Mina Dr Martens, skotypen som har hängt med sedan jag var 16 år gammal. Tror dessa är mitt tredje eller fjärde par kängor, sedan har jag ett par lågskor också som är riktigt utslitna vid det här laget.
Tag: ‘egopics’
22. Your shoes.
tisdag, maj 22nd, 201210. Childhood.
måndag, maj 14th, 2012Något ni snart börjar höra till leda här i bloggen är hur starkt påverkad jag blev av mina tre uppväxtår i Västafrika. Vår hushållerska, som jag skrivit om förr, födde flera barn under vår tid där och den jag knöt an till mest hette Ana. Ana ammades och bars precis som de andra afrikanska barnen i landet på den tiden – länge, ofta och i sjal, både på ryggen och magen.
Redan där och då, vid en 12-13 års ålder, bestämde jag mig för att bära mitt framtida barn i sjal. Det finns till och med bilder på mig där jag bär Ana på ryggen, vilket är väldigt roligt att ha idag. Tyvärr har min gode fader snott tillbaka en del bilder jag i min tur tagit från mina föräldrars gamla fotoalbum, så nedan visar jag istället en bild på mig i tolvårsåldern, bärandes på unge Eriksson.
(jag använder mig av MaM ECO)
5. Something you wore.
lördag, maj 5th, 2012
Bilden togs som en del i en diptyk för 365.
Ovan ser ni min gamla utslitna Misfits tröja, den är hålig, stor och urtvättad, men ack så skön! Jag har även en ursnygg munkjacka med tryck på både fram- och baksida, men kan inte riktigt ha den för tillfället. Graviditetskilona har som sagt inte direkt prioriterats under året som gått, så jag väntar in den ett tag. 
En gång i tiden hade jag betydligt fler bandtröjor (främst ett par stycken med Ramones och Sator, men även Charta 77 samt en ursnygg Psychotic Youth tröja som jag hade fått av pojkvännen) men någon jävel snodde hela min ryggsäck på Hultsfredsfestivalen ett år. Snacka om att jag var förbannad. Och besviken då många av dem inte gick att hitta igen.
Må du bada i skit din tjuv.
Mina tidigare bidrag finner ni här:
1. You · 2. Breakfast · 3. Something you adore · 4. Letterbox ·
3. Something you adore.
torsdag, maj 3rd, 2012Sambon tyckte att jag skulle skriva om hur jag beundrar hans tålamod vad gäller mig, men näääh. 
Faktum är att jag har haft lite problem med dagens tema. Något jag beundrar? Svårt. Jag är inte lätt att imponera på.
Det närmaste jag kan komma är en egenskap, som jag faktiskt även finner hos mig själv, och det är modet och förmågan att ändra saker man inte är nöjd med (Jante sparkar mig för fullt just nu, men jag är ju trots allt anonym här på bloggen så jag bestämde mig för att publicera inlägget ändå, trots att det känns lite läskigt att vara så här personlig). Människor som ser till att förändra sin vardag och världen till det bättre – de beundrar jag. Att bara klaga år ut och år in ligger inte för mig, och om jag väl skulle göra det så är ämnet uppenbarligen av så lite betydelse för mig att jag inte är villig att ändra mig.
Jag utvecklas ständigt rent mentalt, men fysiskt så hade jag gått in i en vägg ett par år efter Willes födelse. Graviditetskilona var borta, men som en del av er vet bodde vi verkligen illa ur en allergisynpunkt – på vårt plan bodde inte mindre än 3 hundar och ett gäng katter, varav en del gärna var ute i den minimala trappuppgången flera timmar om dagen. Stora hårtussar åkte in i vår lägenhet var gång vi öppnade dörren, och jag blev så dålig att jag till slut vägrade gå ut. Började isolera mig. Flera av er träffade på mig här på nätet under den tiden.
Kilona blev fler och fler under denna tid, men en dag fick jag nog. Jag fick se en bild på mig själv och jag kände att nu, nu orkar jag inte detta mer. Jag saknade mig själv, inte bara rent fysiskt utan också psykiskt – mitt vanliga glada och sociala jag var som bortblåst. Vi fixade annan lägenhet, och när vi flyttat slutade jag amma Wille (han var 2 år och 9 månader) och påbörjade en påskur för att gå ned i vikt. Jag har alltid sagt att han skulle få sluta amma när han ville, men jag kände att jag inte klarade av att gå och må dåligt mer. Min rena kur på 13 veckor gav -21 kg, något jag för alltid kommer att vara stolt över.
Nedan ser ni en bild sambon tog efter 14 kilos viktnedgång.
(här har ni min ursprungsvikt före graviditeten, plussa på drygt 20 kilo så har ni mig förra maj. bantning under amning är verkligen inte min melodi så jag tar det väldigt lugnt med vikttankarna)
Mina tidigare bidrag finner ni här:
1. You · 2. Breakfast ·
1. You.
tisdag, maj 1st, 2012
Hej!
Här. Är. Jag.
Under de närmaste 31 dagarna kommer jag att publicera ett inlägg om dagen. Det kommer att bli en salig blandning av gamla och nya bilder, faktum är att jag djupdykt i många gamla album för att hitta inspiration men också för att se på dåtiden med nostalgins öga.
Jag har varit opersonlig på bloggen under så många år och jag känner att jag behöver det här. Go outside my comfort zone. Tvingas dela med av mig själv. När månaden är slut hoppas jag att jag inte kommer att krypa tillbaka till grottan jag kom ifrån, utan kommer att vilja fortsätta inom den mer personliga banan.
Väl bekomme.
Dag 29: Nyaste bilden på mig själv.
torsdag, december 29th, 2011Med tanke på hur frekvent självporträtt läggs upp här på bloggen kan ni ju tänka er hur ofta de tas… Jag är härmed lat och återanvänder denna favoritbild från när jag gick ut med min graviditet.
Dag 20: Tema ”olika”.
söndag, november 27th, 2011
Denna bild togs i samband med valet i september, när Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Då jag inte har någon som helst lust att översätta det jag skrev på Flickr den dagen kopierar jag helt sonika in texten därifrån… Ursäkta min kassa engelska haha. 
Dag 16: Självporträtt i svartvitt.
torsdag, september 1st, 2011
Lund, september 2008
