Min älskade, underbara farmor tog sina sista andetag i lördags. Hon betydde väldigt mycket för mig, något man kanske kunnat skönja här på bloggen genom åren. Farmor var urtypen för hemmafru på 40- och 50-talet, med sin erfarenhet som kallskänka på Stadshotellet i staden (där hon för övrigt träffade farfar och kärlek uppstod) var hon en bullmamma uti fingerspetsarna. Varje gång vi kom till dem om somrarna var frysen till bredden fylld med kakor av allehanda slag, och vi fikade minst en gång om dagen med kakor, saft och kaffe.
Något man inte kunde se på henne, där hon stod – liten och blid men sina glittrande blåa ögon och kritvita hår – var hennes starka engagemang i politiken. Hon växte upp med två föräldrar som satte politik före familj, som stod upp för det de trodde på. En egenskap de förde över till henne, och vidare genom leden. Något hon däremot inte delade med sina föräldrar var synen på barnen. Hennes egna betydde allt för henne, hon har stått som en fura vid min faders sida genom alla år. Alltid där, redo att ge kärlek, skratt eller ett litet välmenande råd.
Trots att det varit så många mil emellan har vi haft en nära relation. Barndomens somrar spenderades hos farmor och farfar, och emellanåt kom de ned till oss. Hon kuskade ned till Västafrika vid sjuttio års ålder för att hälsa på oss, och efter att min farfar gick bort brukade hon tillbringa två månader om året nere i Skåne hos oss – en månad vid juletid och en månad varje sommar. När orken började tryta återupptog vi semestrarna i Luleå, denna gång med tillhörande respektive och barn. Som flera av er noterat bodde jag hos henne under två år i tjugoårsåldern, och vi fick oss många glada skratt under den tiden.
I min värld har hon stått för trygghet, kärlek, en stor portion humor samt att stå för det man tycker. Hon har alltid trott på mig, stått på min sida och uppmuntrat mig att ta steget mot det jag egentligen vill göra. Jag är så glad att hon har träffat båda mina barn, att vi genom åren spenderat en sommarvecka hos henne varje år – precis som jag själv gjorde när jag var liten. Det stora gröna huset, fullt med gömmor och hemligheter för ett litet barn, står kvar där än. Väggarna hennes bror målade på finns kvar, i alla fall tills huset är sålt och nästa familj flyttar in.
Ena väggen i vardagsrummet består av en vackert målad väv, bilden visar ungefär 1/9 av väggmålningen.
