affluenza.se

Jag igen alltså. Projektet gick inte på långa vägar lika enkelt som jag tänkt mig då sjukdom samt datorstrul stod i vägen. Dock har jag lagt upp alla bilder inom loppet av en månad, precis som jag föresatt mig. Yaaay. Jag upplever också att jag har lyckats med att vara något mer personlig här på bloggen, hoppas att ni också uppfattar det så.

Bilden nedan är tagen någon gång under åren i Västafrika, ungefär -86 tror jag. Idolerna var Madonna och Michael Jackson och stora kärleken hette John. På dagarna gick jag i skolan (8:15-16:40 utöver 3 timmars siesta) och kvällarna spenderades ofta med kompisar. Vi smög på varandra, gick på marknaden och tjuvköpte cigaretter, cyklade till konstiga ställen och undersökte gamla rostiga båtar som satt fast i leran, vi lekte inne, vi lekte ute, sov över hos varandra och sprang ute om kvällarna, vi liftade till kompisarna i bairron, vi gick på discon och fester för både barn och vuxna. Living life to it´s fullest.

Kaxig redan som 11-åring.

1. You.
2. Breakfast.
3. Something you adore.
4. Letterbox.
5. Something you wore.
6. Makes you smile.
7. Favourite.
8. Your sky.
9. Daily routine.
10. Childhood.
11. Where you sleep.
12. Close-up.
13. In your bag.
14. Something you´re reading.
15. Happiness.
16. Morning.
17. Water.
18. Something you bought.
19. Sweet.
20. Someone you love.
21. Reflection.
22. Your shoes.
23. Something old.
24. Guilty pleasure.
25. Something you made.
26. Colour.
27. Lunch.
28. Light.
29. Inside your fridge.
30. Nature.
31. You, again.

Sagan tog sin början med ett telefonsamtal. Glada röster och tillrop fick fram ett Grattis! Till vad undrade jag, födelsedagen är ju inte än om några dagar? Det visade sig att mamma sett en annons om lediga platser på en skola och i sin iver att få ned dotra till Skåne ringde hon glatt upp dem. Hon råkade dock till ringa fel skola och det visade sig att hon pratat till sig en plats åt mig på en utbildning jag själv funderat på men inte hunnit söka då ansökningsdagen hade passerat med flera månader. 48 h senare satt jag på tåget ned mot Skåne. Hipp. Happ. Vad hände?!

Bland de första personerna jag träffar på skolan är T. Nu skall ni inte tro att kärleken började spira där och då. Nej då. Han var redan involverad sedan ett år tillbaka och jag hade mina ögon åt annat håll. Fyra år av underlig vänskap och en kort period av delat boende tog det oss att inse faktum, att det var vi två. De första 1,5 året bodde vi många, långa mil ifrån varandra, men så en dag ringde han chefen och ansökte om tjänstledigt, tog sitt pick och pack och flyttade ned till mig.

Så kom dagen då två ville bli tre. 10 månader senare kom Storebror med buller och brak. Plopp! sade det när livet förändrades, när den största av alla kärlekar intog mitt hjärta. Liten växte upp och familjen kändes så bra, så tajt och komplett. Men sen en dag så blev längtan för stor. Tre ville bli fyra. 10 månader senare kom Lillasyster, även hon med buller och brak. Plopp! sade det när livet återigen förändrades, när jag insåg att den största av alla kärlekar faktiskt kan innefatta två.

(Bilderna på barnen kändes OK att lägga upp för en gångs skull med tanke på att ingen av dem ser exakt likadan ut. I Willes fall är fotografiet dryga 3 år gammalt och Tyra var inte mer än 4 månader gammal. Sambon vill av förklarliga skäl inte vara med mer än så här)

Min dotter är så festlig att umgås med. Hon är alltid så glad och nyfiken, och dagarna fylls med många skratt. Jag hade glömt bort hur roliga och smarta små barn är. Det är onekligen en ynnest att få uppleva hennes upptäckande av världen, att få ta del av ytterligare ett barns kreativitet, fantasi och levnadsglädje.

Jösses vad tiden går! Här försvinner tiden iväg på mammaledighet, födelsedagar och annat sällskapligt. Tanken var även att hinna med en fjuttig 5hp kurs också under våren, men jag vet inte om jag kommer att hinna lägga ned den tiden. Faktum är att jag ännu inte är färdig med Visuell Kommunikation som jag påbörjade förra våren, tiden att sitta ned och ha föreläsningar finns helt enkelt inte nu.

Projektet då? Jo tack, jag har glömt någon dag men annars rullar det på som vanligt. Nedan ser ni dotra i full action. Hon har inget eget rum, och kommer inte heller att få det inom överskådlig tid, och får således domdera i en del av vardagsrummet. Hennes domäner är en halv halv (!) bokhylla, min gamla skohöstol samt Willes gamla lära-gå-vagn som hon för tillfället tycker är suuuuperkul.

Roar sig med några av Willes gamla leksaker som förvaras i skohöstolen

Sorry. Jag har varit oerhört data-ointresserad på sistone, den enda tid jag lagt ned har varit massredigering av porträtt i Photoshop, viss aktivitet på Facebook samt uppdatering av vad som händer i världen. Allt är bara fint här i södern – sommarvärmen är redan kommen vilket givetvis orsakat en del problem för undertecknad. Det vore en överdrift att påstå att denna vattenuppsvällda elefant har några som helst somriga kläder att ta på sig…

I och med att vi har så varmt om dagarna har vi passat på att gå ut på mornar samt kvällar istället, och jag har kommit hem med massor av porträtt. Det nedan har dock sambon tagit, jag pallade inte springa fram och tillbaka till stativet (fjärrkontroll till 50D är ännu inte inköpt) i måndags då vi åt middag hos mina föräldrar. Som ni ser är jeansen något för stora men jag föredrar det utöver det motsatta – dessa är de enda jag kan ha numera. Blusen inhandlades inför min brors universitetsexamen förra sommaren men jag är precis som förra gången lite större än vad jag upplever själv (Herr T skrattar gott åt undertecknad som tenderar att dunsa in magen i den ena möbeln efter den andra haha) för den stramade åt något runt magen… Konstigt va?

Underligt nog ligger jag perfekt på kurvan, dock har jag gått upp massor under denna graviditet trots att jag ätit mycket bättre än förra gången. Problemen heter mjölk och kött vilket jag tenderar att gå upp i vikt av, å andra sidan har jag inte behövt så mycket som titta på en järntablett under hela graviditeten. Mitt största problem just nu är allt vatten jag tenderar att samla på mig – jag ser tyvärr helt uppsvälld ut.

Nåja. Jag skall försöka uppbringa tillräckligt mycket energi under dagen för att besöka era bloggar, hoppas att allt är OK med er. <3

Vecka 38

En hemmadag som denna gäller det att passa på att njuta av solen medan den behagar att vara framme. Wille och jag bestämde oss helt sonika för att göra massa monstermasker vid köksbordet. Rofyllt, och framför allt soligt. ♥

Stora killen är numera hela SJU år gammal och likt många andra undrar jag vart tiden tog vägen? Ibland känns det som en evighet sedan han föddes, och ibland bara några få år. Då han fick rätt mycket leksaker i julas (mycket effektivt att ha så här nära mellan julafton/födelsedag – man kan planera upp presenterna lite bättre) riktade vi in oss på hans nya intresse: att måla, rita och pyssla. Äntligen! säger vi här hemma.

Summa summarum: utöver böcker som praktiskt taget alltid inköps och något spel så blev det konstnärsmaterial för hela slanten. Stort skissblock, fina färgpennor i ask, akvarellfärger samt penslar. Det var till och med så att sambon mumlade något om vilka bra saker vi köpt på oss. (för er som inte vet lärde vi känna varandra när han gick estetisk linje. skapandet har tyvärr inte legat på topp de sista åren men min subtila uppmuntran till Wille har uppenbarligen gett utdelning på flera olika plan då det börjat klia i fingrarna hos sambon = två flugor i en smäll)*

Då Wille var hemma från skolan igår passade vi på att roa oss med alla roliga presenter han fick. Vi målade hjärtan, moln och stjärnor inför en fotogrej jag hade tänkt göra, monstermasker och diverse konstiga monster på toarullar. Inspirationen flödade med andra ord.

* Jag har alltså alltid uppmuntrat sambon till att måla men han är rätt snäv i sitt tänkande. Då han inte känner att det finns plats att bre ut sig med staffli etc här hemma (vilket jag tycker att det gör) har han helt enkelt slutat. Att han jobbar så mycket som han gör har givetvis påverkat inspirationen också.

Jag hade tänkt ta några bilder på magen idag men någon kapade självutlösaren och sen var jag mer redigeringssugen än fotosugen haha. Får se om jag kan övertyga Sambon att ta några bilder lite senare ikväll. Denna bild gillar jag dock – Wille lekte kurragömma med kameran och jag gillar att han bara syns till hälften. Dessutom ser han ut som en purken Gollum, fastän han var på ett strålande humör.

Ni är en del som frågat hur det går, jag vet att jag varit sååå kass på att skriva personliga saker här på sistone. Allt flyter på som det ska. Fosterrörelser kände jag redan i vecka 11 och numera stångas det hej vilt där inne. Precis som jag skrev i mailet känner jag mig som värsta torktumlaren emellanåt. Jag har väl inte riktigt kommit till det där känner-mig-vacker-och-gravid-stadiet än utan det känns snarare som att jag käkat en påse chips eller två extra. Sambon skrattar gott åt mig – jag är ju för tusan i vecka 21 liksom. Jag SER gravid ut.

Ultraljudet gjordes för några veckor sedan och tyvärr verkar det som att jag kanske tvingas att ta ytterligare två. Jag är av den bestämda uppfattningen att man inte bör stråla barnet mer än vad man faktiskt behöver, men då jag liksom under förra graviditeten har något förhöjt blodtryck vill läkaren göra ett UL även i vecka 25 – dock är det endast på moderkakan. Dessutom är det brukligt här i stan att göra ytterligare ett UL i vecka 32 för att se att bebisen växer ordentligt. Jag har inte riktigt tagit ställning till huruvida jag skall göra det eller ej*, det beror lite på vad läkaren säger på nästa UL. (Jag tänker givetvis inte strunta i det om läkaren säger att han verkligen anser att jag bör göra det.)

När det gäller könet har jag sagt som så här – om BM ser det nästa gång så vill jag väldigt gärna veta. Då förra förlossningen verkligen inte var någon höjdare kan jag tänka mig att det kanske går lite lättare om jag kan individualisera barnet istället för att det bara är någon. Däremot finns det inte i min värld att göra ett 3D-UL för att få reda på könet. Måhända låter jag som värsta moralkärringen, men faktum är att jag fick många plus av min läkare när jag sade att jag inte ville göra onödiga UL. Strålande, tyckte han!

* Jag gjorde inte UL nummer 2 förra gången för jag flyttade upp till Västerås i vecka 28 och där gör man bara ett .