148 sambons akvareller.

Opassande diptyk kanske, men tanken var att kunna visa båda bilderna utan att göra dem så stora…

Jag har nog aldrig haft en sån här lång bloggpaus förut, planerad eller oplanerad. Lusten har inte direkt varit på topp, varken för bloggande eller fotograferande vilket givetvis skapat lite problem under veckorna som varit. 365-projektet har dock uppnått huvudsyftet – att få mig att utvecklas.

Måhända är det kanske inte fullt så uppenbart för andra, men jag själv känner skillnad i mitt tänkande och utförande. Fotografierna som tas när jag är oengagerad och oinspirerad är av betydligt bättre kvalité än de var då jag påbörjade projektet. Det skall onekligen bli spännande att jämföra bilderna när första året är färdigt.

Wille fyllde år denna vecka och fick traditionsenligt välja maträtt. Blodpudding. Kom igen? Blodpudding?! Tillbehör: äppelmos. Smaskens. Igår när vi hade kalas hos mamma och pappa valde han köttbullar emedan vi andra åt lax. Dessert? Egentligen var det tårta gjord av potatismos, korv samt blodpudding som stod överst på önskelistan men då undertecknad vägrade tillaga detta nöjde han sig med en vanlig tårta. Sagt och gjort – igår bakade jag inte mindre än två sockerkakor. Den första var efter 45 minuter i ugn fortfarande rinnande och försök nr 2 var måttligt bättre. Glass it is then!

Note to self: inte använda No Egg i maträtter som skall tillagas i ugn, det blir inte annat än sörja. Ätbar sörja, men dock sörja.

Adios amigos. Ses. Nästa vecka? P

Längtan.

Under julledigheten har jag bland annat roat mig med att gå igenom och radera en massa foton på de externa hårddiskarna. Bilden ovan kunde jag inte riktigt med att radera trots att den känns något plottrig, jag tycker om semesterminnet den frammanar.

Min inspiration vad gäller fotografering har verkligen inte legat på topp de sista dagarna och jag är fylld av längtan. En längtan efter soliga dagar, varma kvällar och efter mina bästa vänner. Miss ya! love

knasbanan.



Brorsans ascoola tatuering som löper längs hela vaden

Jag blir så trött på mig själv. Här går jag och köper ett sprillans nytt objektiv för att sedan knappt använda det! Jag är helt enkelt för nöjd med 50mm f/1.4! Faktum är att några av mina bästa porträttbilder är tagna med 85:an, och bortser man från att det uppkommer kromatisk aberration emellanåt är detta ett riktigt bra objektiv. Varje gång jag använder det får jag lite wow-känsla och undrar varför jag inte fotograferar med det oftare?

Jag envisas ju fortfarande att lägga de få porträttbilderna jag visar upp under lösenskyddade inlägg och trots att jag egentligen gärna visar upp dem känner jag mig lite ambivalent. Soooo. Just some boring pics below then! Faktum är att jag hade svårt att finna några bra bilder tagna med 85:an som inte var porträtt och som jag inte redan visat upp, så det blev två repriser. Fast med nyare redigering P

[nggallery id=20]

Något som jag däremot är mindre nöjd med är bruset på nya kameran. Ett av försäljningsargumenten var just att bruset knappt ens skulle synas vid ISO400 emedan jag ser klart brus redan på ISO200. Enerverande. Måhända har detta med mig att göra, men jag finner inte mina inställningar helt uppåt väggarna? Jag har medvetet testat på ISO200 idag och i stort sett alla såg brusiga ut i de mörkare områdena.

Inställningar: 1/100, f/2.2, ISO200