Archive for personligt
augusti 28, 2010 at 15:40 · Filed under funderingar, kultur/miljö/vetenskap, personligt, vardag
Jag upplever att jag måste höja rösten när det gäller det här med miljötänkande. Jag får hela tiden argumentera och stå upp för det jag tror på och faktum är att jag är lite trött på det. Att ses som ett miffo för att jag tänker på min familjs hälsa. Det skrattas lite åt mig och viftas med handen – ”ja, ni vet, hon är en sån där…”. Miljömupp.
Vad tror ni jag har för uppfattning om er? Seriöst? Tänk lite. Är jag på er om att jag tycker att ni är vansinniga som inte bryr er om – eller ens tänker på – vilka gifter ni stoppar i er? Som ger era barn en sockerchock till frukost varje morgon i tron om att de skall klara sig till lunch? Som äter diverse olika grödor såsom banan och choklad trots vetskapen om konsekvenserna för odlarna. Barn har kidnappats från sina föräldrar för era begärs skull. Kritiserar jag er när ni sätter på era ungar nyinköpta kläder utan att tvätta dem trots att de är till bredden fulla av gifter? Med tanke på medias tillgänglighet kan ingen av er skylla på dålig information.
Skillnaden är att jag inte tvingar på er mina åsikter. Jag ger er informationen jag anser vara viktig, men huruvida ni tar till er den eller inte är ert eget val. Jag har aldrig krävt att ni skall leva ert liv såsom jag lever mitt.
So back the hell off.
TAGGED: funderingar/åsikter, miljö/kultur/vetenskap, personligt
april 8, 2010 at 11:11 · Filed under personligt, vardag
Jag har fått detta award av Nettan. Intressanta fakta vette hundan, men fakta hur som helst. Fakta som jag inte tror jag skrivit om tidigare under Tjejsnack och diverse andra utmaningar och listor genom åren. Jag är fullt medveten om att jag låter som en riktig bitch ha ha 
1. Jag tenderar att tala rätt akademiskt men svär samtidigt som en borstbindare. Tur att det enbart är det förstnämnda som rubbat sig av på sonen…
2. En av mina främsta fördelar är att jag är envis. Och att jag ser saker i ett större perspektiv. Att enbart tänka så långt näsan räcker är verkligen inget för undertecknad.
3. Människosnobb? Absolut! Jag ogillar starkt dumma människor!
4. Jag tycker inte om att bli definierad. Mamma? Visst. Sambo? Syster? Dotter? Student? Galenpanna? Sure thing. Men det är sekundärt. Främst är jag JAG.
5. Jag är grymt lojal med de jag tycker om och tenderar att avskriva människor rätt snabbt. Får jag inget bra intryck från början är det inte alltid man får en andra chans. Ibland. Men verkligen inte ofta.
6. Jag är väldigt anpassningsbar vilket kanske inte alltid är en fördel.
7. När jag gillar en låt tenderar jag att lyssna sönder den. Senaste månaderna har det varit dessa: You Look Like I Need a Drink / Turn Those Clapping Hands Into Angry Balled Fists with Against Me! och Kompatibla med Skumdum. Har jag en gång gillat en låt brukar det hålla i sig genom hela livet. Förutom min korta patetiska flört med 2 Live Crew och annan vedervärdig hip hop på 90-talet. Yikes. Det låter för jävligt! (Vissa låtar av Eminem kan jag med. Han kategoriseras väl som hip hopare?)
Read the rest of this entry »
TAGGED: personligt
februari 16, 2010 at 9:14 · Filed under bakom lösen, personligt, vardag
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
TAGGED: lösen, personligt
februari 10, 2010 at 7:39 · Filed under Projekt 365, personligt, vardag
Jag är ledsen. Det har hänt en del saker på sistone. Inte mig personligen.
Problemet är att jag tänker. Jag tänker på tok för mycket för mitt eget bästa.
Jag kommer igen. Sen. När jag är mindre ledsen.
TAGGED: 365, Canon EOS 50D, foto/50mm14, personligt
januari 17, 2010 at 14:30 · Filed under annorstädes, personligt, urban kontra rural, vardag
Under julledigheten har jag bland annat roat mig med att gå igenom och radera en massa foton på de externa hårddiskarna. Bilden ovan kunde jag inte riktigt med att radera trots att den känns något plottrig, jag tycker om semesterminnet den frammanar.
Min inspiration vad gäller fotografering har verkligen inte legat på topp de sista dagarna och jag är fylld av längtan. En längtan efter soliga dagar, varma kvällar och efter mina bästa vänner. Miss ya! 
TAGGED: annorstädes, Canon EOS 400D, foto/85mm18, personligt, rural, sommar, Västmanland/Uppland/Södermanland
januari 3, 2010 at 10:33 · Filed under funderingar, hemmavid, personligt, urban kontra rural, vardag
Österlen, januari 2009
2009 har likt många andra år haft både uppgångar och fall, och på vissa plan hoppas jag att 2010 kommer att bli bättre. Allergimässigt var året ett riktigt bakslag. Efter två år med en väl fungerande hyposensibilisering vändes allt då en ny granne flyttade in. Katter började plötsligt bo flera nätter i trapphuset, och allergin tog sig nya uttryck. Delkursen jag sett fram emot under ett helt år fick jag med stor besvikelse hoppa över, och större delen av oktober samt november fördrev jag helt sonika i hemmet då jag såg för jävlig ut i ansiktet.
Fotografimässigt har jag uppvisat en klar utveckling under årets gång vilket givetvis glädjer mig. Förhoppningsvis kan jag fortsätta kliva uppåt på kurvan och inte stagnera totalt. Mitt projekt 365 har fått mig att tänka, känna och förbanna. Jag ser fram emot året som kommer! Jag har många idéer och hoppas att jag kommer att ha möjlighet att realisera i alla fall en del av dem.
Studera.nu gjorde en riktig blunder i höstas och av någon outgrundlig anledning ströks ALLA kurser jag tackat JA till. Givetvis är detta oerhört enerverande, men inte tillräckligt för att bråka om. Det finns flera riktigt intressanta kurser jag kan sätta tänderna i utan att behöva gå via dem, men till viss del blev inte våren 2010 riktigt som jag tänkt mig. Men vad gör väl det? Lite förändring i livet är inte fel då man tvingas tänka efter. Vad är det jag egentligen vill göra? Den tankeställaren fick jag redan förra våren. Föga förvånande konstaterade jag att inriktningen jag började intressera mig för redan som tioåring och som jag ägnat mig åt på universiteten gäller än idag. U-länder, kulturer, det mänskliga beteendet och miljö, det är min grej. Denna termin är det back to basic som gäller för undertecknad.
Familjemässigt kommer inte våren 2010 att vara någon höjdare. Som ni läst tidigare bor BÅDA mina bröder numera med katter (inte helt frivilligt skall tilläggas) vilket givetvis påverkar hur vi kan umgås. För tillfället har vi alla stannat upp i någon slags kokong av väntan. En väntan på förändring.
Nu främst riktar vi in oss på en kommande 6 års dag. Sex år? Jag säger som alla mödrar. Vart tog tiden vägen?!
God fortsättning på det nya året!
TAGGED: Canon EOS 400D, foto/50mm18, funderingar/åsikter, hemmavid, personligt, vinter
november 20, 2009 at 10:42 · Filed under personligt, vardag
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
TAGGED: familj, personligt
november 18, 2009 at 11:50 · Filed under personligt, vardag
I morse när jag gick hem från dagis var jag på ett strålande humör. Jag tog min vanliga promenad, vinden blåste friskt och jag tänkte att idag är en underbar dag! Äntligen känns det bra efter allt skit som har hänt de sista månaderna. Kommer hem, gör mig en kopp thé och bam! Inser att det bara är drygt en månad kvar. En månad tills jag förlorar bror nummer två och genast blir livet skit igen. Nu börjar den långa väntan på sommaren.
Ja. Vi kan träffas hos mina föräldrar. Men inte helt utan strul. Inte att han som i dagsläget kan ringa och glatt fråga om jag vill bjuda på en kopp kaffe för att han känner sig lite sällskaplig. Inte som nu när vi sitter i varsin soffa och diskuterar immaterialrätt och fotografi och läser varandras inlämningsuppgifter, eller att han stannar på middag efter den där koppen kaffe och glatt leker Pokemon och diverse andra monsterlekar med en lycklig Wille. Jag kommer att sakna detta. Jo, jag vet att de finns där, bara ett telefonsamtal bort, men just nu känns det som att jag inte har några bröder kvar och jag är jätteledsen. 
Jag är tacksam för alla peppande och goa kommentarer jag fått de sista veckorna för det här är verkligen skitjobbigt. Vi syskon har alltid varit tajta och periodvis träffats varje dag. Vissa perioder har vi inte umgåtts fullt lika mycket, men så här illa har det aldrig varit förut om man bortser från när jag bodde 150 mil bort. Lillbrorsan har jag väl träffat drygt 3-4 gånger sedan i våras. Det känns dessutom jobbigt att förklara för Wille varför han inte får träffa sina morbröder. Anledningen till varför vi flyttade tillbaka till Skåne var just för att han skulle kunna växa upp med min familj i närheten.
Och jag? Själv har jag lust att fly landet. Ta Wille och sambon med mig och aldrig någonsin se tillbaka.
Problem solved. Just like that.
TAGGED: familj, personligt
november 16, 2009 at 8:09 · Filed under hemmavid, personligt, urban kontra rural, vardag
I cried for you that day. I suffer with you although you can´t see me. I can feel your pain and it rips my heart out.
TAGGED: Canon EOS 400D, familj, foto/50mm14, hemmavid, höst, personligt, rural
november 11, 2009 at 13:45 · Filed under bakom lösen, personligt, porträtt, vardag
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
TAGGED: familj, lösen, personligt, porträtt
oktober 14, 2009 at 11:12 · Filed under funderingar, personligt, vardag
Jag vill bara påpeka att här gnälls det inte över allergiker i samhället utan någon som helst erfarenhet samt att jag själv är aktiv i mina försök att påverka min egen allergi. Jag tar sedan två år tillbaka allergisprutor och de första 15 veckorna gick jag till MAS en gång i veckan för att ta en spruta i vardera arm. När jag åker till mina föreläsningar tar jag aldrig länsbussen utan väljer tåget där det finns djurfria vagnar. De få gånger jag överhuvudtaget tar stadsbussen står jag upp och försöker att inte bumpa in i andra människor för att slippa allergener så gott det går.
Redan som treåring konstaterades det att jag var pälsdjursallergiker, och detta blev värre då jag som femtonåring förälskade mig i en hundägare. Tre månader senare hade jag utvecklat astma och vid flera tillfällen tvingades jag åka till akuten för att sitta med syrgasmask. Jag var otroligt korkad och lyssnade inte på min kropp och accepterade helt enkelt inte att jag inte kunde vara i närheten av djur. Jag – som älskade djur av alla olika slag – struntade fullkomligt i vad läkarna sade åt mig.
Genom åren har min allergi ändå varit hanterbar, fram till den ödesdigra dagen då vi flyttade in i en lägenhet där det på samma plan fanns inte mindre än 3 hundar och ett gäng katter. Jag tänker inte gå in på alla detaljer med varför vi tvingades ta just den lägenheten eller varför vi bodde kvar så länge som vi gjorde (måhända kommer det sedermera ett lösenskyddat inlägg om detta), men så var det. Städningen i trapphuset var verkligen under all kritik och när vi öppnade ytterdörren kunde hårbollar komma in i hallen. Min kropp blev sämre och sämre och slutligen blev jag så dålig att jag isolerade mig. Jag gick helt enkelt inte utanför dörren. Sista månaden vi bodde där gick jag ut en gång. Många av er lärde förresten känna mig under denna tid. Internet – det blev mitt sätt att socialisera utan att behöva utsätta mig för allergenerna i trapphuset.
Numera sätter jag mig själv och min kropps fysiska tillstånd i fokus. Jag får ständigt stå upp för och försvara min allergi och mitt sätt att hantera vardagen och jag är tacksam över att jag överlag har ett sånt bra självförtroende. Jag har inga som helst problem med att ställa krav på folk jag skall träffa – ta nytvättade kläder på er om vi skall träffas, och gosa för i helvete inte med era djur innan ni går utanför dörren.
Dock blir jag innerligt trött på att människor inte förstår att jag också vill må bra. De som inte klarar av att strunta i att klappa katten innan de träffar mig kan ju inte tycka att jag som människa är mycket värd, och de ryker snabbare än ögat. För mig finns inga gråzoner, djur gör mig sjuk och det finns inga argument i världen ni kan ge mig för att det skall vara ok att jag skall gå och vara sjuk för er ”rätt” att ha med era djur vart ni än går. Vissa i min närhet tycker att jag är på gränsen till rabiat, men faktum är att min kropp blir sjuk av djur. Punkt. That´s it.
Suck it up.
PS. En del av oss tog upp det här med häst i mitt tidigare inlägg. Här kan man läsa följande:
Det har visats att det räcker med att någon enstaka elev i en skolklass rider för att någon annan i klassen ska kunna utveckla hästallergi, utan att ha någon egen direktkontakt med hästar. Likaså kan det vara tillräckligt för att utlösa allergibesvär att träffa en ryttare som inte tvättat håret.
Längta efter Wilhelms skolstart? Eh nej. Fasar är det rätta ordet.
TAGGED: funderingar/åsikter, personligt
oktober 10, 2009 at 14:14 · Filed under funderingar, personligt, porträtt, vardag
En av anledningarna till att jag varit dålig på att uppdatera här (och svara på era mail) är för att jag i stort sett varit konstant irriterad på sistone. I början av sommaren fick vi en ny granne som spelar sån hög musik att det ibland inte ens går att prata inne i vardagsrummet. Ja, jag gillar musik, men jag hyser faktiskt respekt för mina grannar och lyssnar inte på vrålhög volym. Vi bor i en mindre väldigt lyhörd trea och när han drar på volymen finns det ingenstans för mig att fly, inte ens till köket som ligger två rum bort.
Utöver detta har har min kattallergi från att ha varit kontrollerbar i och med min behandling med allergisprutor skjutit i höjden nå grymt sedan han flyttade in. Ögonen är ständigt uppsvullna, rinniga och kliar och jag har vid flera tillfällen sett ut som att jag supit konstant i ett par veckor. Vi har vid flera tillfällen sett katter som befunnit sig i trapphuset under flera timmar i sträck och jag har sett hur hans katt har smitit då han öppnar dörren. Att katten smiter in och ut när dörren öppnas är en sak, men hur fan kan man inte ha koll på att den är borta i timmatal? Inget att göra dock – det är inte ok från hyresbolaget att vi numera har TRE katter som sover lite här och var i trapphuset, men de gör inget åt det. Jag har vid de tre senaste allergispruttillfällena fått skjuta upp dem då jag varit i för dålig form för att ta dem.
JA. Jag har sedan länge förlikat mig vid tanken att djuren prioriteras före allergiker i samhället. En medmänniska borde enligt mig inte värderas lägre än ett djur men så är det i realiteten. Folk är egoister och överlag rätt korkade. Hundägare på bussar har skällt ut mig när jag vänligt påpekat att djuret bör sitta längst bak i bussen på grund av oss allergiker [hello? kan ni inte läsa skyltarna?!], människor i hans närhet har varit på hundälskande farsan om att han borde köpa hund – så allergisk kan man väl ändå inte vara att man inte klarar det? (Nu har jag lyckligtvis en far som älskar sin dotter och som värdesätter henne och hennes familj över en hund, det är inte alla som har det!) Jag har till och med haft nära kompisar som köpt katt – ett par veckor innan vi skulle semestra hos dem. Som ni förstår ställdes besöket in. Lillbrorsan hade en tjej för ett par år sedan som hade katter och jag fick till och med sluta komma hem till mitt eget föräldrarhem för att det var för mycket kattallergener där. Nu var hon ju dum i huvudet och struntade i att mina föräldrar bad henne byta kläder när hon kom då även morsan är kattallergiker. Som jag sagt förr. Folk är idioter.
Jag är som ni förstår och hört tidigare van vid att många djurägare beter sig som idioter, men vissa personer har överraskat. Ett par gamla vänner jag inte har så tät kontakt med bjöd in mig på fika när jag var i Småland för ett par år sedan. Tanken var att sitta ute men när jag står i dörren berättar de att infravärmen slutat fungera och att vi tvingas sitta inne istället. De hade stoppat båda hundarna i sovrummet, städat och skurat hela huset för min skull.
Ni som hade lösenordet på gamla bloggen känner även till vaktmästaren som [...när han väl dök upp...] var nyduschad med nytvättade kläder för att jag skulle slippa få in allergener i hemmet. Eller grabben som skulle fixa ventilationen som efter lunchen samma dag han skulle komma ringde och frågade om han kunde komma dagen efter så han slapp åka hem och duscha och byta kläder då han varit i ett hem med djur. Låt mig tillägga att det var på eget bevåg. Sådana personer förtjänar all min respekt.
Som jag sagt förr – ta inte åt er alla ni som har djur. Jag har genom hela min uppväxt haft djurägare runt omkring mig och många har varit väldigt omtänksamma om min hälsa. Jag spyr däremot galla på alla er empatilösa personer som inte tänker på era medmänniskor. Som tycker att en människa som verkar hundrädd är löjlig och som inte förstår att det kan ligga annat bakom att man ryggar när hunden kommer. Som inte tycker att allergi är en sjukdom och som anser att vi bara överdriver, ert djur som är så gulligt! Hur kan jag inte vilja ha den i knät?! Som inte bryr er om skyltar om djurförbud och som bara har er och era älsklingar i åtanke och som tycker att vi allergiker ska anpassa oss efter era djur och inte tvärtom. Som bryr er så lite om era egna barn att ni behåller djuren trots att barnet i fråga visar symptom på allergi.
Faktum är att det finns människor ute i samhället som är så allergiska mot pälsdjur att de blir medvetslösa bara genom ytterst liten kontakt med djur. Det finns de som till och med avlidit av sin allergi. Ha detta i åtanke. Vi allergiker kan inte sluta handla mat, så kom för i helvete inte in med era ridkläder i matbutiken. Eller klädbutiken heller för den delen. Personligen slutade jag prova kläder för länge sedan. Jag köper, tvättar och hoppas på att de skall passa.
Snälla. Tänk. På. Någon. Annan. Än. Er. Själva.
Jag – en bra dag nuförtiden.
Mitt konstanta tillstånd sedan grannen flyttade in ser ni ovan. Anledningen till att ni överhuvudtaget får se dessa bilder är för att jag vill poängtera att allergi inte enbart innebär att du käkar en tablett och sen är allt bra. De röda prickarna är också en konsekvens av allergin, liksom rynkorna vid ögonen. Som ni förstår känner jag mig verkligen snygg och på topp. Not.
Ett tips till er som inte bryr er om era medmänniskor: ta tre små sugrör i munnen. Håll över näsan. Ta bort dem en efter en. När ni bara andas genom ett av dem så kan ni ana hur det är att ha ett astmaanfall. Nå. Kändes det bra?
TAGGED: funderingar/åsikter, personligt, porträtt
Next entries »
