Äntligen är solen tillbaka! Jag överdriver inte när jag säger att jag under november-december inte såg till den på flera veckor. Deprimerande. Man kan verkligen säga att fotografierna är tagna på olika platser. Den ena är från dagens expedition till Ribbersborg, och den andra är tagen på en äng någonstans på Österlen.
Det var förresten ett underbart solsken idag. Vilka färger! 
Himla fiffigt det här med att ha två systemkameror i sin ägo! Häromdagen när jag varit ute och fotat roade jag mig med att fota julgranspumlor* med mina två gamla trotjänare medan nya kameran sakta men säkert värmdes upp, i en påse – långt ned i väskan. 
Vi har mest tagit det lugnt de sista dagarna. Diskat. Städat. Tvättat. Dammat. Donat och fejat. Njutit av ledigheten. För tillfället är jag dock mest ambivalent och uttråkad. Funderade på att färga håret idag men är lite sugen på att använda ekologisk färg istället för den redan inköpta som är fylld med kemikalier. Färga? Vänta? Gaaaah.
Förr om åren använde jag mig alltid av apotekets Henna som snarare kändes som en hårinpackning än en färgning. Det blev en grymt snygg färg också som jag trivdes väldigt bra i. Tyvärr togs den ur sortimentet för en del år sedan och jag har ännu inte hittat någon bra ersättare. Miljödåren i mig skriker bara vid tanken på att stoppa i mängder med kemikalier i håret så jag tror jag väntar. Kanske.
* Förra årets diskussion angående pumlor finner ni här »
116 Äntligen fick jag en vit jul!
I år fick vi besök av den sibiriske tomten, ni vet Kostja som är med i Trolltyg i Tomteskogen? När Wille frågade om vi fick träffa vargarna berättade Tomten att de hade han lämnat lite längre bort. Annars skulle de gå bärsärkagång bland fåren i hagen utanför, så hungriga skulle de bli! Förklaring godtagen.
Nästa år vette hunnan huruvida vi skall ha någon Tomte eller ej, Wilhelm pratade redan förra året om att Tomten inte fanns. På julafton berättade han upprepade gånger att det var morfar som skulle klä ut sig och när Tomten sedermera kom sprang Wille runt och letade efter morfar… Senare på kvällen berättade Wille att han hela tiden vetat att det var morfar som varit utklädd men att han inte ville säga något. Morfar kanske ville hålla det hemligt?
115 Slår in paket inför morgondagen
Jag fick verkligen inte till det som jag ville, men jag hade ingen ork att fota mer än så här. Jag föredrog Viggo, trots att Triologin står i bokhyllan. 
114 fick ett fint julkort i posten.
Jag fick en förtjusande överraskning tidigare idag! Det var väldigt länge sedan jag blev så glad över ett julkort! Supertack allra sötaste Evendim! Ursnyggt kort, passar undertecknad alldeles utmärkt!
113 stjärnor och dödskallar.
Baka baka liten kaka, eller hur var det nu? Den första av två pepparkaksdegar är färdig (och i stort sett uppäten så här en dag senare hmmm) och nästa som skall göras kommer att resultera i något mer traditionella pepparkakor, det vill säga gubbar, gummor och en och annan gris 
PS. Jag har varit dålig på att kommentera hos er på sistone. Sorry. My bad. Ska bli bättre
112 – Lek med julbelysningsbokeh
Då text-tv varnar bilförare för att åka ut på Österlen blev det ingen tripp som planerat till mina föräldrar (vi skulle ju åka pulka och spark och roa oss kungligt i deras meterhöga snödrivor!) utan vi fick roa oss på egen hand inne i stan. Det är rejält med snö här för att vara en skånsk stad under december. Ingen är gladare än jag, äntligen skall vi få en vit jul!
111 – Teatime!
Japp. Jag är något av en thé-junkie.* När jag är i mina thé-drickar-perioder kan jag gladeligen lägga ned många hundra på roliga lösthéer som får sambon att baxna av utrymmesskäl, emedan jag emellanåt tycker att påsthéer duger alldeles utmärkt. Ni kan ju gissa vad Herr T föredrar…
Bådas nya favoritthé är Rooibos. Favoriten är egentligen Liptons version, men vi dricker Kung Markattas KRAV- och Rättvisemärkta som är god även den.
* Fler än jag som brukar skriva thé istället för te? Undras vad jag fått det ifrån, det står inte med i ordböckerna.
I Bonniers Svenska Ordbok finns däremot thé dansant = te med dans
Jag känner mig något irriterad över bruset som uppstod redan på ISO200.
Here we go again, vad det har att göra med vet jag inte. Jag är torr runt ögonen, det kliar och emellanåt känner jag inte av det alls. Men när jag råkar gå framför spegeln ser jag hur jävlig jag ser ut. Tanken i morse var att inte visa mig för folk överhuvudtaget idag, men herr T övertygade mig att det kunde vara ganska skönt att komma ut. Och det var det. Kallt. Men skönt. Vi gick omkring i området under dryga 1,5 timmar och lekte i snön. Någon kväll kanske man borde dra med stativet ut också.
Egentligen är jag en främst punk men även hårdrock kind of girl, men emellanåt när jag redigerar bilder finner jag det ganska kul att lyssna på musik jag a) inte lyssnat på under de sista typ 20 åren alternativt b) vanligtvis inte lyssnar på. Delar av min så kallade redigeringslista på Spotify innefattar sådan musik.
Nej. Man behöver inte frysa i de tunna skorna så länge man har sina sköna raggsockar på fossingarna
Farsan kom förbi i förrgår och då passade vi på att ta lite porträttfoto. Julklappen som i vanlig ordning skickas upp till farmor kommer nämligen att detta år innehålla ett album med drygt 36 bilder på familjen. Gissa vem som fått äran att välja ut dessa bland sina bilder samt redigera dem?
Paketet skall givetvis skickas så snart som möjligt så jag satt i stort sett hela gårdagen och letade efter samt redigerade bilder. Jag skickade iväg ett gäng bilder till Crimson tidigare idag, håll nu tummarna för att det går snabbt med framkallningen. Två dagar skulle det visst ta, men sen skall ju posten masa sig upp till Luleå också.
Och ja. Det är ett porträtt på undertecknad till höger 
Gissa vem som har världens bästa framförhållning men som ändå är ute i sista sekund?
Jepp. Undertecknad är svaret!
Dagens datum var fram tills häromdagen sista dagen för mig att logga in på Digital Bildbehandling, och 7 december skickade jag in två av de tre sista uppgifterna varav en har varit färdig i flera månader. Slutuppgiften består av att bildbehandla tre bilder efter ett eget valt påstående. Jo men visst. Jag – som i början av året, tyckte att jag hade all tid i världen fann mig själv sittandes skrivandes det [nästan] sista häromdagen.
Vi får lämna in våra arbeten även under våren 2010. Yeah!
Fördel: Jag hatar att lämna in saker som känns hafsigt gjorda vilket innebär att jag kan lägga ned mer tid på den tillhörande texten. Lyckligtvis har jag en förmåga att spika inlämningarna även om jag personligen upplever dem dåligt skrivna, jag är något av en perfektionist i det avseendet. Vare sig det gäller uppsatser om maasaier eller medicinmän, teorier och åsikter om immaterialrätt för ursprungsbefolkningar världen över, globaliseringens påverkan på dagens samhälle eller aztekernas fall så författar jag av någon anledning alltid bäst ju senare det är på natten och ju närmare inlämningsdatum jag kommer…
Nackdel: Jag känner mig själv. Under terminens gång kommer jag förmodligen att ändra på slutuppgiften… Två av bilderna är några av höstens favoriter, men själva temat känns trist. Gör om, gör rätt…
