Här bor jag. I Malmö. I en trälig 3:a på 64 kvadratmeter som vi från början flydde till på grund av för mycket katter/hundar i vår gamla trappuppgång. Och då menar jag verkligen att djuren var där också. Ofta. För en pälsdjursallergiker som jag var det förödande. Så vi flyttade. Till ett vad vi trodde var ett relativt tillfälligt boende. ”Bara tills vi hittar något bättre” sade vi till varandra.

Så gick åren. Närheten till sonens dagis uppvägde faktumet att vi egentligen inte trivdes. Under åren har vi stagnerat i vårt ointresse när det gäller lägenheten, men bestämde oss för en tid sedan att börja leta efter nytt boende – ett hus någonstans på Österlen. Vi har ännu inte funnit det vi letar efter, och bor således kvar här ytterligare ett år. Grundskolan vi fasade inför, och som fått så mycket kritik, har tagit sig i kragen ordentligt och vi känner att det här faktiskt blev riktigt bra för sonen. Samma kompisar som på förskolan, engagerade lärare samt ett bra koncept på utbildningen.

Trots alla stora ord om att jag aldrig ville uppfostra barn i Malmö, vilket jag står för än idag, är det här jag har bott längst och trots att jag tycker att den är för grå, tråkig och platt kommer jag att med hela mitt hjärta sakna denna stad. Mitt hem, under så många år.