Försvinn otäcka förkylning! Jag överdriver inte när jag skriver att jag förmodligen nyst över 100 gånger sen jag gick upp i morse. Nu ska jag äta lunch och sluta gnälla. 
En av favoritskivorna just nu. Och givetvis filmen! Man får onekligen perspektiv på saker och ting när man ser den vilket behövs ibland.
Opassande diptyk kanske, men tanken var att kunna visa båda bilderna utan att göra dem så stora…
Jag har nog aldrig haft en sån här lång bloggpaus förut, planerad eller oplanerad. Lusten har inte direkt varit på topp, varken för bloggande eller fotograferande vilket givetvis skapat lite problem under veckorna som varit. 365-projektet har dock uppnått huvudsyftet – att få mig att utvecklas.
Måhända är det kanske inte fullt så uppenbart för andra, men jag själv känner skillnad i mitt tänkande och utförande. Fotografierna som tas när jag är oengagerad och oinspirerad är av betydligt bättre kvalité än de var då jag påbörjade projektet. Det skall onekligen bli spännande att jämföra bilderna när första året är färdigt.
Wille fyllde år denna vecka och fick traditionsenligt välja maträtt. Blodpudding. Kom igen? Blodpudding?! Tillbehör: äppelmos. Smaskens. Igår när vi hade kalas hos mamma och pappa valde han köttbullar emedan vi andra åt lax. Dessert? Egentligen var det tårta gjord av potatismos, korv samt blodpudding som stod överst på önskelistan men då undertecknad vägrade tillaga detta nöjde han sig med en vanlig tårta. Sagt och gjort – igår bakade jag inte mindre än två sockerkakor. Den första var efter 45 minuter i ugn fortfarande rinnande och försök nr 2 var måttligt bättre. Glass it is then!
Note to self: inte använda No Egg i maträtter som skall tillagas i ugn, det blir inte annat än sörja. Ätbar sörja, men dock sörja.
Adios amigos. Ses. Nästa vecka? 
Under julledigheten har jag bland annat roat mig med att gå igenom och radera en massa foton på de externa hårddiskarna. Bilden ovan kunde jag inte riktigt med att radera trots att den känns något plottrig, jag tycker om semesterminnet den frammanar.
Min inspiration vad gäller fotografering har verkligen inte legat på topp de sista dagarna och jag är fylld av längtan. En längtan efter soliga dagar, varma kvällar och efter mina bästa vänner. Miss ya! 
Soooolen skiner idag! 
Brorsans ascoola tatuering som löper längs hela vaden
Jag blir så trött på mig själv. Här går jag och köper ett sprillans nytt objektiv för att sedan knappt använda det! Jag är helt enkelt för nöjd med 50mm f/1.4! Faktum är att några av mina bästa porträttbilder är tagna med 85:an, och bortser man från att det uppkommer kromatisk aberration emellanåt är detta ett riktigt bra objektiv. Varje gång jag använder det får jag lite wow-känsla och undrar varför jag inte fotograferar med det oftare?
Jag envisas ju fortfarande att lägga de få porträttbilderna jag visar upp under lösenskyddade inlägg och trots att jag egentligen gärna visar upp dem känner jag mig lite ambivalent. Soooo. Just some boring pics below then! Faktum är att jag hade svårt att finna några bra bilder tagna med 85:an som inte var porträtt och som jag inte redan visat upp, så det blev två repriser. Fast med nyare redigering
Något som jag däremot är mindre nöjd med är bruset på nya kameran. Ett av försäljningsargumenten var just att bruset knappt ens skulle synas vid ISO400 emedan jag ser klart brus redan på ISO200. Enerverande. Måhända har detta med mig att göra, men jag finner inte mina inställningar helt uppåt väggarna? Jag har medvetet testat på ISO200 idag och i stort sett alla såg brusiga ut i de mörkare områdena.
Inställningar: 1/100, f/2.2, ISO200
Min sambo sedan dryga 10 år tillbaka
Man kan inte göra annat än älska ljuset på vår balkong under september månad. Helt underbart. Hade det inte varit för att lägenheten suger hade jag kunnat tänka mig att bo kvar nästa år enbart för att kunna fota på balkongen. Nästa gång kanske jag skall försöka att inte blända kärleken med reflexskärmen också?
Jag är inte ett dugg bloggsugen utan ska istället ägna mig åt att gosa med ledig son ♥ och invänta ugnspannkakan som sprider sin ljuva doft i hela lägenheten. En och annan havsbild blir förmodligen redigerad under dagen.
Hej och hå.
Mina vinternariga läppar i rött och rosa
Jo. Jag åt faktiskt upp den när jag var färdigfotad. Gott. Herr T har förresten bestämt sig för att han skall odla mustasch för han tycker att det är “så väldigt fult”. Jag är nödgad att hålla med.
Edit. Han har rakat bort den. Det gjorde tydligen ont i ögonen när han tittade på sig själv i spegeln.
Österlen, januari 2009
2009 har likt många andra år haft både uppgångar och fall, och på vissa plan hoppas jag att 2010 kommer att bli bättre. Allergimässigt var året ett riktigt bakslag. Efter två år med en väl fungerande hyposensibilisering vändes allt då en ny granne flyttade in. Katter började plötsligt bo flera nätter i trapphuset, och allergin tog sig nya uttryck. Delkursen jag sett fram emot under ett helt år fick jag med stor besvikelse hoppa över, och större delen av oktober samt november fördrev jag helt sonika i hemmet då jag såg för jävlig ut i ansiktet.
Fotografimässigt har jag uppvisat en klar utveckling under årets gång vilket givetvis glädjer mig. Förhoppningsvis kan jag fortsätta kliva uppåt på kurvan och inte stagnera totalt. Mitt projekt 365 har fått mig att tänka, känna och förbanna. Jag ser fram emot året som kommer! Jag har många idéer och hoppas att jag kommer att ha möjlighet att realisera i alla fall en del av dem.
Studera.nu gjorde en riktig blunder i höstas och av någon outgrundlig anledning ströks ALLA kurser jag tackat JA till. Givetvis är detta oerhört enerverande, men inte tillräckligt för att bråka om. Det finns flera riktigt intressanta kurser jag kan sätta tänderna i utan att behöva gå via dem, men till viss del blev inte våren 2010 riktigt som jag tänkt mig. Men vad gör väl det? Lite förändring i livet är inte fel då man tvingas tänka efter. Vad är det jag egentligen vill göra? Den tankeställaren fick jag redan förra våren. Föga förvånande konstaterade jag att inriktningen jag började intressera mig för redan som tioåring och som jag ägnat mig åt på universiteten gäller än idag. U-länder, kulturer, det mänskliga beteendet och miljö, det är min grej. Denna termin är det back to basic som gäller för undertecknad.
Familjemässigt kommer inte våren 2010 att vara någon höjdare. Som ni läst tidigare bor BÅDA mina bröder numera med katter (inte helt frivilligt skall tilläggas) vilket givetvis påverkar hur vi kan umgås. För tillfället har vi alla stannat upp i någon slags kokong av väntan. En väntan på förändring.
Nu främst riktar vi in oss på en kommande 6 års dag. Sex år? Jag säger som alla mödrar. Vart tog tiden vägen?!
God fortsättning på det nya året!
