Nu är det officiellt sommar! hojtade sambon glatt när han stod redo att åka till jobbet i morse iklädd ett par shorts (och långärmat). Själv skulle jag emellertid vänta en vecka eller två, men han är en något mindre fryslort än vad jag är. Faktum är att vi hade ett väldigt fint väder igår – trots den malmöitiska blåsten gick jag under en längre stund runt i en tunn långärmad tröja samt jeans.
Nå? Någon mer som vill vara med på fotoutmaningen? Kom igeeeen nu! 
…kände jag mig stor som en flodhäst. Solen strålade, vi hade shorts och t-shirt väder och alla utom mellanbrorsan hade samlats för att äta lite mat hos mamma och pappa. Jag kom hem med porträtt på mig, familjefoto på mig/sambon/Wille, Wille samt lillbrorsan. Till och med sambon kom med på en (snygg) bild. Någon tenderar att göra fula miner så fort kameran kommer fram, sen ställer han sig frågande till varför jag inte har så många [vettiga] porträtt på honom? Mmmhmm, verkligen underligt… 
Wille och mamma spelar någon slags boll.
Porträttfotografering bland vitsipporna – check!
(Wille och jag satt precis och skrattade åt de bilderna, han kollar nog in i kameran typ två gånger och det blev inte många bra. Solen lös för starkt, reflexskärmen var jobbig, han hade svårt att sitta still – allt var bara fel, fel, fel haha.)
Tyra ploppade ut (jag överdriver inte, precis som med Wille sade det plopp! så var ungen ute) veckan efter bilderna togs. <3
Det har varit lite si och så med hälsan de sista veckorna, förkylningen som legat på lur verkar äntligen ha brutit ut, i alla fall hos de två minsta i familjen. Wille är hemma med hosta och Tyra fick feber igår som även hållt i sig idag. Jag misstänker att jag kommer att känna mig mäkta fräsch ikväll med tanke på mängden snor som rinner. Som alltid är jag så tacksam för amningen vid situationer som denna.
Tyra verkar onekligen ta ifrån mig vad gäller sjukdomar, febern har sprungits bort så här efter lunch och hon är mycket piggare än igår. Vad jag trodde skulle bli en halvtråkig dag i soffan med en sjuk och febrig Tyra vid bröstet artade sig istället till något helt annat – en skön mysig dag hemma tillsammans med hela familjen, där alla är samlade till lunchen och i detta ögonblick gör sambon i ordning lite eftermiddagskaffe. Nice. Riktigt, riktigt nice.
Blommor av okänd sort, fotot är taget en mycket blåsig majdag.
Personligen har jag inte varit någon större fan av färgen rosa (garderoben innehöll dock ett par olika varianter av både rosa, turkos samt neongrön under det glada åttiotalet – färgglatt värre!) men på äldre dar har jag börjat se tjusningen. Det är helt underbart att gå i parkerna när alla rosa blommor börjat slå ut, så vackert!
Annars då? Jo tack, den största kärleken (i fysisk form alltså hehe) har varit på utbildning i flera dagar och han kommer äntligen hem ikväll. Han åker iväg relativt ofta på tjänsteresor, men de senaste åren har det oftast bara varit under 1-2 nätter, ytterligare en natt som i det här fallet känns som en evighet haha.
De andra två kärlekarna frodas och mår bra. Wille trivs bra i skolan, på utvecklingssamtalet berättade läraren att de är så glada över att ha honom i klassen, bland annat på grund av att han är så oerhört allmänbildad och att hans språkkunskaper är så stora. Han verkar vara rätt populär bland kompisarna (varje morgon står följet och väntar på honom vilket onekligen ser rätt roligt ut) men läraren berättade att Wille är lika nöjd med att leka ensam med en sten på rasten som han är att leka med klasskamraterna. Det är min grabb det. Han skall förresten inte bli paleontolog längre, nu är det skapandet av monsterfilmer som gäller!
Skymning på Österlen.
…hälsade vi på hos mina föräldrar. Picknick-korgen packades och vi njöt av sällskapet och det härliga vårvädret på Christinehofs Slott. Jag har – hör och häpna! – redan publicerat ett inlägg om denna dag.
De senaste dagarna har jag gått igenom min april samt maj-mapp för år 2010 och åh! vad många härliga vårbilder! Det spritter i mig att få gå ut och fota natur! More to come…
När jag tittade igenom 2010 års bilder på jakt efter 365-bilder hittade jag dessa två. Tanken var redan från början att radera dem, men jag fylldes av en längtan när jag såg dem. Längtan efter sol och värme, längtan efter ett vackert vårväder – precis som vi hade denna trevliga aprileftermiddag. 365-fotot för denna dag är en svartvit historia som jag inte har någon större lust att lägga upp då jag trånar efter ljus just nu. (jag trodde i min enfald att jag redan lagt upp den bilden på bloggen men hittade den givetvis bland alla opublicerade inlägg)
Som ni ser har jag bytt layout. Undertecknad är verkligen inte bra när det gäller sånt här, hoppas det ser någorlunda rätt ut i era webbläsare. Av någon anledning har jag börjat uppskatta rosa toner på äldre dagar.
(jag stör mig som tusan på att det inte är större plats mellan min sista mening samt taggarna, jag har dock letat som en galning och gett upp för tillfället)
Nu ska grabbarna iväg till skolan, och jag och dotra ska ut och njuta av solskenet en stund. See ya!
Åh, nu längtar jag så att det nästan gör ont i kroppen! Sooooommaaaaar! <3
Jag har haft en sån härlig lördagsförmiddag, har suttit i köket avskärmad från man och barn och njutit av att kolla igenom en del gamla bilder. Det är så roligt att gå igenom bilderna före 365, för de har jag inte lika mycket koll på. Var beredda på att det kommer fler.
Fotot ovan togs i Ystad en härlig majdag år 2009 när jag precis köpt mitt 85mm, och jag kommer ihåg hur grym jag tyckte skärpan satt (allra helst på bländare 2-2.2) och hur irriterad jag var av den kromatiska aberrationen. Numera är jag ju van användare av fasta objektiv men på den tiden hade jag bara ett annat fast objektiv: 50mm f/1.8 och det är det objektiv som har minst problem med detta av de jag har här hemma. Under den här perioden var jag väldigt dålig på att lägga upp bilder här på bloggen, så som jag skrev tidigare – more to come!
Hej och hopp – nu är det dags för lunch! Sambon skall spela fotboll ett par timmar som vanligt, så det lär bli lugnt och tyst här hemma. Wille skall äta lite chips och titta på film och själv skall jag se färdigt den sista finalen av Chuck tillsammans med den sovande dottern.
