra mycket åt! Kanske tycker du att jag är en idiot…vad vet jag!
När det gäller att någon väljer ett djur över sina barn har jag förståelse för det också! Det tror jag i och för sig inte att de gör men de kanske försöker kombinera båda! Har man levt med djur och är en djurmänniska är det svårt att leva utan! SÅ är det! Och är barnen vuxna så tycker jag absolut att de har rätt att välja att skaffa djur! När barnen är små och de visar tecken på allergi tycker jag de ska vänta och försöka in i det längsta innan de gör sig av med djuren! Jag har motsatt erfarenhet som du och vet oändligt många som skaffar djur och som så fort de blir med barn kastar bort djuren som förbrukade varor! Hemskt tycker jag! Det finns de som fort barnet på något sätt blir förkyld eller nyser i närheten av djur direkt gör sig av med djuret osv.
jag vet inte om man kan säga att allergiker står under djuren men jag är inte djurallergiker så jag kan inte känna det! men jag vet att vi människor tror oss vara bättre och mera värdefulla än djur och det är verkligen inte sant! Vi som människor är korkade och egoistiska och få människor tänker på djuren!
Men…att sitta med djur där det ska vara allergiplatser är förbannat respektlöst! Att inte visa respekt för en människa som har problem, sjukdom eller vad det än må vara är respektlöst!
Det är så tragiskt att vårt samhälle blivit så jäkla fullt med allergier! Det är ett jäkla skit!
jag önskar dig allt gott och hoppas att du kommer må bra och få den respekt du borde ha och förtjänar!
Detsamma önskar jag alla som är allergiker av något slag!
Intressant inlägg som fick mig att tänka efter och känna! Tack för det!
[Reply]
oktober 11th, 2009 at 12:19
Anneli: Vad kul att inlägget skapar diskussion, det är alltid kul att skriva inlägg som får folk att reagera. Och nej, jag tycker inte att du är en idiot. Däremot anser jag att om folk överlag hade börjat tänka lite mer på andra än sig själva så hade livet inte varit så jobbigt för oss allergiker – vilken allergi det än gäller. Man behöver ju inte nödvändigtvis sätta på sig ett kilo parfym eller gosa med katten PRECIS innan man drar till mataffären eller går och provar kläder. Men folk TÄNKER inte, och när man poängterar att det finns ett annat sätt att göra det – ha rena kläder och inte titta på parfymflaskan – ja då är man egoistisk och inte tänker på DERAS behov.
Själv reagerade jag knappt på katt alls förrän jag började jobba tillsammans med en kvinna som hade katt. Det sista hon gjorde varje dag innan hon drog till jobbet var att gosa med katten och hennes kläder var fullkomligt full med allergener då hon inte ”orkade” byta om på jobbet istället för i hemmet. 1,5 år senare hade jag utvecklat en grov kattallergi. Tack för den liksom.
Jag är nog mer rationell än emotionell i mitt tänkande vad gäller ägandet av djur vilket jag misstänker grundar sig i min egen pälsdjursallergi. Faktum är att jag VET hur det är att behöva göra sig av med sitt djur för sitt barn. Min son hade tendenser till pälsdjursallergi som liten och jag valde att låta mina papegojor – som jag bott med [varav många år i samma rum] sedan de inköptes 1986 – flytta hem till mina föräldrar för att inte på något sätt försvåra situationen. Jag hade alltså levt med dem i över 18 år och reagerade inte själv på dem. Det var givetvis oerhört jobbigt men ett SJÄLVKLART val – min son och hans hälsa går givetvis före min kärlek till papegojorna. Det är MITT val att föda barn och då måste jag även acceptera detta. Min devis är köp läget och agera utifrån det. Mitt eget kött och blod måste givetvis gå före min kärlek till djuren. Den som prioriterat sitt husdjur framför sitt eget barn borde inte ens skaffa barn anser jag.
Att folk skippar iväg sina djur så fort ungen är lite snuvig tycker jag är en överdriven reaktion och fullkomligt löjligväckande. Självklart ska man ha allergitester i botten om det inte redan existerar en pälsdjursallergi i släkten och man vet hur den yttrar sig (som i mitt fall tänkte jag). Jag håller absolut inte med ditt tänkande att föräldrarna bör ”vänta och försöka in i det längsta innan de gör sig av med djuren”. Jag finner det snarare skrämmande hur många föräldrar som upptäcker att barnen faktiskt ÄR allergiker och som likväl väljer att BEHÅLLA djuret. I mina ögon prioriterar man inte sina barn utan sin egen egoism. ”Jo självklart älskar jag mitt barn, men jag ser genom mina beslut att ha kvar husdjuret att han/hon är ständigt sjuk”. Rimmar oerhört illa i mina öron. Måhända upplevs jag vara rabiat i mitt tänkande, men att medvetet utsätta sitt barn för allergener och främst prioritera djuret istället för barnets hälsa är för mig jämställt med fysisk misshandel.
Wilhelm är äggallergiker från födseln (ej luftburen) och vi har valt att inte köpa hem ägg ALLS då det i stort sett är omöjligt att få bort äggrester från porslin etc. Vi testade förra sommaren att köpa hem ägg för att se om allergin vuxit bort och efter ett par dagar började han få utslag i ansiktet. För oss som föräldrar var det SJÄLVKLART att återgå till att ej ha ägg hemma, hur gott vi än må tycka att det är. Mitt barn kommer först. Punkt.
Jag förstår att din parfymallergi måste vara oerhört jobbig, jag tycker själv att det är jobbigt med starka dofter. Själv slutade jag som sagt med parfym när Wille föddes för 5 år sedan och jag skulle aldrig kunna gå tillbaka till ett användande av dem, inte minst för att jag i dagsläget tycker det luktar för mycket och dels för att jag är mer medveten om vad de innehåller. Vem vill gå runt med massa underliga kemiska substanser på halsen om dagarna?! Not me.
Jag har också förståelse för din tanke vad gäller att träffa någon som är allergiker och det är givetvis ett mycket svårt val du i så fall har framför dig. Ett val som för mig inte är alldeles självklart, jag vet ju själv hur det är att ha djur. Mina papegojor var del av min familj, de var mina barn, min trygghet. Men till syvende og sist är det skillnad huruvida man träffar en man som är allergiker och om ens eget barn blir det.
Som vi alla konstaterat är problemet att folk enbart tänker på sig själva. Jag har föräldrar i min närhet vars barn är laktos- samt glutenintoleranta och de har ingen som helst förståelse för andra vars barn är allergiska mot NÅGOT ANNAT. Intressant hur man kan be om att människor ska ha respekt för ens barn när man inte tänker på andras.
[Reply]
Hej
Som vanligt så blir jag så glad när du sätter print precis vad jag tycker men aldrig lyckas formulera till ord.
Både min son och man är pälsallergiker. Mathias (sonen) fick bl.a. sluta träna judo för att folk inte kunde respektera att de var tvungen att ha rena träningskläder (utan katt- och hundhår)när det tränade. Listan kan göras lång och jag blir arg bara jag tänker på det.
Ha det gott, kram Maria
[Reply]
oktober 11th, 2009 at 12:29
Maria: Vad roligt att du känner så! Trist att Mathias tvingades sluta med judon. Jag finner det underligt att många föräldrar kräver att man respekterar DERAS barn och dess behov, men inte kan tänka sig att göra samma för andra. Faktum är ju att det inte är SÅ svårt att faktiskt sätta på ungen RENA kläder innan de drar iväg till träningen… Har de ingen tvättmaskin?
[Reply]
Du har ordets gåva my friend.
Tror ärligt inte att vi som inte har några allergiska problem nånsin kommer förstå hur jävligt det kan vara att ha det. Man tänker liksom inte så långt.
Däremot förtjänar folk absolut titeln idiot om man struntar i skyltar och annat, Om man dessutom är dryg och nästan jäklas har man väl tjänat ihop till en käftsmäll.
Kram gumman!
[Reply]
oktober 14th, 2009 at 11:01
Trulsan: Jag håller med. Jag tror inte heller att man någonsin till fullo kan förstå något man inte varit med om själv, dock kan man visa förståelse istället för ignorans och egoism. Håller med om käftsmällen hörrö
[Reply]
Många har skrivit ungefär det jag tänker själv om att ha ridkläder i butiker och katthår på kläder vid träning där närkontakt krävs. Korkat såklart. Har själv blivit irriterad på hästtjejer i butik många ggr. Bor man lite ut mot landet är det närmast mer regel än undantag att det dyker upp hästtjejer med hästkläder på sig i butikerna. Blä! Är själv både katt- och pollenallergiker men har sällan så svår allergi. Jag tycker ändå det är jobbigt nog och kan VERKLIGEN förstå hur jobbigt det kan vara. Nä, folk tar, rent allmänt, alldeles för lite hänsyn till sina medmänniskor.
kram
[Reply]
oktober 14th, 2009 at 11:03
Catja: Usch, det rimmar illa med att vi tänker flytta till mindre städer *s* Själv har jag inga problem med att säga till folk med ridkläder, men jag tycker att föräldrarna måste ta ett ansvar när det gäller detta. Informera sina barn och främst: faktiskt tänka på ANDRAS barn.
[Reply]