Bland det bästa jag vet när det gäller dotra är stunden då hon skall sova. När hon ligger i min famn i soffan och vi busar lite lätt, gosar med varandra och pratar. Känner på en näsa. Tittar på en tå. Tittar varandra in i ögonen och bara finns. Mitt hjärta svämmar över av all kärlek.
Bergnäsbron, Luleå.
Jag gillar verkligen den här bilden, och känslorna den frammanar. Att åka hem från Luleå tenderar ju inte att stå på min topplista precis men vi hade så kul i bilen jag, brorsan och kusinen när vi åkte ut till Kallax den här dagen. Solen strålade, vädret var underbart och vi hade (som vanligt) haft en underbar vecka hos min älskade farmor. Där och då, just i den stunden, stod livet på topp.
Min dotter är så festlig att umgås med. Hon är alltid så glad och nyfiken, och dagarna fylls med många skratt. Jag hade glömt bort hur roliga och smarta små barn är. Det är onekligen en ynnest att få uppleva hennes upptäckande av världen, att få ta del av ytterligare ett barns kreativitet, fantasi och levnadsglädje.
Mina tidigare bidrag finner ni här:
1. You · 2. Breakfast · 3. Something you adore · 4. Letterbox · 5. Something you wore · 6. Makes you smile ·
Solhatten vi fick av kompisen när Wille föddes hittades häromdagen, till dotras glädje.
(lära-gå vagnen används när hon leker jaga-lek med Wille, gå själv har hon gjort i ett par månader nu)
Tyra och jag njuter båda av vår sakta sköna lunk här hemma. Hon är den gladaste bebisen man kan tänka sig, leendet och skrattet ligger aldrig långt borta, och ofta får jag höra kommentarer över hur jäkla nöjd hon är.
Likt sin mor har hon talets gåva, det behöver man förstås i det här hemmet, och Wille är stora idolen. Det har varit så roligt att se dem ty till varandra, trots att det är 7 år mellan dem. Wille har frågat om de inte kan få dela rum, men jag planerar på att samsova många år till och jag misstänker starkt att grabben inte vill ha en lillsyrra i samma rum när han är tio. 
Hon är ett riktigt matvrak, och trots att hon numera äter ”vanlig” mat minst 3 gånger per dag ammas hon praktiskt taget lika mycket som förut (fri amning så länge hon vill är min melodi, precis som med Wille). Till sin fysiska form är hon betydligt mindre än vad han var i samma ålder och jag upplever nog henne som ”liten” trots att hon egentligen är stor både mentalt och motoriskt. Måhända har det att göra med att detta blir vårt sista barn, jag vet att denna underbara och härliga bebistid aldrig kommer igen. Ettårsdagen nalkas med stormsteg.
”Bokslukare” är hennes andra namn (sådan mor, sådan dotter – vilket även kan appliceras uppåt generationsstegen till bokmalen nummer ett – min egen mor) och för tillfället är det Totte, Emma, Alfons samt Barbapapa som gäller. Vi får väl hoppas att intresset sitter i när hon blir äldre. Bland det bästa hon vet är att leka med kläder, oh yeah! Kläder i alla format – färglada, färglösa, stora kläder, små kläder – alla är de potentiella mys- och lekobjekt.
När det gäller sömnen så drar Tyra timmerstockar åtminstone en fem sex timmar under dagens ljusa timmar. Är vi iväg eller om grabbarna är hemma tenderar det att bli något mindre men hon är rätt konstant i sitt sovmönster. Om hon sover om nätterna? Som en stock. Hon brukar somna vid bröstet för att sedermera skippas över till den väntande fadern, han tycker det är så mysigt att ha henne sovande hos sig i soffan. Jag vet faktiskt inte hur mycket hon ammar om nätterna, vi samsover som sagt och jag brukar inte vakna när hon äter.
Vårt kvällsmys är nog det absolut bästa på hela dagen, när hon ligger i min famn i soffan och vi pratar, gosar, kramas, pussas, pillar på fötterna, tittar på tavlor och gosar lite till. Lovely. <3
Wille är så himla roligt att umgås med, han blir glad för minsta lilla. En episod jag sent lär glömma är när han för något år sedan lyckligt utbrast ”Det här är den bästa dagen i hela mitt liv! Först gör vi masker, sen får jag veta vad inuiter är för något och nu får jag se en kinesisk film!” (Mulan)
Jag är så glad att han ser det vackra i livet. <3
Jösses vad tiden går! Här försvinner tiden iväg på mammaledighet, födelsedagar och annat sällskapligt. Tanken var även att hinna med en fjuttig 5hp kurs också under våren, men jag vet inte om jag kommer att hinna lägga ned den tiden. Faktum är att jag ännu inte är färdig med Visuell Kommunikation som jag påbörjade förra våren, tiden att sitta ned och ha föreläsningar finns helt enkelt inte nu.
Projektet då? Jo tack, jag har glömt någon dag men annars rullar det på som vanligt. Nedan ser ni dotra i full action. Hon har inget eget rum, och kommer inte heller att få det inom överskådlig tid, och får således domdera i en del av vardagsrummet. Hennes domäner är en halv halv (!) bokhylla, min gamla skohöstol samt Willes gamla lära-gå-vagn som hon för tillfället tycker är suuuuperkul. 
Roar sig med några av Willes gamla leksaker som förvaras i skohöstolen
Någon som brukar se The Walking Dead? Tyra låter som en Walker när hon ser något hon finner intressant. Låter superkul, i alla fall för oss som är hängivna tittare av serien. Hääääääääh…. väser hon och sträcker ut armarna efter det hon vill åt. 
Nu är det dags att ta tag i mitt falerade försök att köra 365. Mitt första år gick bra – det var väldigt få dagar jag missade – men mitt andra hade nog fått pris som det tristaste. Inte nog med att det blev mängder av privata bilder på bebis så är det nog minst en 50-60 dagar som jag inte fotograferade. Skärpning!
Dag 1. År 3. Jag kommer att återanvända mitt Tema Kärlek jag hade förra januari.
