Tyra fick ett litet set med koppar, tallrikar och kannor i julklapp och jag har i min enfald inte trott att det på långa vägar var intressant just nu. Häromdagen packade vi upp det och sedan var det bröstmjölksdrickning i kopp för hela slanten haha. 
Vi har ett alldeles underbart ljus i lägenheten när solen lyser. <3
Dotra har bestämt sig för att börja hjälpa till med städningen här hemma.
Jag-kan-själv är som sagt nya mottot här hemma och det är både underhållande och fascinerande. Det är allt från att vilja skära maten själv till att hjälpa till med dammsugningen. Att försöka klä på sig själv är snarare en regel än ett undantag och ve den som försöker hjälpa till när vi är på det humöret! <3
Tyra säger inte så många ord ännu (till min mors stora glädje började Tyra säga mommo häromdagen) men hon är väldigt kommunikativ. Hon har dessutom kommit in i den där perioden när det är viktigt att upprepa vad som precis har skett. Mmmm, bollen var där. Aaaaah, sen flyttade vi den dit. Jaaaa, mommo satt i DEN soffan… Om och om igen.
Tyra och hennes mormor prövar skor.
Kvällen är på tok för sen för att jag skall idas skriva allt jag vill inom detta ämne, men jag vill bara passa på att poängtera att familjen är väldigt viktig för mig. Jag gläds av hela mitt hjärta när Wille på frågan om vilka som tillhör hans familj rabblar upp mig, sambon, Tyra, mina föräldrar och mina bröder, sambons mamma samt min farmor. Storfamiljen, och lillfamiljen.
Någon annan gång skall jag berätta om min egen uppväxt vad gäller mor- och farföräldrar, men för tillfället så är det publicering av nästa inlägg som gäller, lite Justified och sedan natti natti för den här donnan. See ya!
Ute vid stugan njuter pojkarna av badet, och Tyra – iklädd min gamla klänning – roar sig med att undersöka stenarna <3
Den senaste veckan har spenderats i mitt älskade Luleå. På en halvdammig vind i det stora gröna huset min pappa föddes samt växte upp i har vi legat tätt, tätt, tätt hela familjen. Jag blev i vanlig anda påmind om mina barndomssomrar i norr och vart man än vänder sig i huset ligger nostalgin tät. Staketet i vardagsrummet samt de två stora väggmålningar som min farmors bror skapade någon gång innan jag föddes, målningar som alltid får det att le i hjärtat på mig, som får mig att känna mig trygg och älskad. Prydnadssakerna jag vuxit upp med, gamla bilder på nära och kära, de vackert illustrerade barnböckerna, den knarrande dörren till stora skafferiet, möbler, lakan och köksattiraljer – allt finns på samma plats de gjort under de senaste tre decennierna.
Jag älskar det!
…favoritskorna som gärna sitter på så ofta det bara går…
Bland det bästa Tyra vet är kläder. Färgglada kläder. Färglösa kläder. Stora. Små. Randiga. Rutiga. Prickiga. Tunikor, tröjor, byxor, klänningar och kjolar – allt går hem. Knappar och mössor av alla dess olika slag är av stort intresse, och främst skor och strumpor. Wille har verkligen varit hennes motsats genom åren, det skall bli intressant att se hur det här utvecklar sig. Jag vill poängtera att detta inte kommer från min sida släkten…
(min personliga favorit är POMPdeLUX men jag köper kläder av alla de slag åt barnen, främst ekologiska, och Wille verkar nöjd med blandningen i garderoben)
No words needed. <3
Sagan tog sin början med ett telefonsamtal. Glada röster och tillrop fick fram ett Grattis! Till vad undrade jag, födelsedagen är ju inte än om några dagar? Det visade sig att mamma sett en annons om lediga platser på en skola och i sin iver att få ned dotra till Skåne ringde hon glatt upp dem. Hon råkade dock till ringa fel skola och det visade sig att hon pratat till sig en plats åt mig på en utbildning jag själv funderat på men inte hunnit söka då ansökningsdagen hade passerat med flera månader. 48 h senare satt jag på tåget ned mot Skåne. Hipp. Happ. Vad hände?!
Bland de första personerna jag träffar på skolan är T. Nu skall ni inte tro att kärleken började spira där och då. Nej då. Han var redan involverad sedan ett år tillbaka och jag hade mina ögon åt annat håll. Fyra år av underlig vänskap och en kort period av delat boende tog det oss att inse faktum, att det var vi två. De första 1,5 året bodde vi många, långa mil ifrån varandra, men så en dag ringde han chefen och ansökte om tjänstledigt, tog sitt pick och pack och flyttade ned till mig.
Så kom dagen då två ville bli tre. 10 månader senare kom Storebror med buller och brak. Plopp! sade det när livet förändrades, när den största av alla kärlekar intog mitt hjärta. Liten växte upp och familjen kändes så bra, så tajt och komplett. Men sen en dag så blev längtan för stor. Tre ville bli fyra. 10 månader senare kom Lillasyster, även hon med buller och brak. Plopp! sade det när livet återigen förändrades, när jag insåg att den största av alla kärlekar faktiskt kan innefatta två.
(Bilderna på barnen kändes OK att lägga upp för en gångs skull med tanke på att ingen av dem ser exakt likadan ut. I Willes fall är fotografiet dryga 3 år gammalt och Tyra var inte mer än 4 månader gammal. Sambon vill av förklarliga skäl inte vara med mer än så här)
Lycka är att få utforska världen tillsammans med min familj. <3
Fyra dagar kvar av fotoutmaningen och jag fick äntligen igång internet igår kväll! Yaaay! Här blir det bråda dagar, jag ser att mina tidsinställda inlägg kickat igång sedan ett par dagar tillbaka, tanken är förstås att hinna uppdatera alla missade inlägg innan månaden är slut. Under den gågna veckan har jag roat mig med att göra en mycket välbehövlig genomgång av mina externa hårddiskar. Många bortglömda bilder har hittats, några av dem kommer ni att få se här.
Sommaren har onekligen kommit hit till Malmö, och just nu – i denna sekund – önskar jag att jag under det gångna året koncentrerat mig lite mer på att gå ned mina graviditetskilon. Ingenting sitter ju som det ska så jag skall ut och köpa mig en tröja eller tre här i veckan. Jag har ju varit ytterst försiktig med att inte gå ned i vikt så snabbt på grund av amningen vilket resulterat i att jag kanske varit lite för försiktig. 10 kg avverkade, dock har jag 13 tunga kilon kvar. Enligt Livsmedelverket är 0,5 kg i veckan optimalt för ammande mödrar, då riskerar inte miljögifterna i min kropp att överföras till dotra. Efter förra graviditeten gick jag ned alla kilon (15) på 9 månader, men då var jag inte lika medveten om gifterna i kroppen samt ammade inte i lika stor utsträckning.
Ha en trevlig Mors Dag!
(jag fotar givetvis EFIT idag)
…som igår likställde Attachment Parenting med Curlingförälder. Det var synnerligen opåläst gjort.
(jag blev glad när jag läste era kommenterar under inlägget om samsovning, härligt att höra att fler gör som vi)
