1. Börs, inköpt på Zanzibar.

2. Pass.

3. Briccanyl.

4. Cerat.

5. Digitalminnen, 4G samt 8G

6. Mobiltelefon.

7. Kameran, dock osynlig på fotot. Min ständiga följeslagare.

Redan där och då, vid en 12-13 års ålder, bestämde jag mig för att bära mitt framtida barn i sjal. Det finns till och med bilder på mig där jag bär Ana på ryggen, vilket är väldigt roligt att ha idag. Tyvärr har min gode fader snott tillbaka en del bilder jag i min tur tagit från mina föräldrars gamla fotoalbum, så nedan visar jag istället en bild på mig i tolvårsåldern, bärandes på unge Eriksson.

(jag använder mig av MaM ECO)

Pildammsparken, 2010

Att titta igenom mina gamla efit-dagar känns som att göra en resa. Inte bara i tid och rum, utan även en resa genom min fotografiska utveckling, dels när det gäller mitt tankesätt men även ur ett kameraperspektiv. Hur jag gått från att fota med kompaktkamera till systemkamera, från att gladeligen ha fotat med zoom till att älska att fota med fasta objektiv, från att fota närbilder med bländare 22 (med blixt naturligtvis) till att bli en bländarjunkie som inte gärna fotar med lägre bländare än 2.2, helst med full bländare. Naturligt ljus och bokeh är min melodi numera.

Som ni ser är många av dagarna privata numera, det har mest att göra med att de iordninggjorda bilderna gömde sig på diverse hårddiskar när jag flyttade bloggen till affluenza.se. Endera dagen ska jag ta mig tid att förminska och ladda upp dem igen.

Är du intresserad av att delta? Det är roligare än vad man tror.
*raggar deltagare från fotoutmaningen*

8:40 – På väg hem från Willes skola. Vi har varit vakna i dryga 2 h men jag har inte idats fota förrän nu.

9:28 – Tyra och jag dansar till sydamerikanska toner. Jag såg musikanterna på Malmös gator för en femton år sedan eller så och köpte genast skivan. Me like!

10:36 – Tyra sover i min famn. Själv tittar jag på senaste avsnittet av Castle samt enhandssurfar en stund.

11:53 – Dotra har vaknat och röjer bland böckerna.

Hmmm. Vad ska jag hitta på nu? …

13:08 – Dags för lunch. Jag äter perversa mängder turkisk yoghurt just nu, jag äter lätt 700-800 gram per smoothie. Tyra käkar havregrynsgröt med torkade aprikoser, jag vill inte ge henne varken Sempers eller Nestlés gröt. Nestlé förstör så mycket för ammande mödrar i syd, främst genom ”bra” marknadsföring som innebär att de föredrar ersättningen framför amning, men även för att de gladeligen skövlat skog på Borneo. Inte Ok! Semper tar jag också avstånd till, det har varit för mycket fram och tillbaka i media om kadmium i barnmaten samt spridningen av slam på åkrar de använder sig av.

15:30 – Jag sov mig igenom förra fototillfället. Skönt! Nu är det duschdags och ovan ser ni mina tvättattiraljer – bikarbonat + neutral balsam till tvätt, Urtekrams balsam i topparna samt efterskölj med äppelcidervinäger.
(mer om CBS-metoden kan ni läsa här)

17:08 – Vi är på väg till Öppet Hus på Willes skola.

18:05 – Tyra och jag har kommit hem och leker en stund.

20:28 – Kaaaaffeeeeee…

21:23 – Ungarna nattas (ja, Wille är lik sin mor, nattuggla) Kollar att jag har allt tillgängligt: telefon att väcka sambon med, kaffe, diverse kontroller samt cerat. Check!

22:50 – Tittar på Dox: The greatest movie ever sold samt testar lite redigeringar som jag sedermera skriver upp i min foto/photoshop bok, den är fylld av idéer och tips!

Spola fram ett par år. Ett beslut tas, familjen skall flytta till varmare breddgrader. Ledsamheten i att lämna vänner övergår i en nyfikenhet – vad står bakom hörnet? Varma dagar spenderas på playan i Lissabon, chokladmousse intas sena kvällar. Skoj och stoj tillsammans med andra barn på hotellet då föräldrarna går språkkurser.

Sen så äntligen – första mötet med nya landet. Mörkret, ljuden, allt kändes annorlunda. Ett myller av människor. Första stegen från flygplanet var som att gå in i en vägg, en vägg av värme. Fuktig värme. Nytt liv började. Ett liv som kändes så full av frihet, av en värme så tärande och ett regn som kändes som att himlen höll på att ramla ned. Gräshoppor, kackerlackor, grilhos. Sophögarna som låg i drivor, den röda torra sanden. En enorm kärlek till staden jag kände så väl. Allt i en enda salig underbar blandning.

Sommar, sommar, sommar.

Frihet.

Mina tidigare bidrag finner ni här:
1. You · 2. Breakfast · 3. Something you adore · 4. Letterbox · 5. Something you wore · 6. Makes you smile ·

Mina tidigare bidrag finner ni här:
1. You · 2. Breakfast · 3. Something you adore · 4. Letterbox · 5. Something you wore · 6. Makes you smile ·

Grå brevlåda, någonstans på Österlen.

Mina tidigare bidrag finner ni här:
1. You · 2. Breakfast · 3. Something you adore ·

Hej!

Här. Är. Jag.

Under de närmaste 31 dagarna kommer jag att publicera ett inlägg om dagen. Det kommer att bli en salig blandning av gamla och nya bilder, faktum är att jag djupdykt i många gamla album för att hitta inspiration men också för att se på dåtiden med nostalgins öga.

Jag har varit opersonlig på bloggen under så många år och jag känner att jag behöver det här. Go outside my comfort zone. Tvingas dela med av mig själv. När månaden är slut hoppas jag att jag inte kommer att krypa tillbaka till grottan jag kom ifrån, utan kommer att vilja fortsätta inom den mer personliga banan.

Väl bekomme.

Nu är det officiellt sommar! hojtade sambon glatt när han stod redo att åka till jobbet i morse iklädd ett par shorts (och långärmat). Själv skulle jag emellertid vänta en vecka eller två, men han är en något mindre fryslort än vad jag är. Faktum är att vi hade ett väldigt fint väder igår – trots den malmöitiska blåsten gick jag under en längre stund runt i en tunn långärmad tröja samt jeans.

Nå? Någon mer som vill vara med på fotoutmaningen? Kom igeeeen nu!

Solhatten vi fick av kompisen när Wille föddes hittades häromdagen, till dotras glädje.
(lära-gå vagnen används när hon leker jaga-lek med Wille, gå själv har hon gjort i ett par månader nu)

Tyra och jag njuter båda av vår sakta sköna lunk här hemma. Hon är den gladaste bebisen man kan tänka sig, leendet och skrattet ligger aldrig långt borta, och ofta får jag höra kommentarer över hur jäkla nöjd hon är.

Likt sin mor har hon talets gåva, det behöver man förstås i det här hemmet, och Wille är stora idolen. Det har varit så roligt att se dem ty till varandra, trots att det är 7 år mellan dem. Wille har frågat om de inte kan få dela rum, men jag planerar på att samsova många år till och jag misstänker starkt att grabben inte vill ha en lillsyrra i samma rum när han är tio.

Hon är ett riktigt matvrak, och trots att hon numera äter ”vanlig” mat minst 3 gånger per dag ammas hon praktiskt taget lika mycket som förut (fri amning så länge hon vill är min melodi, precis som med Wille). Till sin fysiska form är hon betydligt mindre än vad han var i samma ålder och jag upplever nog henne som ”liten” trots att hon egentligen är stor både mentalt och motoriskt. Måhända har det att göra med att detta blir vårt sista barn, jag vet att denna underbara och härliga bebistid aldrig kommer igen. Ettårsdagen nalkas med stormsteg.

”Bokslukare” är hennes andra namn (sådan mor, sådan dotter – vilket även kan appliceras uppåt generationsstegen till bokmalen nummer ett – min egen mor) och för tillfället är det Totte, Emma, Alfons samt Barbapapa som gäller. Vi får väl hoppas att intresset sitter i när hon blir äldre. Bland det bästa hon vet är att leka med kläder, oh yeah! Kläder i alla format – färglada, färglösa, stora kläder, små kläder – alla är de potentiella mys- och lekobjekt.

När det gäller sömnen så drar Tyra timmerstockar åtminstone en fem sex timmar under dagens ljusa timmar. Är vi iväg eller om grabbarna är hemma tenderar det att bli något mindre men hon är rätt konstant i sitt sovmönster. Om hon sover om nätterna? Som en stock. Hon brukar somna vid bröstet för att sedermera skippas över till den väntande fadern, han tycker det är så mysigt att ha henne sovande hos sig i soffan. Jag vet faktiskt inte hur mycket hon ammar om nätterna, vi samsover som sagt och jag brukar inte vakna när hon äter.

Vårt kvällsmys är nog det absolut bästa på hela dagen, när hon ligger i min famn i soffan och vi pratar, gosar, kramas, pussas, pillar på fötterna, tittar på tavlor och gosar lite till. Lovely. <3

Wille och mamma spelar någon slags boll.

Porträttfotografering bland vitsipporna – check!
(Wille och jag satt precis och skrattade åt de bilderna, han kollar nog in i kameran typ två gånger och det blev inte många bra. Solen lös för starkt, reflexskärmen var jobbig, han hade svårt att sitta still – allt var bara fel, fel, fel haha.)

Tyra ploppade ut (jag överdriver inte, precis som med Wille sade det plopp! så var ungen ute) veckan efter bilderna togs. <3

Det har varit lite si och så med hälsan de sista veckorna, förkylningen som legat på lur verkar äntligen ha brutit ut, i alla fall hos de två minsta i familjen. Wille är hemma med hosta och Tyra fick feber igår som även hållt i sig idag. Jag misstänker att jag kommer att känna mig mäkta fräsch ikväll med tanke på mängden snor som rinner. Som alltid är jag så tacksam för amningen vid situationer som denna.

Tyra verkar onekligen ta ifrån mig vad gäller sjukdomar, febern har sprungits bort så här efter lunch och hon är mycket piggare än igår. Vad jag trodde skulle bli en halvtråkig dag i soffan med en sjuk och febrig Tyra vid bröstet artade sig istället till något helt annat – en skön mysig dag hemma tillsammans med hela familjen, där alla är samlade till lunchen och i detta ögonblick gör sambon i ordning lite eftermiddagskaffe. Nice. Riktigt, riktigt nice.

Blommor av okänd sort, fotot är taget en mycket blåsig majdag.

Personligen har jag inte varit någon större fan av färgen rosa (garderoben innehöll dock ett par olika varianter av både rosa, turkos samt neongrön under det glada åttiotalet – färgglatt värre!) men på äldre dar har jag börjat se tjusningen. Det är helt underbart att gå i parkerna när alla rosa blommor börjat slå ut, så vackert!

Annars då? Jo tack, den största kärleken (i fysisk form alltså hehe) har varit på utbildning i flera dagar och han kommer äntligen hem ikväll. Han åker iväg relativt ofta på tjänsteresor, men de senaste åren har det oftast bara varit under 1-2 nätter, ytterligare en natt som i det här fallet känns som en evighet haha.

De andra två kärlekarna frodas och mår bra. Wille trivs bra i skolan, på utvecklingssamtalet berättade läraren att de är så glada över att ha honom i klassen, bland annat på grund av att han är så oerhört allmänbildad och att hans språkkunskaper är så stora. Han verkar vara rätt populär bland kompisarna (varje morgon står följet och väntar på honom vilket onekligen ser rätt roligt ut) men läraren berättade att Wille är lika nöjd med att leka ensam med en sten på rasten som han är att leka med klasskamraterna. Det är min grabb det. Han skall förresten inte bli paleontolog längre, nu är det skapandet av monsterfilmer som gäller!

Skymning på Österlen.

…hälsade vi på hos mina föräldrar. Picknick-korgen packades och vi njöt av sällskapet och det härliga vårvädret på Christinehofs Slott. Jag har – hör och häpna! – redan publicerat ett inlägg om denna dag.