Just nu är jag grymt ressugen.

(av någon underlig anledning kan han tänka sig Australien – jag tackar och tar emot!)

Amboseli nationalpark, Kenya.

Han går numera i första klass och det dröjde inte mer än 2 dagar innan läraren A kommenterade över hur allmänbildad Wille är. Visst får man bli lite stolt?

Wille VS Den Svarte Riddaren

Mitt gamla hus

Någonting jag känner att jag borde göra mer är att fotografera. Helgen spenderades tillsammans med gamla vänner i Småland och när jag tittar igenom alla fotografier därifrån inser jag att jag kommit ifrån fotograferandet lite de sista månaderna, jag känner mig inte helt komfortabel och säker på mig själv. Lite distansierad. Självklart har jag tagit en del foton under hösten, men av naturliga skäl har de främst bestått av gosigheten själv:

En för tillfället extremt mammig bebis.

Inte har det varit mycket aktivitet här på bloggen de sista månaderna, men det skall det bli ändring på! Först och främst tänker jag göra färdigt utmaningen jag påbörjade i juli, och sedan gnetar jag ju fortfarande på med år två av mitt 365-projekt och tänkte bli bättre på att lägga upp bilder även här. Flickr är annars mitt forum vad gäller 365 då det är så enkelt att ladda upp varje dag.

Annars då? Jo tack, vi njuter fortfarande av ledigheten. Veckan efter Luleå isolerade vi oss för att sedan dra iväg på roadtrip till Småland. En natt spenderades i en av mina gamla hemstäder Oskarshamn hos gamla vänner, och tre spenderades på hotell i Kalmar. Kulturnördarna hann avverka Kalmar slott (2 gånger), Eketorps borg, Gettlinge Gravfält samt njuta av underbara Kalmar stad. Mamma är född och uppvuxen där och vi hälsade på mormor flera gånger i månaden när jag var liten så jag har alltid känt lite extra för staden.

Ska vi underrätta myndigheterna? frågade Wille glatt när han såg denna enastående sak i ringmuren… ♥

Nu gäller det förresten att passa sig då donnan har börjat vända sig om, både från mage till rygg samt tvärtom. Häromdagen vaknade jag dessutom av att hon hade lyckats masa sig ned ett par decimeter för att sedan fortsätta över madrasskanten (det gjorde inte ont alltså då madrassen är inte många centimeter, hon blev nog mest konfunderad över vad som hände). Det gäller med andra ord att göra om lite i sovrummet när vi kommer hem igen och skall återgå till dubbelsängen.

Det är mycket skog vid stugan som numera tillhör min faster. Förr om åren huserade farmor och farfar här och vi ungar har många glada sommarminnen härifrån. <3

Bilderna jag valt är tagna i mitt älskade Luleå. För nya läsare kan jag berätta att släkten på min fars sida bor i Luleå, farmor bor fortfarande kvar i den stora gröna trädkåken min pappa föddes i. Hennes bror var konstnär och gjorde ritningarna till dessa coola staket som finns lite varstans i hennes hem – både på trappen upp till en av ytterdörrarna samt på trappen upp till vinden, där vi för övrigt sovit de sista åren.

Som ni förstår hände det ju väldigt mycket under dessa månader – allt från att vi tältade hos både människor (maasaier) och djur (Amboseli djurpark), tog dykarcertifikat på Zanzibar och såg vackra soluppgångar vid Victorafalllen samt hänfördes av vyn vid Great Zimbabwe. Vi sprang ifrån limhöga rånbenägna gatubarn med trasiga glasflaskor i händerna i Nairobi, kände oss obekväma i Johannesburg – något som fick oss att snabbt ta tåget till underbara Kapstaden – och hade två oerhört tråkiga veckor i Mbale, Uganda. Oräkneliga är de timmar jag spenderade på diverse ”share taxis” (specifikt Matatu & Dala-dala), bussar, bilar, båtar och flyg. Vilket land jag trivdes bäst i? Tanzania, utan tvekan! Zimbabwe kom dock på god andra plats.

Bilden är tagen i staden Zanzibar där vi tillbringade drygt 2 veckor. Vi hade ett par veckors ledighet mellan föreläsningarna i Mbale och Kwekwe och jag kommer än idag ihåg frihetskänslan jag hade under dessa veckor. Instängdheten på skolan i Mbale gjorde förmodligen att vi alla njöt lite extra mycket under ledigheten. Tanken från början var att göra utflykter på ön men dagarna tenderade att försvinna på dykarcertifikatet samt allmänt njutande av den underbara staden så vi kom oss aldrig iväg. Frukostarna intogs på taket av stället vi bodde på och vi njöt var morgon av denna underbara utsikt. Stone Town var klart favoritområdet där vi vandrade längs smågatorna, Zanzibar var min absoluta favoritstad på resan. Jag älskade att vakna upp till ropen från moskéerna samt tupparnas galande om morgnarna och att sakta spatsera längs de vackra små gatorna.

Frukostvy, Zanzibar.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Kommer ni ihåg Ingrid? I år var det prinsessklänning som gällde.
(ni som har tillgång till lösen kommer att se porträttet i sin helhet vid ett senare tillfälle)

Istället för att ändra på bilderna med folk på har jag varit lat och helt sonika mosaik:at över dem, hur fult det än må tyckas vara.

Dag 365. The End. Dagen har spenderats i sko- samt klädaffärer i jakt på skor/regnställ till grabben.
Vi har dessutom äntligen funnit ett par av de nu berömda Wall-E leksakerna.

Fikapaus i Härjarö.

Usch. Jag är så less på min blogg för tillfället. Den har gått och blivit riktigt tråkig de senaste åren. Just nu går jag med funderingarna på att lägga ned affluenza.se, men jag misstänker starkt att mitt blogg-intresse kommer att öka nu under hösten då jag kommer att gå en riktigt intressant och rolig kurs (dessutom med en av de mest inspirerande lärare jag någonsin haft) som dessutom INTE är distans via internet. Jag behöver träffa folk, så enkelt är det. Vara social. Bli inspirerad.

Emellanåt blir jag också lite trött på att uppdatera inte mindre än TRE sidor – denna, en privat blogg för familj/vänner samt Flickr. Isch. Hur som helst skall jag puscha mig att uppdatera lite mer vardagliga saker. Imorgon ska jag på avskedsfest/kalas, men fotar givetvis Efit! Ska ni?

Förresten så kan jag inte sitta still när jag hör denna låt med ABBA.