affluenza.se

Hmmm. Dagens uppgift känns onekligen lite tråkig då jag tidigt tog beslutet att inte lägga upp bilder på mina nära och kära här på bloggen. Ni får tyvärr nöja er med bilden ovan, taget under veckan i Luleå. Inser att alla utmaningens foto har varit på dotra, imorgon tror jag att det blir något annat.

Bilden är taget sommaren 2010 när vi semestrade i Västerås och användes som den dagens 365-bild, här ser ni bilden i färg. Jag gjorde i ordning den till fotoutmaningen men kände att den inte riktigt passade där.

Jag igen alltså. Projektet gick inte på långa vägar lika enkelt som jag tänkt mig då sjukdom samt datorstrul stod i vägen. Dock har jag lagt upp alla bilder inom loppet av en månad, precis som jag föresatt mig. Yaaay. Jag upplever också att jag har lyckats med att vara något mer personlig här på bloggen, hoppas att ni också uppfattar det så.

Bilden nedan är tagen någon gång under åren i Västafrika, ungefär -86 tror jag. Idolerna var Madonna och Michael Jackson och stora kärleken hette John. På dagarna gick jag i skolan (8:15-16:40 utöver 3 timmars siesta) och kvällarna spenderades ofta med kompisar. Vi smög på varandra, gick på marknaden och tjuvköpte cigaretter, cyklade till konstiga ställen och undersökte gamla rostiga båtar som satt fast i leran, vi lekte inne, vi lekte ute, sov över hos varandra och sprang ute om kvällarna, vi liftade till kompisarna i bairron, vi gick på discon och fester för både barn och vuxna. Living life to it´s fullest.

Kaxig redan som 11-åring.

1. You.
2. Breakfast.
3. Something you adore.
4. Letterbox.
5. Something you wore.
6. Makes you smile.
7. Favourite.
8. Your sky.
9. Daily routine.
10. Childhood.
11. Where you sleep.
12. Close-up.
13. In your bag.
14. Something you´re reading.
15. Happiness.
16. Morning.
17. Water.
18. Something you bought.
19. Sweet.
20. Someone you love.
21. Reflection.
22. Your shoes.
23. Something old.
24. Guilty pleasure.
25. Something you made.
26. Colour.
27. Lunch.
28. Light.
29. Inside your fridge.
30. Nature.
31. You, again.

No words needed. <3

Sagan tog sin början med ett telefonsamtal. Glada röster och tillrop fick fram ett Grattis! Till vad undrade jag, födelsedagen är ju inte än om några dagar? Det visade sig att mamma sett en annons om lediga platser på en skola och i sin iver att få ned dotra till Skåne ringde hon glatt upp dem. Hon råkade dock till ringa fel skola och det visade sig att hon pratat till sig en plats åt mig på en utbildning jag själv funderat på men inte hunnit söka då ansökningsdagen hade passerat med flera månader. 48 h senare satt jag på tåget ned mot Skåne. Hipp. Happ. Vad hände?!

Bland de första personerna jag träffar på skolan är T. Nu skall ni inte tro att kärleken började spira där och då. Nej då. Han var redan involverad sedan ett år tillbaka och jag hade mina ögon åt annat håll. Fyra år av underlig vänskap och en kort period av delat boende tog det oss att inse faktum, att det var vi två. De första 1,5 året bodde vi många, långa mil ifrån varandra, men så en dag ringde han chefen och ansökte om tjänstledigt, tog sitt pick och pack och flyttade ned till mig.

Så kom dagen då två ville bli tre. 10 månader senare kom Storebror med buller och brak. Plopp! sade det när livet förändrades, när den största av alla kärlekar intog mitt hjärta. Liten växte upp och familjen kändes så bra, så tajt och komplett. Men sen en dag så blev längtan för stor. Tre ville bli fyra. 10 månader senare kom Lillasyster, även hon med buller och brak. Plopp! sade det när livet återigen förändrades, när jag insåg att den största av alla kärlekar faktiskt kan innefatta två.

(Bilderna på barnen kändes OK att lägga upp för en gångs skull med tanke på att ingen av dem ser exakt likadan ut. I Willes fall är fotografiet dryga 3 år gammalt och Tyra var inte mer än 4 månader gammal. Sambon vill av förklarliga skäl inte vara med mer än så här)

Något ni snart börjar höra till leda här i bloggen är hur starkt påverkad jag blev av mina tre uppväxtår i Västafrika. Vår hushållerska, som jag skrivit om förr, födde flera barn under vår tid där och den jag knöt an till mest hette Ana. Ana ammades och bars precis som de andra afrikanska barnen i landet på den tiden – länge, ofta och i sjal, både på ryggen och magen.

Redan där och då, vid en 12-13 års ålder, bestämde jag mig för att bära mitt framtida barn i sjal. Det finns till och med bilder på mig där jag bär Ana på ryggen, vilket är väldigt roligt att ha idag. Tyvärr har min gode fader snott tillbaka en del bilder jag i min tur tagit från mina föräldrars gamla fotoalbum, så nedan visar jag istället en bild på mig i tolvårsåldern, bärandes på unge Eriksson.

(jag använder mig av MaM ECO)

Min dotter är så festlig att umgås med. Hon är alltid så glad och nyfiken, och dagarna fylls med många skratt. Jag hade glömt bort hur roliga och smarta små barn är. Det är onekligen en ynnest att få uppleva hennes upptäckande av världen, att få ta del av ytterligare ett barns kreativitet, fantasi och levnadsglädje.

Jösses vad tiden går! Här försvinner tiden iväg på mammaledighet, födelsedagar och annat sällskapligt. Tanken var även att hinna med en fjuttig 5hp kurs också under våren, men jag vet inte om jag kommer att hinna lägga ned den tiden. Faktum är att jag ännu inte är färdig med Visuell Kommunikation som jag påbörjade förra våren, tiden att sitta ned och ha föreläsningar finns helt enkelt inte nu.

Projektet då? Jo tack, jag har glömt någon dag men annars rullar det på som vanligt. Nedan ser ni dotra i full action. Hon har inget eget rum, och kommer inte heller att få det inom överskådlig tid, och får således domdera i en del av vardagsrummet. Hennes domäner är en halv halv (!) bokhylla, min gamla skohöstol samt Willes gamla lära-gå-vagn som hon för tillfället tycker är suuuuperkul.

Roar sig med några av Willes gamla leksaker som förvaras i skohöstolen

Något sent påtänkt har jag beslutat mig för att hänga på Kristinas fotoutmaning under juli månad, dock kommer de första bilderna att vara arkivbilder då jag hinner inte fota de första teman idag. Häng på du med vettja!

Bilderna nedan är tagna i början av mitt första år av Projekt 365, då jag var inspirerad till att fota mycket självporträtt. Objektivet är mitt kära 85mm och dessa är tagna i duschen med en fjärrutlösare i min hand. Som ni vet gillar jag inte att lägga upp bilder på mig själv (eller andra) här på bloggen så det blir inte mer visande av ansikte än så här.

Självporträtt, september 2009.

Dag 1: Självporträtt
Dag 2: Favoritpryl
Dag 3: En familjemedlem
Dag 4: Min hobby
Dag 5: En gammal bild
Dag 6: Tema ”grön”
Dag 7: En bild som jag aldrig lagt upp
Dag 8: En favoritbild
Dag 9: Dagens
Dag 10: Detta gör mig glad
Dag 11: Tokigt
Dag 12: Min vardag
Dag 13: Tema ”ljus”
Dag 14: En vinterbild
Dag 15: Kärlek
Dag 16: Självporträtt i svartvitt
Dag 17: Ett ögonblick
Dag 18: Känslor
Dag 19: Här bor jag
Dag 20: Tema ”olika”
Dag 21: När jag var liten
Dag 22: Mitt beroende
Dag 23: En sommarbild
Dag 24: Detta gör mig glad (favorit i repris)
Dag 25: I all hast
Dag 26: Detta skrattar jag alltid åt
Dag 27: Tema ”två”
Dag 28: Väder
Dag 29: Nyaste bilden på mig själv
Dag 30: Valfri bild

Sorry. Jag har varit oerhört data-ointresserad på sistone, den enda tid jag lagt ned har varit massredigering av porträtt i Photoshop, viss aktivitet på Facebook samt uppdatering av vad som händer i världen. Allt är bara fint här i södern – sommarvärmen är redan kommen vilket givetvis orsakat en del problem för undertecknad. Det vore en överdrift att påstå att denna vattenuppsvällda elefant har några som helst somriga kläder att ta på sig…

I och med att vi har så varmt om dagarna har vi passat på att gå ut på mornar samt kvällar istället, och jag har kommit hem med massor av porträtt. Det nedan har dock sambon tagit, jag pallade inte springa fram och tillbaka till stativet (fjärrkontroll till 50D är ännu inte inköpt) i måndags då vi åt middag hos mina föräldrar. Som ni ser är jeansen något för stora men jag föredrar det utöver det motsatta – dessa är de enda jag kan ha numera. Blusen inhandlades inför min brors universitetsexamen förra sommaren men jag är precis som förra gången lite större än vad jag upplever själv (Herr T skrattar gott åt undertecknad som tenderar att dunsa in magen i den ena möbeln efter den andra haha) för den stramade åt något runt magen… Konstigt va?

Underligt nog ligger jag perfekt på kurvan, dock har jag gått upp massor under denna graviditet trots att jag ätit mycket bättre än förra gången. Problemen heter mjölk och kött vilket jag tenderar att gå upp i vikt av, å andra sidan har jag inte behövt så mycket som titta på en järntablett under hela graviditeten. Mitt största problem just nu är allt vatten jag tenderar att samla på mig – jag ser tyvärr helt uppsvälld ut.

Nåja. Jag skall försöka uppbringa tillräckligt mycket energi under dagen för att besöka era bloggar, hoppas att allt är OK med er. <3

Vecka 38