En av anledningarna till att jag varit dålig på att uppdatera här (och svara på era mail) är för att jag i stort sett varit konstant irriterad på sistone. I början av sommaren fick vi en ny granne som spelar sån hög musik att det ibland inte ens går att prata inne i vardagsrummet. Ja, jag gillar musik, men jag hyser faktiskt respekt för mina grannar och lyssnar inte på vrålhög volym. Vi bor i en mindre väldigt lyhörd trea och när han drar på volymen finns det ingenstans för mig att fly, inte ens till köket som ligger två rum bort.

Utöver detta har har min kattallergi från att ha varit kontrollerbar i och med min behandling med allergisprutor skjutit i höjden nå grymt sedan han flyttade in. Ögonen är ständigt uppsvullna, rinniga och kliar och jag har vid flera tillfällen sett ut som att jag supit konstant i ett par veckor. Vi har vid flera tillfällen sett katter som befunnit sig i trapphuset under flera timmar i sträck och jag har sett hur hans katt har smitit då han öppnar dörren. Att katten smiter in och ut när dörren öppnas är en sak, men hur fan kan man inte ha koll på att den är borta i timmatal? Inget att göra dock – det är inte ok från hyresbolaget att vi numera har TRE katter som sover lite här och var i trapphuset, men de gör inget åt det. Jag har vid de tre senaste allergispruttillfällena fått skjuta upp dem då jag varit i för dålig form för att ta dem.

JA. Jag har sedan länge förlikat mig vid tanken att djuren prioriteras före allergiker i samhället. En medmänniska borde enligt mig inte värderas lägre än ett djur men så är det i realiteten. Folk är egoister och överlag rätt korkade. Hundägare på bussar har skällt ut mig när jag vänligt påpekat att djuret bör sitta längst bak i bussen på grund av oss allergiker [hello? kan ni inte läsa skyltarna?!], människor i hans närhet har varit på hundälskande farsan om att han borde köpa hund – så allergisk kan man väl ändå inte vara att man inte klarar det? (Nu har jag lyckligtvis en far som älskar sin dotter och som värdesätter henne och hennes familj över en hund, det är inte alla som har det!) Jag har till och med haft nära kompisar som köpt katt – ett par veckor innan vi skulle semestra hos dem. Som ni förstår ställdes besöket in. Lillbrorsan hade en tjej för ett par år sedan som hade katter och jag fick till och med sluta komma hem till mitt eget föräldrarhem för att det var för mycket kattallergener där. Nu var hon ju dum i huvudet och struntade i att mina föräldrar bad henne byta kläder när hon kom då även morsan är kattallergiker. Som jag sagt förr. Folk är idioter.

Jag är som ni förstår och hört tidigare van vid att många djurägare beter sig som idioter, men vissa personer har överraskat. Ett par gamla vänner jag inte har så tät kontakt med bjöd in mig på fika när jag var i Småland för ett par år sedan. Tanken var att sitta ute men när jag står i dörren berättar de att infravärmen slutat fungera och att vi tvingas sitta inne istället. De hade stoppat båda hundarna i sovrummet, städat och skurat hela huset för min skull.

Ni som hade lösenordet på gamla bloggen känner även till vaktmästaren som [...när han väl dök upp...] var nyduschad med nytvättade kläder för att jag skulle slippa få in allergener i hemmet. Eller grabben som skulle fixa ventilationen som efter lunchen samma dag han skulle komma ringde och frågade om han kunde komma dagen efter så han slapp åka hem och duscha och byta kläder då han varit i ett hem med djur. Låt mig tillägga att det var på eget bevåg. Sådana personer förtjänar all min respekt.

Som jag sagt förr – ta inte åt er alla ni som har djur. Jag har genom hela min uppväxt haft djurägare runt omkring mig och många har varit väldigt omtänksamma om min hälsa. Jag spyr däremot galla på alla er empatilösa personer som inte tänker på era medmänniskor. Som tycker att en människa som verkar hundrädd är löjlig och som inte förstår att det kan ligga annat bakom att man ryggar när hunden kommer. Som inte tycker att allergi är en sjukdom och som anser att vi bara överdriver, ert djur som är så gulligt! Hur kan jag inte vilja ha den i knät?! Som inte bryr er om skyltar om djurförbud och som bara har er och era älsklingar i åtanke och som tycker att vi allergiker ska anpassa oss efter era djur och inte tvärtom. Som bryr er så lite om era egna barn att ni behåller djuren trots att barnet i fråga visar symptom på allergi.

Faktum är att det finns människor ute i samhället som är så allergiska mot pälsdjur att de blir medvetslösa bara genom ytterst liten kontakt med djur. Det finns de som till och med avlidit av sin allergi. Ha detta i åtanke. Vi allergiker kan inte sluta handla mat, så kom för i helvete inte in med era ridkläder i matbutiken. Eller klädbutiken heller för den delen. Personligen slutade jag prova kläder för länge sedan. Jag köper, tvättar och hoppas på att de skall passa.

Snälla. Tänk. På. Någon. Annan. Än. Er. Själva.

Jag – en bra dag nuförtiden.

Mitt konstanta tillstånd sedan grannen flyttade in ser ni ovan. Anledningen till att ni överhuvudtaget får se dessa bilder är för att jag vill poängtera att allergi inte enbart innebär att du käkar en tablett och sen är allt bra. De röda prickarna är också en konsekvens av allergin, liksom rynkorna vid ögonen. Som ni förstår känner jag mig verkligen snygg och på topp. Not.

Ett tips till er som inte bryr er om era medmänniskor: ta tre små sugrör i munnen. Håll över näsan. Ta bort dem en efter en. När ni bara andas genom ett av dem så kan ni ana hur det är att ha ett astmaanfall. Nå. Kändes det bra?