affluenza.se

Sagan tog sin början med ett telefonsamtal. Glada röster och tillrop fick fram ett Grattis! Till vad undrade jag, födelsedagen är ju inte än om några dagar? Det visade sig att mamma sett en annons om lediga platser på en skola och i sin iver att få ned dotra till Skåne ringde hon glatt upp dem. Hon råkade dock till ringa fel skola och det visade sig att hon pratat till sig en plats åt mig på en utbildning jag själv funderat på men inte hunnit söka då ansökningsdagen hade passerat med flera månader. 48 h senare satt jag på tåget ned mot Skåne. Hipp. Happ. Vad hände?!

Bland de första personerna jag träffar på skolan är T. Nu skall ni inte tro att kärleken började spira där och då. Nej då. Han var redan involverad sedan ett år tillbaka och jag hade mina ögon åt annat håll. Fyra år av underlig vänskap och en kort period av delat boende tog det oss att inse faktum, att det var vi två. De första 1,5 året bodde vi många, långa mil ifrån varandra, men så en dag ringde han chefen och ansökte om tjänstledigt, tog sitt pick och pack och flyttade ned till mig.

Så kom dagen då två ville bli tre. 10 månader senare kom Storebror med buller och brak. Plopp! sade det när livet förändrades, när den största av alla kärlekar intog mitt hjärta. Liten växte upp och familjen kändes så bra, så tajt och komplett. Men sen en dag så blev längtan för stor. Tre ville bli fyra. 10 månader senare kom Lillasyster, även hon med buller och brak. Plopp! sade det när livet återigen förändrades, när jag insåg att den största av alla kärlekar faktiskt kan innefatta två.

(Bilderna på barnen kändes OK att lägga upp för en gångs skull med tanke på att ingen av dem ser exakt likadan ut. I Willes fall är fotografiet dryga 3 år gammalt och Tyra var inte mer än 4 månader gammal. Sambon vill av förklarliga skäl inte vara med mer än så här)

Hej!

Här. Är. Jag.

Under de närmaste 31 dagarna kommer jag att publicera ett inlägg om dagen. Det kommer att bli en salig blandning av gamla och nya bilder, faktum är att jag djupdykt i många gamla album för att hitta inspiration men också för att se på dåtiden med nostalgins öga.

Jag har varit opersonlig på bloggen under så många år och jag känner att jag behöver det här. Go outside my comfort zone. Tvingas dela med av mig själv. När månaden är slut hoppas jag att jag inte kommer att krypa tillbaka till grottan jag kom ifrån, utan kommer att vilja fortsätta inom den mer personliga banan.

Väl bekomme.

1. You.
2. Breakfast.
3. Something you adore.
4. Letterbox.
5. Something you wore.
6. Makes you smile.
7. Favourite.
8. Your sky.
9. Daily routine.
10. Childhood.
11. Where you sleep.
12. Close-up.
13. In your bag.
14. Something you´re reading.
15. Happiness.
16. Morning.
17. Water.
18. Something you bought.
19. Sweet.
20. Someone you love.
21. Reflection.
22. Your shoes.
23. Something old.
24. Guilty pleasure.
25. Something you made.
26. Colour.
27. Lunch.
28. Light.
29. Inside your fridge.
30. Nature.
31. You, again.

Lund, september 2008

Jag hade tänkt ta några bilder på magen idag men någon kapade självutlösaren och sen var jag mer redigeringssugen än fotosugen haha. Får se om jag kan övertyga Sambon att ta några bilder lite senare ikväll. Denna bild gillar jag dock – Wille lekte kurragömma med kameran och jag gillar att han bara syns till hälften. Dessutom ser han ut som en purken Gollum, fastän han var på ett strålande humör.

Ni är en del som frågat hur det går, jag vet att jag varit sååå kass på att skriva personliga saker här på sistone. Allt flyter på som det ska. Fosterrörelser kände jag redan i vecka 11 och numera stångas det hej vilt där inne. Precis som jag skrev i mailet känner jag mig som värsta torktumlaren emellanåt. Jag har väl inte riktigt kommit till det där känner-mig-vacker-och-gravid-stadiet än utan det känns snarare som att jag käkat en påse chips eller två extra. Sambon skrattar gott åt mig – jag är ju för tusan i vecka 21 liksom. Jag SER gravid ut.

Ultraljudet gjordes för några veckor sedan och tyvärr verkar det som att jag kanske tvingas att ta ytterligare två. Jag är av den bestämda uppfattningen att man inte bör stråla barnet mer än vad man faktiskt behöver, men då jag liksom under förra graviditeten har något förhöjt blodtryck vill läkaren göra ett UL även i vecka 25 – dock är det endast på moderkakan. Dessutom är det brukligt här i stan att göra ytterligare ett UL i vecka 32 för att se att bebisen växer ordentligt. Jag har inte riktigt tagit ställning till huruvida jag skall göra det eller ej*, det beror lite på vad läkaren säger på nästa UL. (Jag tänker givetvis inte strunta i det om läkaren säger att han verkligen anser att jag bör göra det.)

När det gäller könet har jag sagt som så här – om BM ser det nästa gång så vill jag väldigt gärna veta. Då förra förlossningen verkligen inte var någon höjdare kan jag tänka mig att det kanske går lite lättare om jag kan individualisera barnet istället för att det bara är någon. Däremot finns det inte i min värld att göra ett 3D-UL för att få reda på könet. Måhända låter jag som värsta moralkärringen, men faktum är att jag fick många plus av min läkare när jag sade att jag inte ville göra onödiga UL. Strålande, tyckte han!

* Jag gjorde inte UL nummer 2 förra gången för jag flyttade upp till Västerås i vecka 28 och där gör man bara ett .

Dagens roliga: att ta en massa självporträtt

Sköna maj, välkommen! ♥

Började känna mig lite stressad. Denna termin omregistrerade jag mig på en mycket intressant kurs jag bara gjort hälften på. De första två inlämningsuppgifterna lämnades in men sedan rann det hela ut i sanden då läraren – som har mycket gott rykte irl – var fullkomligt oduglig som distanslärare. Igår när jag kände viss panik över att jag inte tagit tag i detta letade jag upp inlämningsdatum för tredje uppgiften. Mitten av maj.

Österlen, januari 2009

2009 har likt många andra år haft både uppgångar och fall, och på vissa plan hoppas jag att 2010 kommer att bli bättre. Allergimässigt var året ett riktigt bakslag. Efter två år med en väl fungerande hyposensibilisering vändes allt då en ny granne flyttade in. Katter började plötsligt bo flera nätter i trapphuset, och allergin tog sig nya uttryck. Delkursen jag sett fram emot under ett helt år fick jag med stor besvikelse hoppa över, och större delen av oktober samt november fördrev jag helt sonika i hemmet då jag såg för jävlig ut i ansiktet.

Fotografimässigt har jag uppvisat en klar utveckling under årets gång vilket givetvis glädjer mig. Förhoppningsvis kan jag fortsätta kliva uppåt på kurvan och inte stagnera totalt. Mitt projekt 365 har fått mig att tänka, känna och förbanna. Jag ser fram emot året som kommer! Jag har många idéer och hoppas att jag kommer att ha möjlighet att realisera i alla fall en del av dem.

Studera.nu gjorde en riktig blunder i höstas och av någon outgrundlig anledning ströks ALLA kurser jag tackat JA till. Givetvis är detta oerhört enerverande, men inte tillräckligt för att bråka om. Det finns flera riktigt intressanta kurser jag kan sätta tänderna i utan att behöva gå via dem, men till viss del blev inte våren 2010 riktigt som jag tänkt mig. Men vad gör väl det? Lite förändring i livet är inte fel då man tvingas tänka efter. Vad är det jag egentligen vill göra? Den tankeställaren fick jag redan förra våren. Föga förvånande konstaterade jag att inriktningen jag började intressera mig för redan som tioåring och som jag ägnat mig åt på universiteten gäller än idag. U-länder, kulturer, det mänskliga beteendet och miljö, det är min grej. Denna termin är det back to basic som gäller för undertecknad.

Familjemässigt kommer inte våren 2010 att vara någon höjdare. Som ni läst tidigare bor BÅDA mina bröder numera med katter (inte helt frivilligt skall tilläggas) vilket givetvis påverkar hur vi kan umgås. För tillfället har vi alla stannat upp i någon slags kokong av väntan. En väntan på förändring.

Nu främst riktar vi in oss på en kommande 6 års dag. Sex år? Jag säger som alla mödrar. Vart tog tiden vägen?!

God fortsättning på det nya året!

Himla fiffigt det här med att ha två systemkameror i sin ägo! Häromdagen när jag varit ute och fotat roade jag mig med att fota julgranspumlor* med mina två gamla trotjänare medan nya kameran sakta men säkert värmdes upp, i en påse – långt ned i väskan.

Vi har mest tagit det lugnt de sista dagarna. Diskat. Städat. Tvättat. Dammat. Donat och fejat. Njutit av ledigheten. För tillfället är jag dock mest ambivalent och uttråkad. Funderade på att färga håret idag men är lite sugen på att använda ekologisk färg istället för den redan inköpta som är fylld med kemikalier. Färga? Vänta? Gaaaah.

Förr om åren använde jag mig alltid av apotekets Henna som snarare kändes som en hårinpackning än en färgning. Det blev en grymt snygg färg också som jag trivdes väldigt bra i. Tyvärr togs den ur sortimentet för en del år sedan och jag har ännu inte hittat någon bra ersättare. Miljödåren i mig skriker bara vid tanken på att stoppa i mängder med kemikalier i håret så jag tror jag väntar. Kanske.

* Förra årets diskussion angående pumlor finner ni här »