Mina Dr Martens, skotypen som har hängt med sedan jag var 16 år gammal. Tror dessa är mitt tredje eller fjärde par kängor, sedan har jag ett par lågskor också som är riktigt utslitna vid det här laget.

Fotot togs på den tiden jag brukade köpa hem snittblommor, jag drar mig för det idag då det inte finns några miljövänliga alternativ. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats med vad jag tycker om saken, men i och med att jag för närvarande sitter på sambons jobbdator finns ej tiden att göra det.

Mitt tips är istället att gå och fota i en blombutik alternativt kommunens blommor som sätts ut i sommartid.

Bergnäsbron, Luleå.

Jag gillar verkligen den här bilden, och känslorna den frammanar. Att åka hem från Luleå tenderar ju inte att stå på min topplista precis men vi hade så kul i bilen jag, brorsan och kusinen när vi åkte ut till Kallax den här dagen. Solen strålade, vädret var underbart och vi hade (som vanligt) haft en underbar vecka hos min älskade farmor. Där och då, just i den stunden, stod livet på topp.

Ovan ser ni min gamla utslitna Misfits tröja, den är hålig, stor och urtvättad, men ack så skön! Jag har även en ursnygg munkjacka med tryck på både fram- och baksida, men kan inte riktigt ha den för tillfället. Graviditetskilona har som sagt inte direkt prioriterats under året som gått, så jag väntar in den ett tag.

En gång i tiden hade jag betydligt fler bandtröjor (främst ett par stycken med Ramones och Sator, men även Charta 77 samt en ursnygg Psychotic Youth tröja som jag hade fått av pojkvännen) men någon jävel snodde hela min ryggsäck på Hultsfredsfestivalen ett år. Snacka om att jag var förbannad. Och besviken då många av dem inte gick att hitta igen.

Må du bada i skit din tjuv.

Mina tidigare bidrag finner ni här:
1. You · 2. Breakfast · 3. Something you adore · 4. Letterbox ·

Det närmaste jag kan komma är en egenskap, som jag faktiskt även finner hos mig själv, och det är modet och förmågan att ändra saker man inte är nöjd med (Jante sparkar mig för fullt just nu, men jag är ju trots allt anonym här på bloggen så jag bestämde mig för att publicera inlägget ändå, trots att det känns lite läskigt att vara så här personlig). Människor som ser till att förändra sin vardag och världen till det bättre – de beundrar jag. Att bara klaga år ut och år in ligger inte för mig, och om jag väl skulle göra det så är ämnet uppenbarligen av så lite betydelse för mig att jag inte är villig att ändra mig.

Jag utvecklas ständigt rent mentalt, men fysiskt så hade jag gått in i en vägg ett par år efter Willes födelse. Graviditetskilona var borta, men som en del av er vet bodde vi verkligen illa ur en allergisynpunkt – på vårt plan bodde inte mindre än 3 hundar och ett gäng katter, varav en del gärna var ute i den minimala trappuppgången flera timmar om dagen. Stora hårtussar åkte in i vår lägenhet var gång vi öppnade dörren, och jag blev så dålig att jag till slut vägrade gå ut. Började isolera mig. Flera av er träffade på mig här på nätet under den tiden.

Kilona blev fler och fler under denna tid, men en dag fick jag nog. Jag fick se en bild på mig själv och jag kände att nu, nu orkar jag inte detta mer. Jag saknade mig själv, inte bara rent fysiskt utan också psykiskt – mitt vanliga glada och sociala jag var som bortblåst. Vi fixade annan lägenhet, och när vi flyttat slutade jag amma Wille (han var 2 år och 9 månader) och påbörjade en påskur för att gå ned i vikt. Jag har alltid sagt att han skulle få sluta amma när han ville, men jag kände att jag inte klarade av att gå och må dåligt mer. Min rena kur på 13 veckor gav -21 kg, något jag för alltid kommer att vara stolt över.

Nedan ser ni en bild sambon tog efter 14 kilos viktnedgång.
(här har ni min ursprungsvikt före graviditeten, plussa på drygt 20 kilo så har ni mig förra maj. bantning under amning är verkligen inte min melodi så jag tar det väldigt lugnt med vikttankarna)

Mina tidigare bidrag finner ni här:
1. You · 2. Breakfast ·

Numera har jag ett ganska okomplicerat förhållande till frukosten, men faktum är att det fanns en tid då den praktiskt taget enbart bestod av cigaretter och ett par koppar kaffe. Ibland känner jag mig förundrad över hur mycket kroppen faktiskt klarar av på väldigt lite näring.

I dagsläget äter jag mest smoothies till frukost, men ovan ser ni en favorit genom tiderna: fil, knäckebröd, banan samt en god surdegsmacka med ost vid sidan av. (jag gillar att baka dalakakor)

Mina tidigare bidrag finner ni här:
1. You · 2. Breakfast

Hej!

Här. Är. Jag.

Under de närmaste 31 dagarna kommer jag att publicera ett inlägg om dagen. Det kommer att bli en salig blandning av gamla och nya bilder, faktum är att jag djupdykt i många gamla album för att hitta inspiration men också för att se på dåtiden med nostalgins öga.

Jag har varit opersonlig på bloggen under så många år och jag känner att jag behöver det här. Go outside my comfort zone. Tvingas dela med av mig själv. När månaden är slut hoppas jag att jag inte kommer att krypa tillbaka till grottan jag kom ifrån, utan kommer att vilja fortsätta inom den mer personliga banan.

Väl bekomme.

Åh, nu längtar jag så att det nästan gör ont i kroppen! Sooooommaaaaar! <3

Jag har haft en sån härlig lördagsförmiddag, har suttit i köket avskärmad från man och barn och njutit av att kolla igenom en del gamla bilder. Det är så roligt att gå igenom bilderna före 365, för de har jag inte lika mycket koll på. Var beredda på att det kommer fler.

Fotot ovan togs i Ystad en härlig majdag år 2009 när jag precis köpt mitt 85mm, och jag kommer ihåg hur grym jag tyckte skärpan satt (allra helst på bländare 2-2.2) och hur irriterad jag var av den kromatiska aberrationen. Numera är jag ju van användare av fasta objektiv men på den tiden hade jag bara ett annat fast objektiv: 50mm f/1.8 och det är det objektiv som har minst problem med detta av de jag har här hemma. Under den här perioden var jag väldigt dålig på att lägga upp bilder här på bloggen, så som jag skrev tidigare – more to come!

Hej och hopp – nu är det dags för lunch! Sambon skall spela fotboll ett par timmar som vanligt, så det lär bli lugnt och tyst här hemma. Wille skall äta lite chips och titta på film och själv skall jag se färdigt den sista finalen av Chuck tillsammans med den sovande dottern.

Åh vad jag älskar sommaren! <3

För tolv år sedan var vi bara två…och nu är vi fyra! Vår familj känns helt komplett.

Lund, september 2008

Bilderna nedan är tagna i början av mitt första år av Projekt 365, då jag var inspirerad till att fota mycket självporträtt. Objektivet är mitt kära 85mm och dessa är tagna i duschen med en fjärrutlösare i min hand. Som ni vet gillar jag inte att lägga upp bilder på mig själv (eller andra) här på bloggen så det blir inte mer visande av ansikte än så här.

Självporträtt, september 2009.

Dag 1: Självporträtt
Dag 2: Favoritpryl
Dag 3: En familjemedlem
Dag 4: Min hobby
Dag 5: En gammal bild
Dag 6: Tema ”grön”
Dag 7: En bild som jag aldrig lagt upp
Dag 8: En favoritbild
Dag 9: Dagens
Dag 10: Detta gör mig glad
Dag 11: Tokigt
Dag 12: Min vardag
Dag 13: Tema ”ljus”
Dag 14: En vinterbild
Dag 15: Kärlek
Dag 16: Självporträtt i svartvitt
Dag 17: Ett ögonblick
Dag 18: Känslor
Dag 19: Här bor jag
Dag 20: Tema ”olika”
Dag 21: När jag var liten
Dag 22: Mitt beroende
Dag 23: En sommarbild
Dag 24: Detta gör mig glad (favorit i repris)
Dag 25: I all hast
Dag 26: Detta skrattar jag alltid åt
Dag 27: Tema ”två”
Dag 28: Väder
Dag 29: Nyaste bilden på mig själv
Dag 30: Valfri bild

Jag tror bestämt att jag hädanefter alltid skall ta med dotra när allergisprutorna skall tas – istället för att sitta och vänta mina 30 minuter* i den trista och välbesökta korridoren satt jag i lugn och ro och ammade i Lisas blodprovsstol. Bredvid fläkten. Nice.

* man måste alltid vänta 30 minuter efter att sprutorna tagits innan hemgång ifall man får en allergichock.

(…och vilken ledighet sen – sambon är hemma i 8 sköna veckor!)

Ikväll när Herr T slutar jobbet skall vi förresten dra iväg till nya Media Markt på Svågertorp. Häromdagen gick vi med på att köpa en mixer som Wille kan göra smoothies i, undras vad han fått det ifrån haha. Hade undertecknad fått välja hade jag valt åkerbär var dag, de är verkligen sommar för mig. Förr om åren brukade vi plocka dem på väg till stranden i farmors och farfars stuga i Luleå, nu går de tyvärr inte att finna där längre. Lyckligtvis har jag en snäll faster som varje år skickar ned massa bär till brodern sin, och han i sin tur bjuder givetvis övriga familjemedlemmar på dessa godheter. Mums!

Varma åkerbär med gräddig vaniljglass…