Fotot togs på den tiden jag brukade köpa hem snittblommor, jag drar mig för det idag då det inte finns några miljövänliga alternativ. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats med vad jag tycker om saken, men i och med att jag för närvarande sitter på sambons jobbdator finns ej tiden att göra det.

Mitt tips är istället att gå och fota i en blombutik alternativt kommunens blommor som sätts ut i sommartid.

Pildammsparken, 2010

Grå brevlåda, någonstans på Österlen.

Mina tidigare bidrag finner ni här:
1. You · 2. Breakfast · 3. Something you adore ·

Wille och mamma spelar någon slags boll.

Porträttfotografering bland vitsipporna – check!
(Wille och jag satt precis och skrattade åt de bilderna, han kollar nog in i kameran typ två gånger och det blev inte många bra. Solen lös för starkt, reflexskärmen var jobbig, han hade svårt att sitta still – allt var bara fel, fel, fel haha.)

Tyra ploppade ut (jag överdriver inte, precis som med Wille sade det plopp! så var ungen ute) veckan efter bilderna togs. <3

Det har varit lite si och så med hälsan de sista veckorna, förkylningen som legat på lur verkar äntligen ha brutit ut, i alla fall hos de två minsta i familjen. Wille är hemma med hosta och Tyra fick feber igår som även hållt i sig idag. Jag misstänker att jag kommer att känna mig mäkta fräsch ikväll med tanke på mängden snor som rinner. Som alltid är jag så tacksam för amningen vid situationer som denna.

Tyra verkar onekligen ta ifrån mig vad gäller sjukdomar, febern har sprungits bort så här efter lunch och hon är mycket piggare än igår. Vad jag trodde skulle bli en halvtråkig dag i soffan med en sjuk och febrig Tyra vid bröstet artade sig istället till något helt annat – en skön mysig dag hemma tillsammans med hela familjen, där alla är samlade till lunchen och i detta ögonblick gör sambon i ordning lite eftermiddagskaffe. Nice. Riktigt, riktigt nice.

Blommor av okänd sort, fotot är taget en mycket blåsig majdag.

Personligen har jag inte varit någon större fan av färgen rosa (garderoben innehöll dock ett par olika varianter av både rosa, turkos samt neongrön under det glada åttiotalet – färgglatt värre!) men på äldre dar har jag börjat se tjusningen. Det är helt underbart att gå i parkerna när alla rosa blommor börjat slå ut, så vackert!

Annars då? Jo tack, den största kärleken (i fysisk form alltså hehe) har varit på utbildning i flera dagar och han kommer äntligen hem ikväll. Han åker iväg relativt ofta på tjänsteresor, men de senaste åren har det oftast bara varit under 1-2 nätter, ytterligare en natt som i det här fallet känns som en evighet haha.

De andra två kärlekarna frodas och mår bra. Wille trivs bra i skolan, på utvecklingssamtalet berättade läraren att de är så glada över att ha honom i klassen, bland annat på grund av att han är så oerhört allmänbildad och att hans språkkunskaper är så stora. Han verkar vara rätt populär bland kompisarna (varje morgon står följet och väntar på honom vilket onekligen ser rätt roligt ut) men läraren berättade att Wille är lika nöjd med att leka ensam med en sten på rasten som han är att leka med klasskamraterna. Det är min grabb det. Han skall förresten inte bli paleontolog längre, nu är det skapandet av monsterfilmer som gäller!

Skymning på Österlen.

…hälsade vi på hos mina föräldrar. Picknick-korgen packades och vi njöt av sällskapet och det härliga vårvädret på Christinehofs Slott. Jag har – hör och häpna! – redan publicerat ett inlägg om denna dag.

De senaste dagarna har jag gått igenom min april samt maj-mapp för år 2010 och åh! vad många härliga vårbilder! Det spritter i mig att få gå ut och fota natur! More to come…

Åh, vad solen sken igår, vilket härligt väder! Vi tillbringade dagen ute hos mina föräldrar och på gården hittade jag lite krokus samt snödroppar. Det känns som att våren är på väg! Lycka! ♥

Vanlig vy i skogarna vid mina föräldrars hus.

Jag har varit bloggsugen i flera dagar men nu när jag äntligen finner tid är lusten borta. Vardagen spinner på i sin vanliga mak och det är ju egentligen inte så mycket intressant som händer här hemma. Jag skulle egentligen kunna skriva om hur underbart jag tycker det är att uppleva världen genom Tyras ögon, om hur hon just nu tycker om att ställa sig upp varhelst hon kommer åt, om hur roligt hon verkar tycka det är att gå, och som i sin lilla värld verkar tro att hon behärskar just detta utan någon som helst hjälp, om hur hon nöjt lärt sig vinka eller att hon – just idag – börjat pratsjunga när hon sitter och leker vid matbordet. Att brorsan är stora idolen som nästan alltid får henne att brista ut i skratt, att hon varje dag får mig att känna glädje och tacksamhet. Precis som sin bror. Eller att Wille börjat träna karate, att han är betydligt bättre i skolan än vad han ger sig själv cred för och att han fyller hela ÅTTA år denna vecka. Om hur han på skolan skryter om sin sööööta syster samt med stort leende berättar hur han och morsan klarat av alla banorna på Indiana Jones LEGO-spel. (hur blev jag morsan helt plötsligt?!)

Nej. Jag struntar i att skriva om vardagen. Ni får nöja er med en något höstlig bild – tagen i söndags.

(av någon underlig anledning kan han tänka sig Australien – jag tackar och tar emot!)

Amboseli nationalpark, Kenya.

Istället för att ändra på bilderna med folk på har jag varit lat och helt sonika mosaik:at över dem, hur fult det än må tyckas vara.

Dag 365. The End. Dagen har spenderats i sko- samt klädaffärer i jakt på skor/regnställ till grabben.
Vi har dessutom äntligen funnit ett par av de nu berömda Wall-E leksakerna.

Vaaaarmt!

Jag gillar pool-vyn!

Får lite svalka genom glass…

…samt iskallt vatten

Skogsbokeh.

Under julledigheten har jag bland annat roat mig med att gå igenom och radera en massa foton på de externa hårddiskarna. Bilden ovan kunde jag inte riktigt med att radera trots att den känns något plottrig, jag tycker om semesterminnet den frammanar.

Min inspiration vad gäller fotografering har verkligen inte legat på topp de sista dagarna och jag är fylld av längtan. En längtan efter soliga dagar, varma kvällar och efter mina bästa vänner. Miss ya!

Jag blir så trött på mig själv. Här går jag och köper ett sprillans nytt objektiv för att sedan knappt använda det! Jag är helt enkelt för nöjd med 50mm f/1.4! Faktum är att några av mina bästa porträttbilder är tagna med 85:an, och bortser man från att det uppkommer kromatisk aberration emellanåt är detta ett riktigt bra objektiv. Varje gång jag använder det får jag lite wow-känsla och undrar varför jag inte fotograferar med det oftare?

Jag envisas ju fortfarande att lägga de få porträttbilderna jag visar upp under lösenskyddade inlägg och trots att jag egentligen gärna visar upp dem känner jag mig lite ambivalent. Soooo. Just some boring pics below then! Faktum är att jag hade svårt att finna några bra bilder tagna med 85:an som inte var porträtt och som jag inte redan visat upp, så det blev två repriser. Fast med nyare redigering

Något som jag däremot är mindre nöjd med är bruset på nya kameran. Ett av försäljningsargumenten var just att bruset knappt ens skulle synas vid ISO400 emedan jag ser klart brus redan på ISO200. Enerverande. Måhända har detta med mig att göra, men jag finner inte mina inställningar helt uppåt väggarna? Jag har medvetet testat på ISO200 idag och i stort sett alla såg brusiga ut i de mörkare områdena.

Inställningar: 1/100, f/2.2, ISO200