Det börjar vara dags att liva upp bloggen med lite fototema! Jag har ju haft ögonen på Fototriss vid tidigare tillfälle men sedan rann det ut i sanden. Denna gång har jag valt att använda mig av arkivbilder från januari som jag fotograferade inför en av uppgifterna i Visuell Kommunikation.
Temat för denna vecka är hårt. Malmö Central känns hård och avskalad, men ändå inbjudande för en resglad typ som undertecknad.
Här finner ni fler deltagare i Fototriss.
Blogg-O-lusten har onekligen tagit över, och det känns som att jag får göra ett sista ryck alternativt stänga ned bloggen. Livet svingar förbi med en innerlig fart. Wille fyllde nio år för någon vecka sedan och han känns så stor! Tyra är snart 2 år gammal och har kommit in i den underhållande jag-kan-själv-fasen, hon är onekligen lik resterande av familjen – envis som synden. Hon har dock aldrig långt till skrattet, och dagarna försvinner i ett hav av skratt, frustrerande läten och galna upptåg. <3
Jag lämnade ju in uppgifterna till Visuell Kommunikation häromveckan och har tadaaa, inte fått någon respons än. Ytterligare väntan alltså, vilket i och för sig inte direkt stör, men jag hade gärna fått ett avslut rätt snart. Kursen jag läser just nu: arkeologi, vilket jag velat läsa i väldigt många år. Ytterst intressant, och dessutom känns ämnet kompatibelt med bland annat mina studier inom antropologi samt ursprungsbefolkning.
Ett axplock av senaste veckornas 365-bilder:
(som ni ser är det svartvitt, svartvitt, svartvitt som gäller)
Under de senaste veckorna har det varit en del avslut. Först så gick min kamera sönder (igen!), och efter en del velande uppgraderade jag mig äntligen till en fullformatare! Inget ont som inte för något gott med sig, eller vad säger ni? 
Frågan vi nu alla ställer oss: hinner den hitta hem innan jul?!… (postpersonalen meddelande glatt att paketet fastnat i Stockholm, det är bara några TUSEN procent fler paket som skickas under december månad. Typiskt!)
Ni som hängt med länge vet också att jag under flera år gått på MAS och tagit hyposensibilisering, d v s allergisprutor. Fyra långa år har gått sedan jag travade in på avdelningen och påbörjade behandlingen och min allergi har blivit så mycket bättre. Sedan kan man ju undra vad vaccinet egentligen gjort med min kropp, jag har aldrig någonsin varit så sjuk i förskylningar och influensor som efter att jag påbörjade denna behandling. Lite konstigt känns det dock, helt plötsligt är jag fri!
Slutligen har jag tagit steget ut ur anonymiteten! Personen jag skrev om redan i detta inlägg har fått tillgång till bloggen (hej A!) och det känns förstås lite pirrigt. Inte helt oangenämt, men ändock pirrigt.
All snö är försvunnen och det ryktas tyvärr att det skall bli +6 grader på julafton. Trist för en norrlandsjänta som jag.
Bilden nedan är taget till mitt grupparbete inom Visuell Antropologi förra våren. Som alltid när jag läser mina gamla hemtentor kommer jag på mig själv med att känna känslan av distansering. Är det verkligen jag som skrivit den där väl formulerade och genomtänkta texten? Är det jag som besitter alla de där tankarna och idéerna, visionerna om en bättre värld, sorgsenheten över det förflutna?
Jag älskar att gå på föreläsningar och skriva hemtentor men det är långt ifrån hur jag lever idag. I höstas påbörjade jag en kurs i afrikanska språk men bara efter ett par veckor gav jag upp tanken på att slutföra den. Jag umgås med Tyra ungefär 22 timmar om dygnet och det finns varken tid eller engagemang i dagsläget, jag lägger hellre ned den tiden på att vara social/tagga ned framför ett bra tv-avsnitt. Jag har därmed inte heller sökt något att läsa nästa termin utan jag tar det lite vartefter det kommer. Känner jag mig själv rätt lär jag sitta och lusläsa kurserna i början av nästa termin för att se om det finns någon intressant kurs att söka i efterhand.
Pågatåg, Malmö 2011.
Wille är så himla roligt att umgås med, han blir glad för minsta lilla. En episod jag sent lär glömma är när han för något år sedan lyckligt utbrast “Det här är den bästa dagen i hela mitt liv! Först gör vi masker, sen får jag veta vad inuiter är för något och nu får jag se en kinesisk film!” (Mulan)
Jag är så glad att han ser det vackra i livet. <3
Inspirationen tryter, jag har knappt varit utanför huset sedan vi var i bokskogen för nu är det Tyras tur att vara sjuk. I och med att jag genom åren varit så dålig på att lägga upp 365-bilder tänkte jag köra ett “för ett år sedan”-tema där jag kommer att lägga upp förra samt förrförra årets 365-bilder med jämna mellanrum.
När jag satt och skummade igenom gamla mappar fann jag denna bild som är tagen inför grupparbetet inom Visuell Antropologi förra våren. Jag tycker som jag skrivit förr att det är helt OK med graffiti, för mig är det snarare kvalitén som är avgörande än var det finns. Att klottra sin tag på något privatägd finner jag fullständigt onödigt, men lite snygg street art som livar upp denna trista och gråa stad tycker jag inte gör något.
Malmö kommun verkar överlag vara något mer positiva till graffiti än många andra ställen, vi har inte mindre än två lagliga väggar i centrum. Dessutom beslutade de sig för att liva upp ett av bostadsområdena för en tid sedan genom att låta graffiti-målare gå loss på elskåp och liknande. Det har i alla fall tidigare funnits en kurs i graffiti-målning på Folkuniversitetet vilket jag tycker är rätt kul.
P-huset Anna, Malmö.
Jag har 221 opublicerade inlägg på min blogg. Dags att trycka på knappen?
(jag har förresten tryckt på knappen vad gäller något helt annat. berättar senare i veckan. längtar!)
(nej, det är inte smuts på linsen utan fåglar som flyger långt bort i fjärran)
Jag började skriva ett inlägg för ett par dagar sedan. Ett inlägg som handlade om hur kylan hade kommit till stan, hur frosten hade legat kvar i flera dagar. Funderingar på huruvida det kommer att bli som så många år förut, att snön och kylan sänker sig över staden i februari, mars och ibland ända in i april? Jag höll tummarna för att det inte blir så i år, små små sköra vårkänslor har börjat växa sig inom mig och jag har börjat känna en längtan efter värmen. Solen. Grönskan. En ledig sommar med familjen.
Nu så här några dagar senare känner jag att nej! Jag känner mig ännu inte riktigt färdig med vintern! Mer, jag vill ha mer!
Citytunneln, Malmö.