Jag var lite dålig på att ta magbilder under denna graviditet, dock upptäckte jag hur kul det var att faktiskt fotografera uppifrån istället bara från sidan. Ljuset i vårt vardagsrum är verkligen inte något att skryta med (därav all bildbehandling) men jag gillar texturen på golvet.
Bilden är tagen i början av februari då jag körde tema KÄRLEK på mitt 365-projekt.
Sorry. Jag har varit oerhört data-ointresserad på sistone, den enda tid jag lagt ned har varit massredigering av porträtt i Photoshop, viss aktivitet på Facebook samt uppdatering av vad som händer i världen. Allt är bara fint här i södern – sommarvärmen är redan kommen vilket givetvis orsakat en del problem för undertecknad. Det vore en överdrift att påstå att denna vattenuppsvällda elefant har några som helst somriga kläder att ta på sig…
I och med att vi har så varmt om dagarna har vi passat på att gå ut på mornar samt kvällar istället, och jag har kommit hem med massor av porträtt. Det nedan har dock sambon tagit, jag pallade inte springa fram och tillbaka till stativet (fjärrkontroll till 50D är ännu inte inköpt) i måndags då vi åt middag hos mina föräldrar. Som ni ser är jeansen något för stora men jag föredrar det utöver det motsatta – dessa är de enda jag kan ha numera. Blusen inhandlades inför min brors universitetsexamen förra sommaren men jag är precis som förra gången lite större än vad jag upplever själv (Herr T skrattar gott åt undertecknad som tenderar att dunsa in magen i den ena möbeln efter den andra haha) för den stramade åt något runt magen… Konstigt va? 
Underligt nog ligger jag perfekt på kurvan, dock har jag gått upp massor under denna graviditet trots att jag ätit mycket bättre än förra gången. Problemen heter mjölk och kött vilket jag tenderar att gå upp i vikt av, å andra sidan har jag inte behövt så mycket som titta på en järntablett under hela graviditeten. Mitt största problem just nu är allt vatten jag tenderar att samla på mig – jag ser tyvärr helt uppsvälld ut.
Nåja. Jag skall försöka uppbringa tillräckligt mycket energi under dagen för att besöka era bloggar, hoppas att allt är OK med er. <3
Vecka 38
Jo men visst. Den där galna barnmorskan jag har påstår att jag ligger exakt på normalkurvan, men undertecknad känner sig mest som en vattenfylld flodhäst… 7 veckor kvar! (gissa vem som förresten tycker att det är urkul att göra grimaser när han tar porträtt med mig/Thomas?)
Och nej. Naveln putar lyckligtvis inte ut, det är knappen på brallorna… Brorsan var av någon anledning nojig över det när jag var gravid med Wille så det retar jag honom naturligtvis för.
Ja. Jag pixlar Wille. Suck. It. Up. 
Jag hade 80- & 90-talets ”Öl byggde denna vackra kropp”-tröjor i åtanke när jag tog denna bild.
Nu känner jag att det är dags att gå ut med höstens hemlighet – Bebis II ligger och gottar sig i magen. Ankomstdatum? I mitten av maj. Jag gick ut med det här i bloggen redan i november och kommer således att öppna upp ett par av de skyddade inläggen:
- första inlägget!
- första magbilden (Wille, aka Gollum, är betydligt gladare åt att bli storebror än vad som syns haha. )
- andra magbilden, dag 5 av mitt 365 projekt
Vad kan jag säga? Jag älskar att vara gravid! ? Om man bortser från något förhöjt blodtryck som genererar en ständig följeslagare – huvudvärk – så mår jag verkligen superbra.
Jag kan fortfarande se mina fötter! *wohooo*
Faktum är att jag inte kommer ihåg hur gravid jag såg ut vid 22:a veckan med Wilhelm. Vi fotograferade tålmodigt i stort sett varje vecka förra gången men inte tusan har vi framkallat rullarna… Jag förmodar dock att jag ser större ut än vad jag känner mig (det sägs ju att magen blir större snabbare vid en andra graviditet, dock vägde jag 6,5 kg mindre nu mot när jag blev gravid med Wille), Thomas tog ett gäng foton på mig häromdagen och eh? Men så var det förra gången också, jag upplevde aldrig att magen var i vägen utan jag njöt mest under hela graviditeten. En annan var vig som tusan och mådde förstås precis såsom jag förtjänade, d v s alldeles utmärkt.
Åh vad jag älskar att vara gravid! ♥
Ha en superkväll, nu skall vi baka pizza! *vitlök, here I come*
Jag hade tänkt ta några bilder på magen idag men någon kapade självutlösaren och sen var jag mer redigeringssugen än fotosugen haha. Får se om jag kan övertyga Sambon att ta några bilder lite senare ikväll. Denna bild gillar jag dock – Wille lekte kurragömma med kameran och jag gillar att han bara syns till hälften. Dessutom ser han ut som en purken Gollum, fastän han var på ett strålande humör.
Ni är en del som frågat hur det går, jag vet att jag varit sååå kass på att skriva personliga saker här på sistone. Allt flyter på som det ska. Fosterrörelser kände jag redan i vecka 11 och numera stångas det hej vilt där inne. Precis som jag skrev i mailet känner jag mig som värsta torktumlaren emellanåt. Jag har väl inte riktigt kommit till det där känner-mig-vacker-och-gravid-stadiet än utan det känns snarare som att jag käkat en påse chips eller två extra. Sambon skrattar gott åt mig – jag är ju för tusan i vecka 21 liksom. Jag SER gravid ut.
Ultraljudet gjordes för några veckor sedan och tyvärr verkar det som att jag kanske tvingas att ta ytterligare två. Jag är av den bestämda uppfattningen att man inte bör stråla barnet mer än vad man faktiskt behöver, men då jag liksom under förra graviditeten har något förhöjt blodtryck vill läkaren göra ett UL även i vecka 25 – dock är det endast på moderkakan. Dessutom är det brukligt här i stan att göra ytterligare ett UL i vecka 32 för att se att bebisen växer ordentligt. Jag har inte riktigt tagit ställning till huruvida jag skall göra det eller ej*, det beror lite på vad läkaren säger på nästa UL. (Jag tänker givetvis inte strunta i det om läkaren säger att han verkligen anser att jag bör göra det.)
När det gäller könet har jag sagt som så här – om BM ser det nästa gång så vill jag väldigt gärna veta. Då förra förlossningen verkligen inte var någon höjdare kan jag tänka mig att det kanske går lite lättare om jag kan individualisera barnet istället för att det bara är någon. Däremot finns det inte i min värld att göra ett 3D-UL för att få reda på könet. Måhända låter jag som värsta moralkärringen, men faktum är att jag fick många plus av min läkare när jag sade att jag inte ville göra onödiga UL. Strålande, tyckte han!
* Jag gjorde inte UL nummer 2 förra gången för jag flyttade upp till Västerås i vecka 28 och där gör man bara ett .
Jag har börjat känna en liten längtan efter hösten, efter alla vackra färger, efter skogspromenader i murriga gran- och tallskogar och efter att känna höstsolens strålar värma mitt ansikte. Jag längtar efter doften av höstregn och svamp, efter mysiga kvällar uppkurad i soffan med en kopp thé medan vinden viner utanför.
Edit: jag måste bara poängtera att jag till fullo njuter av vårt underbara sensommarväder! +17 står termometern på och det var på tok för varmt i uppkavlade armar idag! I´m loving it! 
(Edit: Detta och fotot under är alltså två helt olika bilder. Tagna inom samma område men var inte tänkt att fungera som en diptyk med tanke på fokusen. Jag tog bilden på den gula maskrosen först, och när jag sedan hittade den längre utblommade tänkte jag varför inte?)
