affluenza.se

Idag har vi njutit av blåsten, friskheten och det varma solljuset på kullarna och stranden i Falsterbo. Precis vad denna själ behövde! <3

Det börjar vara dags att liva upp bloggen med lite fototema! Jag har ju haft ögonen på Fototriss vid tidigare tillfälle men sedan rann det ut i sanden. Denna gång har jag valt att använda mig av arkivbilder från januari som jag fotograferade inför en av uppgifterna i Visuell Kommunikation.

Temat för denna vecka är hårt. Malmö Central känns hård och avskalad, men ändå inbjudande för en resglad typ som undertecknad.
Här finner ni fler deltagare i Fototriss.

Blogg-O-lusten har onekligen tagit över, och det känns som att jag får göra ett sista ryck alternativt stänga ned bloggen. Livet svingar förbi med en innerlig fart. Wille fyllde nio år för någon vecka sedan och han känns så stor! Tyra är snart 2 år gammal och har kommit in i den underhållande jag-kan-själv-fasen, hon är onekligen lik resterande av familjen – envis som synden. Hon har dock aldrig långt till skrattet, och dagarna försvinner i ett hav av skratt, frustrerande läten och galna upptåg. <3

Jag lämnade ju in uppgifterna till Visuell Kommunikation häromveckan och har tadaaa, inte fått någon respons än. Ytterligare väntan alltså, vilket i och för sig inte direkt stör, men jag hade gärna fått ett avslut rätt snart. Kursen jag läser just nu: arkeologi, vilket jag velat läsa i väldigt många år. Ytterst intressant, och dessutom känns ämnet kompatibelt med bland annat mina studier inom antropologi samt ursprungsbefolkning.

Ett axplock av senaste veckornas 365-bilder:
(som ni ser är det svartvitt, svartvitt, svartvitt som gäller)

Staket – bland det bästa jag vet.

Under de senaste veckorna har det varit en del avslut. Först så gick min kamera sönder (igen!), och efter en del velande uppgraderade jag mig äntligen till en fullformatare! Inget ont som inte för något gott med sig, eller vad säger ni? Frågan vi nu alla ställer oss: hinner den hitta hem innan jul?!… (postpersonalen meddelande glatt att paketet fastnat i Stockholm, det är bara några TUSEN procent fler paket som skickas under december månad. Typiskt!)

Ni som hängt med länge vet också att jag under flera år gått på MAS och tagit hyposensibilisering, d v s allergisprutor. Fyra långa år har gått sedan jag travade in på avdelningen och påbörjade behandlingen och min allergi har blivit så mycket bättre. Sedan kan man ju undra vad vaccinet egentligen gjort med min kropp, jag har aldrig någonsin varit så sjuk i förskylningar och influensor som efter att jag påbörjade denna behandling. Lite konstigt känns det dock, helt plötsligt är jag fri!

Slutligen har jag tagit steget ut ur anonymiteten! Personen jag skrev om redan i detta inlägg har fått tillgång till bloggen (hej A!) och det känns förstås lite pirrigt. Inte helt oangenämt, men ändock pirrigt.



All snö är försvunnen och det ryktas tyvärr att det skall bli +6 grader på julafton. Trist för en norrlandsjänta som jag.

Hösten är kommen till stan, om inte vädermässigt så färgmässigt. Överallt ser man spår efter höstens intåg – vackra färger så långt ögat når. Jag har haft två relativt jobbiga veckor bakom mig, mycket underliga förkylningar som fick mig att ligga pall i en hel dag vilket tillhör ovanligheten. Sambon har dessutom jobbat borta en del denna vecka och kom hem bara för några timmar sedan. <3

Min intention var att fota efit igår, men ett nattligt besök på akuten gjorde att jag tappade lusten totalt. Jag vill inte gå in närmare på det, men jag kan i alla fall säga att pappas höga blodtryck verkar ha hunnit ifatt mig. Jag har förstås väntat mig detta i flera år, men det blir inte mindre enerverande för det. Lyckligtvis – om jag behöver medicinera – kan man fortfarande amma med vissa av medicinerna.

För övrigt så ligger jag efter med två hela inlämningar på kursen, dotra har börjat sova mindre om dagarna och jag upplever inte att jag riktigt hinner med. Fördelen är att det verkar som att man får lämna in uppgifterna lite hur som helst, men det konceptet passar ju inte undertecknad för då tenderar jag att bli lite extra lat. Summa summarum: jag har übermycket att göra.

Informativ skylt vid skogsmynningen.

Österlen, september 2012

Dagarna försvinner i en rasande fart och bloggen är ganska lågt prioriterad just nu som ni märker. Grabbarna har börjat skola/jobb sedan ett par veckor tillbaka och vi har kommit in i en skön lunk här hemma Tyra och jag. Vi följer Wille till skolan varje morgon efter frukosten och går sedan hem och dricker kaffe, leker, läser böcker, myser och ammar massor.

När hon har sin lunchsov ligger jag bredvid i sängen och pluggar, just nu läser jag en kurs i Latinamerikakunskap, (jo men visst, självklart eftersökte jag kurser – precis som jag förutspått ) och vi hinner knappt gå upp ur sängen och käka lunch innan grabbarna kommer hem. Sköööna dagar.

Ute vid stugan njuter pojkarna av badet, och Tyra – iklädd min gamla klänning – roar sig med att undersöka stenarna <3

Den senaste veckan har spenderats i mitt älskade Luleå. På en halvdammig vind i det stora gröna huset min pappa föddes samt växte upp i har vi legat tätt, tätt, tätt hela familjen. Jag blev i vanlig anda påmind om mina barndomssomrar i norr och vart man än vänder sig i huset ligger nostalgin tät. Staketet i vardagsrummet samt de två stora väggmålningar som min farmors bror skapade någon gång innan jag föddes, målningar som alltid får det att le i hjärtat på mig, som får mig att känna mig trygg och älskad. Prydnadssakerna jag vuxit upp med, gamla bilder på nära och kära, de vackert illustrerade barnböckerna, den knarrande dörren till stora skafferiet, möbler, lakan och köksattiraljer – allt finns på samma plats de gjort under de senaste tre decennierna.

Jag älskar det!