affluenza.se

Nu är det officiellt sommar! hojtade sambon glatt när han stod redo att åka till jobbet i morse iklädd ett par shorts (och långärmat). Själv skulle jag emellertid vänta en vecka eller två, men han är en något mindre fryslort än vad jag är. Faktum är att vi hade ett väldigt fint väder igår – trots den malmöitiska blåsten gick jag under en längre stund runt i en tunn långärmad tröja samt jeans.

Nå? Någon mer som vill vara med på fotoutmaningen? Kom igeeeen nu!

Solhatten vi fick av kompisen när Wille föddes hittades häromdagen, till dotras glädje.
(lära-gå vagnen används när hon leker jaga-lek med Wille, gå själv har hon gjort i ett par månader nu)

Tyra och jag njuter båda av vår sakta sköna lunk här hemma. Hon är den gladaste bebisen man kan tänka sig, leendet och skrattet ligger aldrig långt borta, och ofta får jag höra kommentarer över hur jäkla nöjd hon är.

Likt sin mor har hon talets gåva, det behöver man förstås i det här hemmet, och Wille är stora idolen. Det har varit så roligt att se dem ty till varandra, trots att det är 7 år mellan dem. Wille har frågat om de inte kan få dela rum, men jag planerar på att samsova många år till och jag misstänker starkt att grabben inte vill ha en lillsyrra i samma rum när han är tio.

Hon är ett riktigt matvrak, och trots att hon numera äter “vanlig” mat minst 3 gånger per dag ammas hon praktiskt taget lika mycket som förut (fri amning så länge hon vill är min melodi, precis som med Wille). Till sin fysiska form är hon betydligt mindre än vad han var i samma ålder och jag upplever nog henne som “liten” trots att hon egentligen är stor både mentalt och motoriskt. Måhända har det att göra med att detta blir vårt sista barn, jag vet att denna underbara och härliga bebistid aldrig kommer igen. Ettårsdagen nalkas med stormsteg.

“Bokslukare” är hennes andra namn (sådan mor, sådan dotter – vilket även kan appliceras uppåt generationsstegen till bokmalen nummer ett – min egen mor) och för tillfället är det Totte, Emma, Alfons samt Barbapapa som gäller. Vi får väl hoppas att intresset sitter i när hon blir äldre. Bland det bästa hon vet är att leka med kläder, oh yeah! Kläder i alla format – färglada, färglösa, stora kläder, små kläder – alla är de potentiella mys- och lekobjekt.

När det gäller sömnen så drar Tyra timmerstockar åtminstone en fem sex timmar under dagens ljusa timmar. Är vi iväg eller om grabbarna är hemma tenderar det att bli något mindre men hon är rätt konstant i sitt sovmönster. Om hon sover om nätterna? Som en stock. Hon brukar somna vid bröstet för att sedermera skippas över till den väntande fadern, han tycker det är så mysigt att ha henne sovande hos sig i soffan. Jag vet faktiskt inte hur mycket hon ammar om nätterna, vi samsover som sagt och jag brukar inte vakna när hon äter.

Vårt kvällsmys är nog det absolut bästa på hela dagen, när hon ligger i min famn i soffan och vi pratar, gosar, kramas, pussas, pillar på fötterna, tittar på tavlor och gosar lite till. Lovely. <3

Under maj månad kommer jag att delta i en fotoutmaning inne hos Kristina, och vad gäller tidsaspekten på detta projekt kan jag garantera att det inte blir lika illa som förra gången.

Häng på du med!

…kände jag mig stor som en flodhäst. Solen strålade, vi hade shorts och t-shirt väder och alla utom mellanbrorsan hade samlats för att äta lite mat hos mamma och pappa. Jag kom hem med porträtt på mig, familjefoto på mig/sambon/Wille, Wille samt lillbrorsan. Till och med sambon kom med på en (snygg) bild. Någon tenderar att göra fula miner så fort kameran kommer fram, sen ställer han sig frågande till varför jag inte har så många [vettiga] porträtt på honom? Mmmhmm, verkligen underligt…

Wille och mamma spelar någon slags boll.

Porträttfotografering bland vitsipporna – check!
(Wille och jag satt precis och skrattade åt de bilderna, han kollar nog in i kameran typ två gånger och det blev inte många bra. Solen lös för starkt, reflexskärmen var jobbig, han hade svårt att sitta still – allt var bara fel, fel, fel haha.)

Tyra ploppade ut (jag överdriver inte, precis som med Wille sade det plopp! så var ungen ute) veckan efter bilderna togs. <3

Det har varit lite si och så med hälsan de sista veckorna, förkylningen som legat på lur verkar äntligen ha brutit ut, i alla fall hos de två minsta i familjen. Wille är hemma med hosta och Tyra fick feber igår som även hållt i sig idag. Jag misstänker att jag kommer att känna mig mäkta fräsch ikväll med tanke på mängden snor som rinner. Som alltid är jag så tacksam för amningen vid situationer som denna.

Tyra verkar onekligen ta ifrån mig vad gäller sjukdomar, febern har sprungits bort så här efter lunch och hon är mycket piggare än igår. Vad jag trodde skulle bli en halvtråkig dag i soffan med en sjuk och febrig Tyra vid bröstet artade sig istället till något helt annat – en skön mysig dag hemma tillsammans med hela familjen, där alla är samlade till lunchen och i detta ögonblick gör sambon i ordning lite eftermiddagskaffe. Nice. Riktigt, riktigt nice.

Foto: © UNICEF/Asselin

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj!

Blommor av okänd sort, fotot är taget en mycket blåsig majdag.

Personligen har jag inte varit någon större fan av färgen rosa (garderoben innehöll dock ett par olika varianter av både rosa, turkos samt neongrön under det glada åttiotalet – färgglatt värre!) men på äldre dar har jag börjat se tjusningen. Det är helt underbart att gå i parkerna när alla rosa blommor börjat slå ut, så vackert!

Annars då? Jo tack, den största kärleken (i fysisk form alltså hehe) har varit på utbildning i flera dagar och han kommer äntligen hem ikväll. Han åker iväg relativt ofta på tjänsteresor, men de senaste åren har det oftast bara varit under 1-2 nätter, ytterligare en natt som i det här fallet känns som en evighet haha.

De andra två kärlekarna frodas och mår bra. Wille trivs bra i skolan, på utvecklingssamtalet berättade läraren att de är så glada över att ha honom i klassen, bland annat på grund av att han är så oerhört allmänbildad och att hans språkkunskaper är så stora. Han verkar vara rätt populär bland kompisarna (varje morgon står följet och väntar på honom vilket onekligen ser rätt roligt ut) men läraren berättade att Wille är lika nöjd med att leka ensam med en sten på rasten som han är att leka med klasskamraterna. Det är min grabb det. Han skall förresten inte bli paleontolog längre, nu är det skapandet av monsterfilmer som gäller!

Jag har en dotter som springer runt med ett par ballongbyxor på huvudet. Undrar vart det här skall sluta?

Skymning på Österlen.

…hälsade vi på hos mina föräldrar. Picknick-korgen packades och vi njöt av sällskapet och det härliga vårvädret på Christinehofs Slott. Jag har – hör och häpna! – redan publicerat ett inlägg om denna dag.

Surfade in på bloggen på sambons jobbdator och gawd damn – sidan är verkligen rosa. Hur ser den ut hos er? Tanken var ju att tonen skulle luta åt lite gammelrosa/persiko typ, men min kalibrator felar grovt så jag misstänker att jag möjligen lever i en något galen färgvärld…

Edit: Tackar för hjälpen!