affluenza.se

06:40 Morgonen börjar med en kopp kaffe, lite Flickr-tid för undertecknad och nya tv-kanalen Boomerang för Wille.
(Ja, den suger men då Tele2 fick tillgång till tv-utbudet i huset och vi fick välja 5 kanaler var vi diplomatiska och valde först en kanal var. Det kan också vara så att boomerang var den enda kanal Wille fick veta att han kunde få då jag ogillar Disneys idiotiska kanaler… Vad jag och Sambon valde? Travel Channel. Discovery Science. Och National Geographic.)

07:22 Frukostdags! Varm chokladmjölk samt Lingongrovas nya surdegsbröd. Yum!

08:22 Sambon har masat sig upp. Det är hans sovmorgon men jag har struntat i att väcka honom då jag såg bevis på att han återigen varit uppe under natten. Den stackarn har vaknat vid typ 3-tiden de sista nätterna och varit vaken i flera timmar. *ugh*

09:42 Dags för en dusch!

12:55 Roar oss på stranden i Falsterbo.

Bonus Mmmm. Varm choklad!

15:06 Utsvultna [...] äter vi lite chips när vi kommer hem.

16:28 Tittar i Photobook. Ovan ser ni ett fotografi av en av mina favoritfotografer – Sally Mann.

17:25 Vilar en stund i soffan till fotbollen, och efter detta har fotolusten tagit slut.

Vill ni se fler som fotat EFIT idag? Vad kul! Kika då in hit »

Undrar om det var för att sambon var för lat för att använda hjärnan efter en dag med idioter på jobbet eller om han bara ville göra mig till viljes när jag frågade om det gick bra med pizza till kvällsmat.

“Allt för dig min sköna!”

Och så blev det så där trist många dagar mellan inläggen igen… Av någon underlig anledning blir det inte att jag lägger upp mina 365-bilder här på bloggen, det blir väl kanske så när man uppdaterar på flera ställen.

Nåja. Jag har haft ett litet tema på januari månads bilder, nämligen kärlek. Som ni ser nedan ställde Wille upp på den änglalika mammans förfrågan häromdagen (jo men visst – han kallar mig för sin ängel ibland). Det blev riktigt lysande röda färger, men jag skyller på vilka bra akvareller grabben fick, de var inte alls så där blaskiga som de andra vi haft. (BR är kanske inte riktigt rätt ställe att shoppa akvarellfärger på… )

Resultatet från fredagens ritande hänger bland annat på väggen.

Annars då? Jo tack, det är bara fint. I dag fick jag äntligen två av böckerna jag beställt från Bokus. ICA är inte den snabbaste av dem alla att påtala att paket finns att hämta på postkontoret om man så säger… I paketet ligger den kanske något ovanliga kombinationen av Photobook samt Miljöfysik : energi för hållbar utveckling. Den sistnämnda vet jag inte om jag skall se fram emot eller fasa inför?

Stora killen är numera hela SJU år gammal och likt många andra undrar jag vart tiden tog vägen? Ibland känns det som en evighet sedan han föddes, och ibland bara några få år. Då han fick rätt mycket leksaker i julas (mycket effektivt att ha så här nära mellan julafton/födelsedag – man kan planera upp presenterna lite bättre) riktade vi in oss på hans nya intresse: att måla, rita och pyssla. Äntligen! säger vi här hemma.

Summa summarum: utöver böcker som praktiskt taget alltid inköps och något spel så blev det konstnärsmaterial för hela slanten. Stort skissblock, fina färgpennor i ask, akvarellfärger samt penslar. Det var till och med så att sambon mumlade något om vilka bra saker vi köpt på oss. (för er som inte vet lärde vi känna varandra när han gick estetisk linje. skapandet har tyvärr inte legat på topp de sista åren men min subtila uppmuntran till Wille har uppenbarligen gett utdelning på flera olika plan då det börjat klia i fingrarna hos sambon = två flugor i en smäll)*

Då Wille var hemma från skolan igår passade vi på att roa oss med alla roliga presenter han fick. Vi målade hjärtan, moln och stjärnor inför en fotogrej jag hade tänkt göra, monstermasker och diverse konstiga monster på toarullar. Inspirationen flödade med andra ord.

* Jag har alltså alltid uppmuntrat sambon till att måla men han är rätt snäv i sitt tänkande. Då han inte känner att det finns plats att bre ut sig med staffli etc här hemma (vilket jag tycker att det gör) har han helt enkelt slutat. Att han jobbar så mycket som han gör har givetvis påverkat inspirationen också.

Jag måste erkänna att jag inte riktigt sett hypen med Citytunneln här i Malmö, jag skyller helt enkelt på att jag väldigt sällan åker lokaltrafiken (så långt det är möjligt promenerar jag i och med pälsdjursallergin) och inte varit tillräckligt intresserad för att läsa om den. Men wow.

Rent. Snyggt. Centralen likaså. Dessutom innebär det att jag skalar av den minst inspirerande delen av min pendling till Lund – stadsbussarna. Folk trängs, chaufförer kör illa och som jag redan indikerat – hundar på bussen. Istället för att gå till Södervärn och ta den gröna trista bussen ned till Centralen för att sedermera byta till tåg promenerar jag endast lite till och ställer mig på tåget. Ett tåg som enkelt och snabbt tar mig till Lund. Voila. Love it.

(Dock känns det som att bildspelen på Malmö Central kostade lite väl mycket. Vad sägs om ett par miljoner?)

Bänk.

Citytunneln, Malmö

Är det verkligen så att dagens ungdom behöver ha praktiskt taget allt serverat på ett silverfat? Varje gång jag sätter mig på en ny kurs slås jag av hur lite information de egentligen behöver leta efter själva och hur mycket de helt plötsligt har att säga till om. I förmiddags var jag på introduktionskursen på en gammal fempoängare på B-nivå jag inte gjorde då det begav sig. Jag ska läsa på distans även denna termin men jag finner det lite trist att inte träffa så mycket människor och tiden räcker lyckligtvis till att ta någon kurs vid sidan av under våren.

När jag gick den kursen (och även på C-nivån) registrerade man sig givetvis men all info om hur man skulle gå tillväga vid olika situationer fick man ju första dagen på A-nivån. Idag stod en kvinna från studievägledningen och berättade allt för di stackars eleverna som uppenbarligen behövde höra samma information igen. Utöver detta fick vi ett flersidigt häfte bestående av grundläggande information. Jag vet faktiskt inte vilket som är värst – om folk överlag har blivit dummare eller om de på institutionen bara förmodar att så är fallet.

Igår fick jag mig en tankeställare. Jag råkade stöta på en person på nätet som en gång i tiden fanns långt ute i periferin av min bekantskapskrets. Han har tydligen en egen studio numera och har enligt sig själv varit en aktiv fotograf i princip hela sitt liv. Studion hade han haft sedan 2006 och på hemsidan fanns en del exempel på bröllop och diverse porträtt han fotograferat genom åren.

Eh?

Här går jag och får ständigt höra att jag borde starta ett företag, att jag borde satsa på min fotografi. Nej. Jag är verkligen inte där än, men vem vet om några år? Vad jag blir förbannad på är mig själv. Hur jag tenderar att trycka ned mina egna bilder, hur jag – i samtal med andra – talar ned min egen betydelse vid själva fototillfället. Ge mig gärna negativ kritik som gör att jag kan förändra, positiv kritik däremot har jag väldigt svårt att ta. Att skryta om att jag är duktig – det är inte jag. Att ens antyda att jag kan någonting om fotografi inför människor som inte är i min omedelbara familjekrets sker liksom inte.

Sen har vi en människa som arbetar som fotograf trots att han uppenbarligen inte vet vad bländare under 5.6 är. Som faktiskt fick till en någorlunda bra komposition i kanske 10 fall av typ 40. Som i mina ögon tar bilder liknande de jag själv tog när jag var nybörjare vad gäller systemkameror. Bakgrundsoskärpa, vad är det?

Det skakar mig lite. Jag kanske inte är så förbannat dålig som jag försöker få folk att tro.

Jag har mängder med böcker hemma. Ovan ser ni en av författaren André Brink. Jag glömmer aldrig första gången jag läste “En torr vit årstid” och hur den grep tag i mig. Andra favoriter är “Sandslottet” och “Ut ur mörkret”.

I´m done. Färdig. Jag talar om kursen “Digital Bildbehandling”. Sista uppgiften har äntligen skickats in vilket verkligen var på tiden. Precis som jag misstänkte gled tiden iväg och jag bytte ämne igen. Nu är uppgiften äntligen bildbehandlad, författad, inskickad och klar. Härligt!
(Ja. De bytte slutdatum. Igen.)

Jag fick dessutom blodad tand av skrivandet av slutexaminationen. Efter tre veckor julledigt (som mest spenderats i lugn takt och knappt utanför dörren) och en hösttermin som inte var fullt så aktiv som jag hade i åtanke har det nu börjat klia i fingrarna på mig att börja plugga igen. Jag längtar tills när kurserna kommer igång nästa vecka!

Denna gång är det back to the beginning som gäller för undertecknad – kursen jag ska gå är inriktad mot u-landskunskap. Mitt favoritämne som jag en gång startade mina universitetsstudier med. Det känns riktigt, riktigt bra. Nästan som att komma hem.

Jag kan fortfarande se mina fötter! *wohooo*

Faktum är att jag inte kommer ihåg hur gravid jag såg ut vid 22:a veckan med Wilhelm. Vi fotograferade tålmodigt i stort sett varje vecka förra gången men inte tusan har vi framkallat rullarna… Jag förmodar dock att jag ser större ut än vad jag känner mig (det sägs ju att magen blir större snabbare vid en andra graviditet, dock vägde jag 6,5 kg mindre nu mot när jag blev gravid med Wille), Thomas tog ett gäng foton på mig häromdagen och eh? Men så var det förra gången också, jag upplevde aldrig att magen var i vägen utan jag njöt mest under hela graviditeten. En annan var vig som tusan och mådde förstås precis såsom jag förtjänade, d v s alldeles utmärkt.

Åh vad jag älskar att vara gravid! ♥

Ha en superkväll, nu skall vi baka pizza! *vitlök, here I come*

Den här ambivalenta norrlänningen har äntligen bestämt sig. 365 it is! Jag kommer precis som under mitt första år att fotografera varje dag, dock kommer nog inte alla bilder komma upp här på bloggen.

Gårdagens bild blev på julens snaskigheter – mjölkchoklad. Jag tror jag har druckit mellan 0,5-1 liter per dag. Nästa vecka återgår både jag och Wille till skolan och därefter är det vettig frukost som gäller för undertecknad!