Mina Dr Martens, skotypen som har hängt med sedan jag var 16 år gammal. Tror dessa är mitt tredje eller fjärde par kängor, sedan har jag ett par lågskor också som är riktigt utslitna vid det här laget.

Pildammsparken, 2010

Att titta igenom mina gamla efit-dagar känns som att göra en resa. Inte bara i tid och rum, utan även en resa genom min fotografiska utveckling, dels när det gäller mitt tankesätt men även ur ett kameraperspektiv. Hur jag gått från att fota med kompaktkamera till systemkamera, från att gladeligen ha fotat med zoom till att älska att fota med fasta objektiv, från att fota närbilder med bländare 22 (med blixt naturligtvis) till att bli en bländarjunkie som inte gärna fotar med lägre bländare än 2.2, helst med full bländare. Naturligt ljus och bokeh är min melodi numera.

Som ni ser är många av dagarna privata numera, det har mest att göra med att de iordninggjorda bilderna gömde sig på diverse hårddiskar när jag flyttade bloggen till affluenza.se. Endera dagen ska jag ta mig tid att förminska och ladda upp dem igen.

Är du intresserad av att delta? Det är roligare än vad man tror.
*raggar deltagare från fotoutmaningen*

8:40 – På väg hem från Willes skola. Vi har varit vakna i dryga 2 h men jag har inte idats fota förrän nu.

9:28 – Tyra och jag dansar till sydamerikanska toner. Jag såg musikanterna på Malmös gator för en femton år sedan eller så och köpte genast skivan. Me like!

10:36 – Tyra sover i min famn. Själv tittar jag på senaste avsnittet av Castle samt enhandssurfar en stund.

11:53 – Dotra har vaknat och röjer bland böckerna.

Hmmm. Vad ska jag hitta på nu? …

13:08 – Dags för lunch. Jag äter perversa mängder turkisk yoghurt just nu, jag äter lätt 700-800 gram per smoothie. Tyra käkar havregrynsgröt med torkade aprikoser, jag vill inte ge henne varken Sempers eller Nestlés gröt. Nestlé förstör så mycket för ammande mödrar i syd, främst genom ”bra” marknadsföring som innebär att de föredrar ersättningen framför amning, men även för att de gladeligen skövlat skog på Borneo. Inte Ok! Semper tar jag också avstånd till, det har varit för mycket fram och tillbaka i media om kadmium i barnmaten samt spridningen av slam på åkrar de använder sig av.

15:30 – Jag sov mig igenom förra fototillfället. Skönt! Nu är det duschdags och ovan ser ni mina tvättattiraljer – bikarbonat + neutral balsam till tvätt, Urtekrams balsam i topparna samt efterskölj med äppelcidervinäger.
(mer om CBS-metoden kan ni läsa här)

17:08 – Vi är på väg till Öppet Hus på Willes skola.

18:05 – Tyra och jag har kommit hem och leker en stund.

20:28 – Kaaaaffeeeeee…

21:23 – Ungarna nattas (ja, Wille är lik sin mor, nattuggla) Kollar att jag har allt tillgängligt: telefon att väcka sambon med, kaffe, diverse kontroller samt cerat. Check!

22:50 – Tittar på Dox: The greatest movie ever sold samt testar lite redigeringar som jag sedermera skriver upp i min foto/photoshop bok, den är fylld av idéer och tips!

Mina tidigare bidrag finner ni här:
1. You · 2. Breakfast · 3. Something you adore · 4. Letterbox · 5. Something you wore · 6. Makes you smile ·

Grå brevlåda, någonstans på Österlen.

Mina tidigare bidrag finner ni här:
1. You · 2. Breakfast · 3. Something you adore ·

Det närmaste jag kan komma är en egenskap, som jag faktiskt även finner hos mig själv, och det är modet och förmågan att ändra saker man inte är nöjd med (Jante sparkar mig för fullt just nu, men jag är ju trots allt anonym här på bloggen så jag bestämde mig för att publicera inlägget ändå, trots att det känns lite läskigt att vara så här personlig). Människor som ser till att förändra sin vardag och världen till det bättre – de beundrar jag. Att bara klaga år ut och år in ligger inte för mig, och om jag väl skulle göra det så är ämnet uppenbarligen av så lite betydelse för mig att jag inte är villig att ändra mig.

Jag utvecklas ständigt rent mentalt, men fysiskt så hade jag gått in i en vägg ett par år efter Willes födelse. Graviditetskilona var borta, men som en del av er vet bodde vi verkligen illa ur en allergisynpunkt – på vårt plan bodde inte mindre än 3 hundar och ett gäng katter, varav en del gärna var ute i den minimala trappuppgången flera timmar om dagen. Stora hårtussar åkte in i vår lägenhet var gång vi öppnade dörren, och jag blev så dålig att jag till slut vägrade gå ut. Började isolera mig. Flera av er träffade på mig här på nätet under den tiden.

Kilona blev fler och fler under denna tid, men en dag fick jag nog. Jag fick se en bild på mig själv och jag kände att nu, nu orkar jag inte detta mer. Jag saknade mig själv, inte bara rent fysiskt utan också psykiskt – mitt vanliga glada och sociala jag var som bortblåst. Vi fixade annan lägenhet, och när vi flyttat slutade jag amma Wille (han var 2 år och 9 månader) och påbörjade en påskur för att gå ned i vikt. Jag har alltid sagt att han skulle få sluta amma när han ville, men jag kände att jag inte klarade av att gå och må dåligt mer. Min rena kur på 13 veckor gav -21 kg, något jag för alltid kommer att vara stolt över.

Nedan ser ni en bild sambon tog efter 14 kilos viktnedgång.
(här har ni min ursprungsvikt före graviditeten, plussa på drygt 20 kilo så har ni mig förra maj. bantning under amning är verkligen inte min melodi så jag tar det väldigt lugnt med vikttankarna)

Mina tidigare bidrag finner ni här:
1. You · 2. Breakfast ·

Hej!

Här. Är. Jag.

Under de närmaste 31 dagarna kommer jag att publicera ett inlägg om dagen. Det kommer att bli en salig blandning av gamla och nya bilder, faktum är att jag djupdykt i många gamla album för att hitta inspiration men också för att se på dåtiden med nostalgins öga.

Jag har varit opersonlig på bloggen under så många år och jag känner att jag behöver det här. Go outside my comfort zone. Tvingas dela med av mig själv. När månaden är slut hoppas jag att jag inte kommer att krypa tillbaka till grottan jag kom ifrån, utan kommer att vilja fortsätta inom den mer personliga banan.

Väl bekomme.

Nu är det officiellt sommar! hojtade sambon glatt när han stod redo att åka till jobbet i morse iklädd ett par shorts (och långärmat). Själv skulle jag emellertid vänta en vecka eller två, men han är en något mindre fryslort än vad jag är. Faktum är att vi hade ett väldigt fint väder igår – trots den malmöitiska blåsten gick jag under en längre stund runt i en tunn långärmad tröja samt jeans.

Nå? Någon mer som vill vara med på fotoutmaningen? Kom igeeeen nu!

Wille och mamma spelar någon slags boll.

Porträttfotografering bland vitsipporna – check!
(Wille och jag satt precis och skrattade åt de bilderna, han kollar nog in i kameran typ två gånger och det blev inte många bra. Solen lös för starkt, reflexskärmen var jobbig, han hade svårt att sitta still – allt var bara fel, fel, fel haha.)

Tyra ploppade ut (jag överdriver inte, precis som med Wille sade det plopp! så var ungen ute) veckan efter bilderna togs. <3

Det har varit lite si och så med hälsan de sista veckorna, förkylningen som legat på lur verkar äntligen ha brutit ut, i alla fall hos de två minsta i familjen. Wille är hemma med hosta och Tyra fick feber igår som även hållt i sig idag. Jag misstänker att jag kommer att känna mig mäkta fräsch ikväll med tanke på mängden snor som rinner. Som alltid är jag så tacksam för amningen vid situationer som denna.

Tyra verkar onekligen ta ifrån mig vad gäller sjukdomar, febern har sprungits bort så här efter lunch och hon är mycket piggare än igår. Vad jag trodde skulle bli en halvtråkig dag i soffan med en sjuk och febrig Tyra vid bröstet artade sig istället till något helt annat – en skön mysig dag hemma tillsammans med hela familjen, där alla är samlade till lunchen och i detta ögonblick gör sambon i ordning lite eftermiddagskaffe. Nice. Riktigt, riktigt nice.

Blommor av okänd sort, fotot är taget en mycket blåsig majdag.

Personligen har jag inte varit någon större fan av färgen rosa (garderoben innehöll dock ett par olika varianter av både rosa, turkos samt neongrön under det glada åttiotalet – färgglatt värre!) men på äldre dar har jag börjat se tjusningen. Det är helt underbart att gå i parkerna när alla rosa blommor börjat slå ut, så vackert!

Annars då? Jo tack, den största kärleken (i fysisk form alltså hehe) har varit på utbildning i flera dagar och han kommer äntligen hem ikväll. Han åker iväg relativt ofta på tjänsteresor, men de senaste åren har det oftast bara varit under 1-2 nätter, ytterligare en natt som i det här fallet känns som en evighet haha.

De andra två kärlekarna frodas och mår bra. Wille trivs bra i skolan, på utvecklingssamtalet berättade läraren att de är så glada över att ha honom i klassen, bland annat på grund av att han är så oerhört allmänbildad och att hans språkkunskaper är så stora. Han verkar vara rätt populär bland kompisarna (varje morgon står följet och väntar på honom vilket onekligen ser rätt roligt ut) men läraren berättade att Wille är lika nöjd med att leka ensam med en sten på rasten som han är att leka med klasskamraterna. Det är min grabb det. Han skall förresten inte bli paleontolog längre, nu är det skapandet av monsterfilmer som gäller!

Skymning på Österlen.

…hälsade vi på hos mina föräldrar. Picknick-korgen packades och vi njöt av sällskapet och det härliga vårvädret på Christinehofs Slott. Jag har – hör och häpna! – redan publicerat ett inlägg om denna dag.

De senaste dagarna har jag gått igenom min april samt maj-mapp för år 2010 och åh! vad många härliga vårbilder! Det spritter i mig att få gå ut och fota natur! More to come…

När jag tittade igenom 2010 års bilder på jakt efter 365-bilder hittade jag dessa två. Tanken var redan från början att radera dem, men jag fylldes av en längtan när jag såg dem. Längtan efter sol och värme, längtan efter ett vackert vårväder – precis som vi hade denna trevliga aprileftermiddag. 365-fotot för denna dag är en svartvit historia som jag inte har någon större lust att lägga upp då jag trånar efter ljus just nu. (jag trodde i min enfald att jag redan lagt upp den bilden på bloggen men hittade den givetvis bland alla opublicerade inlägg)

Som ni ser har jag bytt layout. Undertecknad är verkligen inte bra när det gäller sånt här, hoppas det ser någorlunda rätt ut i era webbläsare. Av någon anledning har jag börjat uppskatta rosa toner på äldre dagar.
(jag stör mig som tusan på att det inte är större plats mellan min sista mening samt taggarna, jag har dock letat som en galning och gett upp för tillfället)

Nu ska grabbarna iväg till skolan, och jag och dotra ska ut och njuta av solskenet en stund. See ya!