affluenza.se

Enjoy the little things for one day you may look back and realize they were the big things.

Så är äntligen underbara (men regniga) juni här, och nu ser vi fram emot en skolavslutning nästa vecka samt många härliga veckors ledighet tillsammans. Sambon skall från och med midsommar vara hemma i inte mindre än 8 veckor och det skall bli så skönt att ha hela familjen samlad.

Vad gäller citatet ovan känner jag att jag faktiskt gör det. Jag tar tillvara på de små detaljerna i vardagen, dels genom att jag alltid haft ett sånt otroligt detaljerat minne men även genom mitt 365-projekt som jag tjatat om genom åren. Det är helt klart värt att genomföra ett år av fotografering varje dag, jag rekommenderar det starkt. Gå med i en grupp och bli inspirerad! Och nu menar jag inte de varianter där upplägget är att man riktar in sig på att publicera en bild varje dag, nej – ta en bild varje dag!

Ha en skön helg!

Sagan tog sin början med ett telefonsamtal. Glada röster och tillrop fick fram ett Grattis! Till vad undrade jag, födelsedagen är ju inte än om några dagar? Det visade sig att mamma sett en annons om lediga platser på en skola och i sin iver att få ned dotra till Skåne ringde hon glatt upp dem. Hon råkade dock till ringa fel skola och det visade sig att hon pratat till sig en plats åt mig på en utbildning jag själv funderat på men inte hunnit söka då ansökningsdagen hade passerat med flera månader. 48 h senare satt jag på tåget ned mot Skåne. Hipp. Happ. Vad hände?!

Bland de första personerna jag träffar på skolan är T. Nu skall ni inte tro att kärleken började spira där och då. Nej då. Han var redan involverad sedan ett år tillbaka och jag hade mina ögon åt annat håll. Fyra år av underlig vänskap och en kort period av delat boende tog det oss att inse faktum, att det var vi två. De första 1,5 året bodde vi många, långa mil ifrån varandra, men så en dag ringde han chefen och ansökte om tjänstledigt, tog sitt pick och pack och flyttade ned till mig.

Så kom dagen då två ville bli tre. 10 månader senare kom Storebror med buller och brak. Plopp! sade det när livet förändrades, när den största av alla kärlekar intog mitt hjärta. Liten växte upp och familjen kändes så bra, så tajt och komplett. Men sen en dag så blev längtan för stor. Tre ville bli fyra. 10 månader senare kom Lillasyster, även hon med buller och brak. Plopp! sade det när livet återigen förändrades, när jag insåg att den största av alla kärlekar faktiskt kan innefatta två.

(Bilderna på barnen kändes OK att lägga upp för en gångs skull med tanke på att ingen av dem ser exakt likadan ut. I Willes fall är fotografiet dryga 3 år gammalt och Tyra var inte mer än 4 månader gammal. Sambon vill av förklarliga skäl inte vara med mer än så här)

Fotografiet är taget 2008, det är intressant att gå igenom bilderna för jag märker hur jag tänker annorlunda idag. Främst skulle jag ha skruvat ned stativet något så att bilden inte tas från ett ögonperspektiv. Det skall bli intressant att fota platsen så här några år senare, med lite mer erfarenhet.

Kvällsljus i Luleå.

När jag gjorde min resa till Östra samt Södra Afrika kom jag hem med en del nytt i ryggsäcken och stenstatyn ni ser nedan var en av sakerna. Den fick mina föräldrar men jag har en annan variant stående här hemma. Faktum är att ryggsäcken vägde en hel del på vägen hem då jag bland annat köpt på mig flera stenstatyer i Zimbabwe, dessutom kånkade jag på en snidad träkäpp jag köpt till farmor sista dagen i Kapstaden.

Österlen, september 2009.

Lycka är att få utforska världen tillsammans med min familj. <3

Svaneholms slott finner ni i Skåne, närmare bestämt i Skurup utanför Ystad. Slottet byggdes under 1530-talet och används idag som museum, program på olika utställningar samt aktiviteter finner ni här.

Mina Dr Martens, skotypen som har hängt med sedan jag var 16 år gammal. Tror dessa är mitt tredje eller fjärde par kängor, sedan har jag ett par lågskor också som är riktigt utslitna vid det här laget.

Luleå, 2008.