För tolv år sedan var vi bara två…och nu är vi fyra! Vår familj känns helt komplett.

Lund, september 2008

Bilderna nedan är tagna i början av mitt första år av Projekt 365, då jag var inspirerad till att fota mycket självporträtt. Objektivet är mitt kära 85mm och dessa är tagna i duschen med en fjärrutlösare i min hand. Som ni vet gillar jag inte att lägga upp bilder på mig själv (eller andra) här på bloggen så det blir inte mer visande av ansikte än så här.

Självporträtt, september 2009.

Dag 1: Självporträtt
Dag 2: Favoritpryl
Dag 3: En familjemedlem
Dag 4: Min hobby
Dag 5: En gammal bild
Dag 6: Tema ”grön”
Dag 7: En bild som jag aldrig lagt upp
Dag 8: En favoritbild
Dag 9: Dagens
Dag 10: Detta gör mig glad
Dag 11: Tokigt
Dag 12: Min vardag
Dag 13: Tema ”ljus”
Dag 14: En vinterbild
Dag 15: Kärlek
Dag 16: Självporträtt i svartvitt
Dag 17: Ett ögonblick
Dag 18: Känslor
Dag 19: Här bor jag
Dag 20: Tema ”olika”
Dag 21: När jag var liten
Dag 22: Mitt beroende
Dag 23: En sommarbild
Dag 24: Detta gör mig glad (favorit i repris)
Dag 25: I all hast
Dag 26: Detta skrattar jag alltid åt
Dag 27: Tema ”två”
Dag 28: Väder
Dag 29: Nyaste bilden på mig själv
Dag 30: Valfri bild

Jag tror bestämt att jag hädanefter alltid skall ta med dotra när allergisprutorna skall tas – istället för att sitta och vänta mina 30 minuter* i den trista och välbesökta korridoren satt jag i lugn och ro och ammade i Lisas blodprovsstol. Bredvid fläkten. Nice.

* man måste alltid vänta 30 minuter efter att sprutorna tagits innan hemgång ifall man får en allergichock.

(…och vilken ledighet sen – sambon är hemma i 8 sköna veckor!)

Ikväll när Herr T slutar jobbet skall vi förresten dra iväg till nya Media Markt på Svågertorp. Häromdagen gick vi med på att köpa en mixer som Wille kan göra smoothies i, undras vad han fått det ifrån haha. Hade undertecknad fått välja hade jag valt åkerbär var dag, de är verkligen sommar för mig. Förr om åren brukade vi plocka dem på väg till stranden i farmors och farfars stuga i Luleå, nu går de tyvärr inte att finna där längre. Lyckligtvis har jag en snäll faster som varje år skickar ned massa bär till brodern sin, och han i sin tur bjuder givetvis övriga familjemedlemmar på dessa godheter. Mums!

Varma åkerbär med gräddig vaniljglass…

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Syskonkärlek ?

Storebror är som sagt mycket nöjd med att ha fått en lillasyster trots att hon tar upp en massa tid som han vanligtvis fått. Emellanåt fäller han käcka kommentarer som ”Skrikande bebisar är förbjudna här!” men han verkar ta det hela med ganska mycket ro. I början tyckte han att det var jobbigt att hon hela tiden skulle vara med när det skulle nattas för hon hade en period när hon vägrade vara hos sambon, men det har han kommit över nu. Mycket som förändras nu med lillasyster, bortfallet av skola under sommaren samt att vi letar ny lägenhet i ny stad. Lyckligtvis är sonen en väldigt trygg kille som mest tycker att det är spännande med nya saker.

Pärlan då? Jo tack, hon är glad och nöjd mest hela dagarna och sover som en stock bredvid mig* i dubbelsängen om nätterna. Nog är det lite kämpigt för ryggen att gå runt och bära på henne ständigt, men jag tänkte införskaffa en sjal att använda här hemma för vi hittar inte vår Babybjörn vi hade till Wilhelm. Tydligen har jag genom åren utövat Attachment Parenting utan att ens vara medveten om det upptäckte jag häromdagen när jag satt och dumsurfade. Att definiera saker är ju som sagt inte riktigt min grej, jag gör bara som jag gjort hela tiden med Wille – lyssnar på råd för att sedan göra som jag själv känner är rätt.

Amningen fungerar, till skillnad från förra gången, alldeles utmärkt! Hon var som en liten fågelunge på 2545 gram när hon ploppade ut vilket dels hade att göra med mitt höga blodtryck genom graviditeten och dels att hon kom 2 veckor för tidigt. Jag förmodar även att det har med generna att göra, de flesta i min samt sambons familj har varit rätt små vid födseln. Den första veckan fick hon, till min fasa, ett par ml NAN med jämna mellanrum för att snabbt gå upp i vikt men sedan dess har jag lyckligtvis helammat. Hon äter givetvis om nätterna också, men jag sover mig praktiskt taget igenom det.

* Herr T och Wilhelm sover i den sistnämndas säng – en 90cm – vilket inte är helt lätt för sambon. Wille snurrar en hel del men vi har valt att göra så här dels så att jag skall slippa sitta upp och amma om nätterna och lägga över Tyra i spjälsängen (som jag egentligen inte vill att hon sover i) då jag inte riktigt litar på att sambon vaknar om det händer något, och dels för att Wilhelm inte skall känna sig utanför och utkastad (vi har ju samsovit fram tills nu men att ha honom sovande bredvid Tyra är inte ett alternativ). Vi nattar dock barnen i vår stora säng om kvällarna, men lyfter över Wille senare på natten när vi vuxna går och lägger oss. Ibland kommer han in till oss på morgonen och myser en stund, och ibland är det raka vägen till leksakerna.

Österlen, 2011

Dagarna försvinner i rask takt och jag hänger knappt med själv. Storebror har äntligen slutat skolan och det är inte mer än sju dagar kvar tills Herr T går på sin 8 veckor långa föräldraledighet. Själv njuter jag av att umgås med Storebror och Lillasyster. Sonen meddelar flera gånger om dagen hur sööööt hans syster är och hur mycket han älskar henne ♥ Dock finner jag det lite jobbigt att inte kunna ägna så mycket uppmärksamhet åt honom som jag skulle vilja, jag helammar och ofta så är det bara mamma som gäller för den unga damen.

Bloggandet har jag som ni märkt lagt lite på hyllan. Inte så mycket för att jag inte haft något att blogga om eller inte varit sugen, utan snarare för att jag haft lite dåligt samvete över att jag varit dålig på att svara på era kommentarer den sista tiden. Att lägga upp inlägg efter inlägg utan att besöka tillbaka känns lite oförskämt i mina ögon, men jag förmodar att ni har full förståelse för att tiden helt enkelt inte räcker till just nu.

( …för nu lägger jag upp en massa inlägg… )

Jag hade tänkt ta några bilder på magen idag men någon kapade självutlösaren och sen var jag mer redigeringssugen än fotosugen haha. Får se om jag kan övertyga Sambon att ta några bilder lite senare ikväll. Denna bild gillar jag dock – Wille lekte kurragömma med kameran och jag gillar att han bara syns till hälften. Dessutom ser han ut som en purken Gollum, fastän han var på ett strålande humör.

Ni är en del som frågat hur det går, jag vet att jag varit sååå kass på att skriva personliga saker här på sistone. Allt flyter på som det ska. Fosterrörelser kände jag redan i vecka 11 och numera stångas det hej vilt där inne. Precis som jag skrev i mailet känner jag mig som värsta torktumlaren emellanåt. Jag har väl inte riktigt kommit till det där känner-mig-vacker-och-gravid-stadiet än utan det känns snarare som att jag käkat en påse chips eller två extra. Sambon skrattar gott åt mig – jag är ju för tusan i vecka 21 liksom. Jag SER gravid ut.

Ultraljudet gjordes för några veckor sedan och tyvärr verkar det som att jag kanske tvingas att ta ytterligare två. Jag är av den bestämda uppfattningen att man inte bör stråla barnet mer än vad man faktiskt behöver, men då jag liksom under förra graviditeten har något förhöjt blodtryck vill läkaren göra ett UL även i vecka 25 – dock är det endast på moderkakan. Dessutom är det brukligt här i stan att göra ytterligare ett UL i vecka 32 för att se att bebisen växer ordentligt. Jag har inte riktigt tagit ställning till huruvida jag skall göra det eller ej*, det beror lite på vad läkaren säger på nästa UL. (Jag tänker givetvis inte strunta i det om läkaren säger att han verkligen anser att jag bör göra det.)

När det gäller könet har jag sagt som så här – om BM ser det nästa gång så vill jag väldigt gärna veta. Då förra förlossningen verkligen inte var någon höjdare kan jag tänka mig att det kanske går lite lättare om jag kan individualisera barnet istället för att det bara är någon. Däremot finns det inte i min värld att göra ett 3D-UL för att få reda på könet. Måhända låter jag som värsta moralkärringen, men faktum är att jag fick många plus av min läkare när jag sade att jag inte ville göra onödiga UL. Strålande, tyckte han!

* Jag gjorde inte UL nummer 2 förra gången för jag flyttade upp till Västerås i vecka 28 och där gör man bara ett .

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Dagens roliga: att ta en massa självporträtt

Bilden ser ni i färg här, dock gillar jag denna variant bättre. Ju grynigare desto bättre.

[jag håller på att gå igenom alla mina 123 utkast, det kommer förmodligen fler inlägg inom det närmaste...]

Sköna maj, välkommen! ♥

Började känna mig lite stressad. Denna termin omregistrerade jag mig på en mycket intressant kurs jag bara gjort hälften på. De första två inlämningsuppgifterna lämnades in men sedan rann det hela ut i sanden då läraren – som har mycket gott rykte irl – var fullkomligt oduglig som distanslärare. Igår när jag kände viss panik över att jag inte tagit tag i detta letade jag upp inlämningsdatum för tredje uppgiften. Mitten av maj.

Under julledigheten har jag bland annat roat mig med att gå igenom och radera en massa foton på de externa hårddiskarna. Bilden ovan kunde jag inte riktigt med att radera trots att den känns något plottrig, jag tycker om semesterminnet den frammanar.

Min inspiration vad gäller fotografering har verkligen inte legat på topp de sista dagarna och jag är fylld av längtan. En längtan efter soliga dagar, varma kvällar och efter mina bästa vänner. Miss ya!

Jag blir så trött på mig själv. Här går jag och köper ett sprillans nytt objektiv för att sedan knappt använda det! Jag är helt enkelt för nöjd med 50mm f/1.4! Faktum är att några av mina bästa porträttbilder är tagna med 85:an, och bortser man från att det uppkommer kromatisk aberration emellanåt är detta ett riktigt bra objektiv. Varje gång jag använder det får jag lite wow-känsla och undrar varför jag inte fotograferar med det oftare?

Jag envisas ju fortfarande att lägga de få porträttbilderna jag visar upp under lösenskyddade inlägg och trots att jag egentligen gärna visar upp dem känner jag mig lite ambivalent. Soooo. Just some boring pics below then! Faktum är att jag hade svårt att finna några bra bilder tagna med 85:an som inte var porträtt och som jag inte redan visat upp, så det blev två repriser. Fast med nyare redigering

Något som jag däremot är mindre nöjd med är bruset på nya kameran. Ett av försäljningsargumenten var just att bruset knappt ens skulle synas vid ISO400 emedan jag ser klart brus redan på ISO200. Enerverande. Måhända har detta med mig att göra, men jag finner inte mina inställningar helt uppåt väggarna? Jag har medvetet testat på ISO200 idag och i stort sett alla såg brusiga ut i de mörkare områdena.

Inställningar: 1/100, f/2.2, ISO200