Wille är så himla roligt att umgås med, han blir glad för minsta lilla. En episod jag sent lär glömma är när han för något år sedan lyckligt utbrast ”Det här är den bästa dagen i hela mitt liv! Först gör vi masker, sen får jag veta vad inuiter är för något och nu får jag se en kinesisk film!” (Mulan)
Jag är så glad att han ser det vackra i livet. <3
Inspirationen tryter, jag har knappt varit utanför huset sedan vi var i bokskogen för nu är det Tyras tur att vara sjuk. I och med att jag genom åren varit så dålig på att lägga upp 365-bilder tänkte jag köra ett ”för ett år sedan”-tema där jag kommer att lägga upp förra samt förrförra årets 365-bilder med jämna mellanrum.
När jag satt och skummade igenom gamla mappar fann jag denna bild som är tagen inför grupparbetet inom Visuell Antropologi förra våren. Jag tycker som jag skrivit förr att det är helt OK med graffiti, för mig är det snarare kvalitén som är avgörande än var det finns. Att klottra sin tag på något privatägd finner jag fullständigt onödigt, men lite snygg street art som livar upp denna trista och gråa stad tycker jag inte gör något.
Malmö kommun verkar överlag vara något mer positiva till graffiti än många andra ställen, vi har inte mindre än två lagliga väggar i centrum. Dessutom beslutade de sig för att liva upp ett av bostadsområdena för en tid sedan genom att låta graffiti-målare gå loss på elskåp och liknande. Det har i alla fall tidigare funnits en kurs i graffiti-målning på Folkuniversitetet vilket jag tycker är rätt kul.
P-huset Anna, Malmö.
Jag har 221 opublicerade inlägg på min blogg. Dags att trycka på knappen?
(jag har förresten tryckt på knappen vad gäller något helt annat. berättar senare i veckan. längtar!)
(nej, det är inte smuts på linsen utan fåglar som flyger långt bort i fjärran)
Jag började skriva ett inlägg för ett par dagar sedan. Ett inlägg som handlade om hur kylan hade kommit till stan, hur frosten hade legat kvar i flera dagar. Funderingar på huruvida det kommer att bli som så många år förut, att snön och kylan sänker sig över staden i februari, mars och ibland ända in i april? Jag höll tummarna för att det inte blir så i år, små små sköra vårkänslor har börjat växa sig inom mig och jag har börjat känna en längtan efter värmen. Solen. Grönskan. En ledig sommar med familjen.
Nu så här några dagar senare känner jag att nej! Jag känner mig ännu inte riktigt färdig med vintern! Mer, jag vill ha mer!
Citytunneln, Malmö.
Här bor jag. I Malmö. I en trälig 3:a på 64 kvadratmeter som vi från början flydde till på grund av för mycket katter/hundar i vår gamla trappuppgång. Och då menar jag verkligen att djuren var där också. Ofta. För en pälsdjursallergiker som jag var det förödande. Så vi flyttade. Till ett vad vi trodde var ett relativt tillfälligt boende. ”Bara tills vi hittar något bättre” sade vi till varandra.
Så gick åren. Närheten till sonens dagis uppvägde faktumet att vi egentligen inte trivdes. Under åren har vi stagnerat i vårt ointresse när det gäller lägenheten, men bestämde oss för en tid sedan att börja leta efter nytt boende – ett hus någonstans på Österlen. Vi har ännu inte funnit det vi letar efter, och bor således kvar här ytterligare ett år. Grundskolan vi fasade inför, och som fått så mycket kritik, har tagit sig i kragen ordentligt och vi känner att det här faktiskt blev riktigt bra för sonen. Samma kompisar som på förskolan, engagerade lärare samt ett bra koncept på utbildningen.
Trots alla stora ord om att jag aldrig ville uppfostra barn i Malmö, vilket jag står för än idag, är det här jag har bott längst och trots att jag tycker att den är för grå, tråkig och platt kommer jag att med hela mitt hjärta sakna denna stad. Mitt hem, under så många år.
Malmö, januari 2010
