En bebis växer upp.

Solhatten vi fick av kompisen när Wille föddes hittades häromdagen, till dotras glädje.
(lära-gå vagnen används när hon leker jaga-lek med Wille, gå själv har hon gjort i ett par månader nu)

Tyra och jag njuter båda av vår sakta sköna lunk här hemma. Hon är den gladaste bebisen man kan tänka sig, leendet och skrattet ligger aldrig långt borta, och ofta får jag höra kommentarer över hur jäkla nöjd hon är.

Likt sin mor har hon talets gåva, det behöver man förstås i det här hemmet, och Wille är stora idolen. Det har varit så roligt att se dem ty till varandra, trots att det är 7 år mellan dem. Wille har frågat om de inte kan få dela rum, men jag planerar på att samsova många år till och jag misstänker starkt att grabben inte vill ha en lillsyrra i samma rum när han är tio. )

Hon är ett riktigt matvrak, och trots att hon numera äter ”vanlig” mat minst 3 gånger per dag ammas hon praktiskt taget lika mycket som förut (fri amning så länge hon vill är min melodi, precis som med Wille). Till sin fysiska form är hon betydligt mindre än vad han var i samma ålder och jag upplever nog henne som ”liten” trots att hon egentligen är stor både mentalt och motoriskt. Måhända har det att göra med att detta blir vårt sista barn, jag vet att denna underbara och härliga bebistid aldrig kommer igen. Ettårsdagen nalkas med stormsteg.

”Bokslukare” är hennes andra namn (sådan mor, sådan dotter – vilket även kan appliceras uppåt generationsstegen till bokmalen nummer ett – min egen mor) och för tillfället är det Totte, Emma, Alfons samt Barbapapa som gäller. Vi får väl hoppas att intresset sitter i när hon blir äldre. Bland det bästa hon vet är att leka med kläder, oh yeah! Kläder i alla format – färglada, färglösa, stora kläder, små kläder – alla är de potentiella mys- och lekobjekt.

När det gäller sömnen så drar Tyra timmerstockar åtminstone en fem sex timmar under dagens ljusa timmar. Är vi iväg eller om grabbarna är hemma tenderar det att bli något mindre men hon är rätt konstant i sitt sovmönster. Om hon sover om nätterna? Som en stock. Hon brukar somna vid bröstet för att sedermera skippas över till den väntande fadern, han tycker det är så mysigt att ha henne sovande hos sig i soffan. Jag vet faktiskt inte hur mycket hon ammar om nätterna, vi samsover som sagt och jag brukar inte vakna när hon äter.

Vårt kvällsmys är nog det absolut bästa på hela dagen, när hon ligger i min famn i soffan och vi pratar, gosar, kramas, pussas, pillar på fötterna, tittar på tavlor och gosar lite till. Lovely. <3



One Response to “En bebis växer upp.”

  1. Kattis skriver:

    Så härligt det låter! Det där med att samsova är jobbigt tycker jag. Det låter så mysigt och är himlans mysigt att ligge jämte sovande dottern men jag har så svårt för att sova tillsammans med henne i samma rum. Vaknar av varenda ljud, hostning, vridning, suck… (för att inte tala om hur mycket sambons snarkningar stör mig… ) önskar jag hade haft lättare att sova med både henne och sambon i samma rum. Njut!

    [Reply]

Leave a Reply