
Mina Dr Martens, skotypen som har hängt med sedan jag var 16 år gammal. Tror dessa är mitt tredje eller fjärde par kängor, sedan har jag ett par lågskor också som är riktigt utslitna vid det här laget.

Mina Dr Martens, skotypen som har hängt med sedan jag var 16 år gammal. Tror dessa är mitt tredje eller fjärde par kängor, sedan har jag ett par lågskor också som är riktigt utslitna vid det här laget.

2. Pass.
3. Briccanyl.
4. Cerat.
5. Digitalminnen, 4G samt 8G
6. Mobiltelefon.
7. Kameran, dock osynlig på fotot. Min ständiga följeslagare.
Bland det bästa jag vet när det gäller dotra är stunden då hon skall sova. När hon ligger i min famn i soffan och vi busar lite lätt, gosar med varandra och pratar. Känner på en näsa. Tittar på en tå. Tittar varandra in i ögonen och bara finns. Mitt hjärta svämmar över av all kärlek.

Som jag skrivit tidigare (senast i förra utmaningen hos Kristina) är jag en riktig sommarflicka, så länge jag kan komma ihåg har jag älskat sommaren. Tidiga minnen gör sig gällande barfotaspring i norrländska skogar, borttappade fotkedjor och blåbärsfärgade läppar. Dansbanan vid slutet av en fullbevuxen stig. Umgänge med en farmor och farfar som jag håller så kär. Utforskande av deras hemlighetsfulla hus med många trappor och vrår, till bredden full med saker. Bad och spiggfiske vid deras sommarstuga. Myggbiten och solkysst andades jag in ångorna av surströmmingen, en maträtt jag mer än gärna äter idag.
Spola fram ett par år. Ett beslut tas, familjen skall flytta till varmare breddgrader. Ledsamheten i att lämna vänner övergår i en nyfikenhet – vad står bakom hörnet? Varma dagar spenderas på playan i Lissabon, chokladmousse intas sena kvällar. Skoj och stoj tillsammans med andra barn på hotellet då föräldrarna går språkkurser.
Sen så äntligen – första mötet med nya landet. Mörkret, ljuden, allt kändes annorlunda. Ett myller av människor. Första stegen från flygplanet var som att gå in i en vägg, en vägg av värme. Fuktig värme. Nytt liv började. Ett liv som kändes så full av frihet, av en värme så tärande och ett regn som kändes som att himlen höll på att ramla ned. Gräshoppor, kackerlackor, grilhos. Sophögarna som låg i drivor, den röda torra sanden. En enorm kärlek till staden jag kände så väl. Allt i en enda salig underbar blandning.
Sommar, sommar, sommar.

Frihet.
Mina tidigare bidrag finner ni här:
1. You · 2. Breakfast · 3. Something you adore · 4. Letterbox · 5. Something you wore · 6. Makes you smile ·

Bilden togs som en del i en diptyk för 365.
Ovan ser ni min gamla utslitna Misfits tröja, den är hålig, stor och urtvättad, men ack så skön! Jag har även en ursnygg munkjacka med tryck på både fram- och baksida, men kan inte riktigt ha den för tillfället. Graviditetskilona har som sagt inte direkt prioriterats under året som gått, så jag väntar in den ett tag.
En gång i tiden hade jag betydligt fler bandtröjor (främst ett par stycken med Ramones och Sator, men även Charta 77 samt en ursnygg Psychotic Youth tröja som jag hade fått av pojkvännen) men någon jävel snodde hela min ryggsäck på Hultsfredsfestivalen ett år. Snacka om att jag var förbannad. Och besviken då många av dem inte gick att hitta igen.
Må du bada i skit din tjuv.
Mina tidigare bidrag finner ni här:
1. You · 2. Breakfast · 3. Something you adore · 4. Letterbox ·

Numera har jag ett ganska okomplicerat förhållande till frukosten, men faktum är att det fanns en tid då den praktiskt taget enbart bestod av cigaretter och ett par koppar kaffe. Ibland känner jag mig förundrad över hur mycket kroppen faktiskt klarar av på väldigt lite näring.
I dagsläget äter jag mest smoothies till frukost, men ovan ser ni en favorit genom tiderna: fil, knäckebröd, banan samt en god surdegsmacka med ost vid sidan av. (jag gillar att baka dalakakor)
Mina tidigare bidrag finner ni här:
1. You · 2. Breakfast

Hej!
Här. Är. Jag.
Under de närmaste 31 dagarna kommer jag att publicera ett inlägg om dagen. Det kommer att bli en salig blandning av gamla och nya bilder, faktum är att jag djupdykt i många gamla album för att hitta inspiration men också för att se på dåtiden med nostalgins öga.
Jag har varit opersonlig på bloggen under så många år och jag känner att jag behöver det här. Go outside my comfort zone. Tvingas dela med av mig själv. När månaden är slut hoppas jag att jag inte kommer att krypa tillbaka till grottan jag kom ifrån, utan kommer att vilja fortsätta inom den mer personliga banan.
Väl bekomme.

Nu är det officiellt sommar! hojtade sambon glatt när han stod redo att åka till jobbet i morse iklädd ett par shorts (och långärmat). Själv skulle jag emellertid vänta en vecka eller två, men han är en något mindre fryslort än vad jag är. Faktum är att vi hade ett väldigt fint väder igår – trots den malmöitiska blåsten gick jag under en längre stund runt i en tunn långärmad tröja samt jeans.
Nå? Någon mer som vill vara med på fotoutmaningen? Kom igeeeen nu!