affluenza.se

Min älskade, underbara farmor tog sina sista andetag i lördags. Hon betydde väldigt mycket för mig, något man kanske kunnat skönja här på bloggen genom åren. Farmor var urtypen för hemmafru på 40- och 50-talet, med sin erfarenhet som kallskänka på Stadshotellet i staden (där hon för övrigt träffade farfar och kärlek uppstod) var hon en bullmamma uti fingerspetsarna. Varje gång vi kom till dem om somrarna var frysen till bredden fylld med kakor av allehanda slag, och vi fikade minst en gång om dagen med kakor, saft och kaffe.

Något man inte kunde se på henne, där hon stod – liten och blid men sina glittrande blåa ögon och kritvita hår – var hennes starka engagemang i politiken. Hon växte upp med två föräldrar som satte politik före familj, som stod upp för det de trodde på. En egenskap de förde över till henne, och vidare genom leden. Något hon däremot inte delade med sina föräldrar var synen på barnen. Hennes egna betydde allt för henne, hon har stått som en fura vid min faders sida genom alla år. Alltid där, redo att ge kärlek, skratt eller ett litet välmenande råd.

Trots att det varit så många mil emellan har vi haft en nära relation. Barndomens somrar spenderades hos farmor och farfar, och emellanåt kom de ned till oss. Hon kuskade ned till Västafrika vid sjuttio års ålder för att hälsa på oss, och efter att min farfar gick bort brukade hon tillbringa två månader om året nere i Skåne hos oss – en månad vid juletid och en månad varje sommar. När orken började tryta återupptog vi semestrarna i Luleå, denna gång med tillhörande respektive och barn. Som flera av er noterat bodde jag hos henne under två år i tjugoårsåldern, och vi fick oss många glada skratt under den tiden.

I min värld har hon stått för trygghet, kärlek, en stor portion humor samt att stå för det man tycker. Hon har alltid trott på mig, stått på min sida och uppmuntrat mig att ta steget mot det jag egentligen vill göra. Jag är så glad att hon har träffat båda mina barn, att vi genom åren spenderat en sommarvecka hos henne varje år – precis som jag själv gjorde när jag var liten. Det stora gröna huset, fullt med gömmor och hemligheter för ett litet barn, står kvar där än. Väggarna hennes bror målade på finns kvar, i alla fall tills huset är sålt och nästa familj flyttar in.

Ena väggen i vardagsrummet består av en vackert målad väv, bilden visar ungefär 1/9 av väggmålningen.

Under de senaste veckorna har det varit en del avslut. Först så gick min kamera sönder (igen!), och efter en del velande uppgraderade jag mig äntligen till en fullformatare! Inget ont som inte för något gott med sig, eller vad säger ni? Frågan vi nu alla ställer oss: hinner den hitta hem innan jul?!… (postpersonalen meddelande glatt att paketet fastnat i Stockholm, det är bara några TUSEN procent fler paket som skickas under december månad. Typiskt!)

Ni som hängt med länge vet också att jag under flera år gått på MAS och tagit hyposensibilisering, d v s allergisprutor. Fyra långa år har gått sedan jag travade in på avdelningen och påbörjade behandlingen och min allergi har blivit så mycket bättre. Sedan kan man ju undra vad vaccinet egentligen gjort med min kropp, jag har aldrig någonsin varit så sjuk i förskylningar och influensor som efter att jag påbörjade denna behandling. Lite konstigt känns det dock, helt plötsligt är jag fri!

Slutligen har jag tagit steget ut ur anonymiteten! Personen jag skrev om redan i detta inlägg har fått tillgång till bloggen (hej A!) och det känns förstås lite pirrigt. Inte helt oangenämt, men ändock pirrigt.



All snö är försvunnen och det ryktas tyvärr att det skall bli +6 grader på julafton. Trist för en norrlandsjänta som jag.

Eeeeh. Dags att uppdatera lite kanske?… Vi har [fortfarande] sjukstuga här hemma, Wille är hemma för 3:e dagen med denna envisa hosta som aldrig verkar försvinna, och vi andra har också varit krassliga till och från sedan jag uppdaterade senast. För den som är intresserad uppdaterar jag oftare på Instagram än här på bloggen.

Det känns lite overkligt att det snart är jul. Här är det ju inte ens mycket till vinter – vi har dryga +9 grader, och hösten står i full prakt. I år tänkte jag verkligen gå all in för barnens skull. Något år hängde ju julgardinerna framme tills september, och något år har vi inte ens bemödat oss att julpynta. I år är det lussebullar och pepparkakor, julpyssel och julpynt ÖVERALLT som gäller. Sambon hotar med julbelysning också, vi får väl se hur det blir med den saken.

Somliga av oss gillar att promenera i bokskogen. (=jagochtyradeandratyckerdetärtriiist)

Hösten är kommen till stan, om inte vädermässigt så färgmässigt. Överallt ser man spår efter höstens intåg – vackra färger så långt ögat når. Jag har haft två relativt jobbiga veckor bakom mig, mycket underliga förkylningar som fick mig att ligga pall i en hel dag vilket tillhör ovanligheten. Sambon har dessutom jobbat borta en del denna vecka och kom hem bara för några timmar sedan. <3

Min intention var att fota efit igår, men ett nattligt besök på akuten gjorde att jag tappade lusten totalt. Jag vill inte gå in närmare på det, men jag kan i alla fall säga att pappas höga blodtryck verkar ha hunnit ifatt mig. Jag har förstås väntat mig detta i flera år, men det blir inte mindre enerverande för det. Lyckligtvis – om jag behöver medicinera – kan man fortfarande amma med vissa av medicinerna.

För övrigt så ligger jag efter med två hela inlämningar på kursen, dotra har börjat sova mindre om dagarna och jag upplever inte att jag riktigt hinner med. Fördelen är att det verkar som att man får lämna in uppgifterna lite hur som helst, men det konceptet passar ju inte undertecknad för då tenderar jag att bli lite extra lat. Summa summarum: jag har übermycket att göra.

Informativ skylt vid skogsmynningen.

Tyra hjälper mormor att plocka svamp.

Österlen, september 2012

Dagarna försvinner i en rasande fart och bloggen är ganska lågt prioriterad just nu som ni märker. Grabbarna har börjat skola/jobb sedan ett par veckor tillbaka och vi har kommit in i en skön lunk här hemma Tyra och jag. Vi följer Wille till skolan varje morgon efter frukosten och går sedan hem och dricker kaffe, leker, läser böcker, myser och ammar massor.

När hon har sin lunchsov ligger jag bredvid i sängen och pluggar, just nu läser jag en kurs i Latinamerikakunskap, (jo men visst, självklart eftersökte jag kurser – precis som jag förutspått ) och vi hinner knappt gå upp ur sängen och käka lunch innan grabbarna kommer hem. Sköööna dagar.

Jag har för tillfället ingen som helst lust att uppdatera bloggen, men igår tog jag mig i kragen och fotograferade efit (jag fotar ju 365 var dag, men de bilderna känner jag inte lika stort tvång att lägga upp här på bloggen). Med tanke på att det var ett tag sedan jag fotograferade efit en dag när vi bara är hemma och såsar så tyckte jag att det var dags nu.

9-tiden Tyra och jag har lämnat Wille på skolan och nu intar jag morgonkaffet medan…

10-tiden …dotra röjer runt…

11-tiden Tyra sover sina 2-3 timmar på förmiddagen medan jag…

…vilar och läser bok.

14-tiden Nu är alla vakna! Sängen har vi fått av mina föräldrar, de har haft den sedan tidigt 70-tal men tyvärr (inte för oss! ) fick den inte plats i deras sovrum i huset på landet. Extra roligt är det förstås att jag själv sovit där som barn, plus att den är väldigt fin.

15-tiden Lunchen intas, det blir kladdigt med gröt och smoothie…

15-tiden Tyra badar i en balja på köksgolvet. Golvet blev väldigt rent.

17-tiden Mammas skor som Tyra kastat lystna blickar på.


Slut för idag. Lusten ligger på noll och det är full rulle här hemma. Vi har kalasande nattgäster hos oss inatt och det är saker överallt. Bäst under dagen hälsar Tyra är mormors färgglada necessär till bredden fylld med roligheter! Skorna ligger på klar andra plats.